Elin Magnusson

 

Det här är den rundan som jag fortfarande kollar på flera gånger i månaden. Men tanke på hur lååång tid de tog för mig och Raspen att träna ihop oss så kunde vi äntligen bli samspelta. Att jag tappade de mot nästsista hindret var ju skitdesamma. Vi var klockrena! Sooom jag önskar att vi kunde fått göra fler tävlingar ihop efter de... Slutet på början..

Åh vad jag älskar när solen visar sig på de lediga dagarna! De få saker som kan rubba ens humör då! Vaknade iof kanske lite onödigt tidigt av mig själv, 07.15. Så jag satte mig och bläddrade i datorn till klockan åtta då jag slet upp Tomas. Hängde ut sängkläder, tvättade och åt frukost. Sedan åkte jag till stallet och han till garaget.

 

Alltså jag har ett litet dilemma med att rida ur på min buskuse (minst sagt). Vill dock börja med att skryta. Det har tagit oss ett mer än år (då måste man räkna med att vi hade hovproblem och då chansade jag aldrig med att rida från gården, utan gick bort och red hem. Plus ett stallbyte) med att få honom trygg i uteritterna. Jag är ju inte den ryttaren som är tydligast och mest självsäker. Bulan lika såå. Så har han inte velat fara hem av rädsla så han han ändå velat dumma sig att fara hem. Ibland mer eller mindre stressad, ibland bättre och sämre dagar. Värst var och är mörka, blåsiga kvällar. Detta har gjort att jag planerar uteritter då jag kan rida på dagen. Jag har fått skritta fram honom förhand för att sedan hoppa upp och direkt börja trava för att hålla honom ordentligt sysselsatt. Lik förbannat har vi ibland stått vid en skitbro ( eller massa andra saker) som han inte ska gå över. Minst sagt jäkligt tråkig att rida ut på! Men i somras började de äntligen vända. Också tack vare varmare dagar då extraenergin är borta. Så nu kan jag, skritta direkt från gården (även efter vägen fast de vågar jag sällan), jag kan fara ut och skritta på långa tyglar och jag tar mig förbi allt som kommer i vår väg. Allt är absolut inte med 100% trygghet, vi har en bra bit kvar. Men vi har kommit LÅNGT på våg väg. I somras var han galet rolig att rida ut på. Jättesnäll och lagom pigg. Destutom har vi nu ridit ut två gånger med Johanna och Räkan. Räkan har vill inte gå först och de har ju aldrig Bulan velat heller. Men nu plötsligt gör han det! Amaaazing! Dock får räkan  ta några kliv före när något blir läsigt. Men sen skyndar han sig före igen och låtsas som att han är kaxigast i världen, haha!

 

Iallafall..Sen efter hösten och speciellt just NU är han så gaaaalet pigg. Skritta och trava går bra, galoppera bort går hyfsat men inte alltid och de går aldrig att slappna av. Galoppera hem är typ självmord. Nä nu överdriver jag såklart. Men han blir sååå het! Tar jag han för mycket i munnen så kastar han upp huvudet och stutsar uppåt. Har vi får låg fart bocka han tyyyp hela tiden. Mjuknar jag så går de förjävla fort och man vet aldrig när jag får stopp på honom. Oftast får jag stopp på honom även om de inte alltid känns som att jag ska få det. Men hur tusan hittar jag något mittemellan. Jag vill att han ska ha framåtbjudningen, gå i frisk galopp men han ska ju lyssna och absolut inte visa hur många bocksprång de går att göra i rad. Även om jag sällan hänger löst så är de ju så onödigt. Dock blir man ju ändå lite glad av hans numera, enorma glädje till uteritter. Jag förstår ju själv att de bästa vore en låååååång, lätt uppförstbacka som jag bara kunde "släppa" han i. Men de möjligheterna finns inte. Sen är ju inte skogen våran och man kan möta alltifrån vilddjur till människor, skotrar och andra hästar. Det funkar ju inte. Men vad gör jag då? Betsla upp är absolut inget alternativ då han är känslig för ordentliga tygeltag. Halt varje gång han bockar funkar inte heller för då taggar han upp ännu mer.. Eller vaddå? ska jag gilla läget till sommaren..? Trycka på framåt vore ju de bästa men som sagt, de är inte riktigt ett alternativ.. 

