Förra veckan..

Förra veckan gick minst sagt fort.. Det har varit så himla mycket ett tag nu med jobb, tävlingar, träningar, New Body grejerna osv. Men jag väljer att se de roliga nu. Förra veckan sprang jag Blodomloppet. Första gången jag sprang ett 10km lopp också. Kroppen kändes bra och jag fick en sluttid på 49.48. Tyvärr gick spåret ihop med 5km banan i slutet. så jag fick illra mig förbi promenerare, barnvagnar, hundar osv. Han varit smidigt med ett bredare spår där eller något. För alla ska såklart få komma i mål. Hade iallafal som mål att klara 50 minuter då iprincip skippat alla intervaller och snabba löppass. Men långa pass bygger såklart också starka ben. 
 
Bulan däremot fick ta det lugnt i form av uteritt och skritt söndag-tisdag. i onsdags red jag lite lätt på banan. På torsdagen stormade det ute så jag red upp till åkern. Planen var egentligen skogen men han brukar inte vara så rolig när de blåser så mycket. Väl på åker blev han katastof efter ett tag. Det var ohållbart så red hem till ridbanan igen. Där fick han galoppera en stund. Det pendlade mellan totalt ofokus till att han var rätt fin. Fredag och lördag var det sedan dags att träna för Erik. Förvarnade om att han kunde vara pigg men det började återigen i katastrof.. Kunde inte vara med på den gemensamma uppvärmningen utan fick jobba honom vid sidan en stund. Sedan började vi hoppa lite. Från början väldigt, vädigt spänt men mot slutet blev det bättre. 
 
På lördagen gjorde han inga dumheter! Tur de för jag var väldigt trött, både psykiskt och fysiskt. Men pigg var han fortfarande och det tog återigen nästan hela passet innan jag verkligen började hitta pusselbitarna. Erik fick påminna mig om att det är bättre att rida för sakta och att han stannar för det. Än att han rusar iväg och då blir konsekvenserna förmodligen farliga. Ja, denna häst har verkligen för många sidor av sig själv och jag måste bli sjukt mycket snabbare på att inverka. Kan iallafall återigen konstatera att lugna dagar inte är ett bra alternativ för denna lilla räv. 
 
Direkt efter träningen så jobbade jag 12-21 på lördagen och 8-17 på söndagen. Väldigt mycket folk och jag var slut när jag kom hem. Att åka till stallet kändes såå jobbigt. Men väl där, i kvällsolen, hade mamma varit där och gjort stallet. Den tacksamheten var overklig! Tog in Bulan som var lugn som en ko i stallet (han brukar vara otålig). For ut och red en timme, mest skritt. Han var en dröm! SÅ lugn men ändå med bra tryck bakifrån. Så avslappnad och med nosen lite fram. Till och med på hemvägen kunde jag stå lite i lättsits och bara njuta. Visst, de är rimlig efter denna helg. Men detta var precis vad vi båda behövde. När han fick långa tyglar skrittade han på som aldrig förr. Han är så himla fin när han fått rasta skallen! 



Kom ihåg mig?