 

Aja, även om det är klurigt med galoppen så kan de väl alltid vara mycket värre. Förutom den var det en vääldigt härlig ridtur och självklart blev de en löparrunda för mig också. Tänk om jag hade hans energi? Det hade ju varit något.. haha!

Började dagen med att åka till PeKa. Jag och Bulan tränade lite skänkelvikningar i trav och förvänt galopp. Förvänd galopp är de bästa som hänt mig. Så sjukt lösgörande och jag får mycket bättre stöd på yttertygeln. Just nu rider vi så stora vägar vi kan, de är nog svårt ändå. Men nu börjar de ta sig med formen. Han vill gärna springa med huvudet rakt upp i svängarna men idag tyckte jag han var bra! Och ser ni vad han har på huvudet...? Jag har googlat, utvärderat och funderat lääänge. Tillslut bestämde jag mig för att prova ett PS-träns. Jag tror verkligen på produkter och älskar att varje detalj är specialgjord för hästens bästa. HÄR kan ni se deras produktfilm! Utlovar recension om nån månad!

Måste berätta en annan sak angående min födelsedag. Mamma överraskade mig på jobbet också! Skulle precis börja jobba efter morgonfikat och då kommer hon med blommor och typ Ben & Jerrys kakor! Blev sååå glad och överraskad! Fiiiiiinaste mammsen! 

 

Igår var vi in till PeKa igen. Mamma hade möte och våran bil är ur fuktion så pappa agerade som hjälp. Vilket var oerhört tacksamt! Han trivs ju inte direkt i stall, hehe! Men Bulan behöver sina tre pass på ridbanan, speciellt på vintern! Så jag är väldigt glad att han ställde upp på det. 

 

Idag däremot har jag ju haft en sån där riktigt energigivande dag! Klev upp halv nio, åt frukost, packade med mig lunch och for till stallet. Ridturen blev iof inte som tänkt. Han bara trava en bit då de stog en traktor och avverkade träd så jag kom ju inte förbi där.. Så de blev endast pyttelite galopp, vilket är hopplöst på min busmaskin. Ibland tar de lite för många fattningar innan han gör de bra. Han får faktiskt inte göra en galoppbockfattning. Efter ridturen mockade jag stallet, hagen, fyllde vatten osv. Sen satte jag mig på vattendunken i hagen, lutad mot vindskyddet och solade. Alltså de var såå skönt. Råkade dock slumra till men som tur var så väckte Bulan mig med en blötpuss, hihi! Forsatte sedan att smörja lite och rensa lite innan jag for hem igen. Då väntade såklart en löptur i de fina vädret. Man vill helt enkelt inte gå in! Nu däremot blir de snart hämtpizza och en film. Sååå gött!

den gick i 180. Tills vi byter jobbschema är måndag vilodag. Jobb 12.45-21.15. Men sedan har jag klivit upp kl 06 hela veckan för att hinna jobb, stall, baka, städa, träna osv. Körde mitt första Body Pump pass på länge vilket kändes en hel del i kroppen sedan. På torsdagen fyllde jag år så fredagen blev de stallet tidigt innan jag skulle baka tårta. Sedan kom mormor och morfar hit ett tag. Tur nog handlade Tomas efter jobbet och köpte hämtpizza innan resten av släkten kom hit på kvällen. Vilket var väldigt trevligt. 

 

På lördagen blev de upp tidigt igen för debut på Stall PeKa. Hippo har ju, som ni säkert vet, några hästar med feber så dem är isolerade så länge.. Men lyxigt att åka till Norra Sveriges modernaste ridsportsanläggning! Väldigt roligt att vara där. Sedan skyndade jag mig hem innan Tomas familj kom hit på resten av tårtan. Också väldigt trevligt såklart. Sedan jobbade jag 16-21. Söndagen jobbade jag 8.45-13.15 och sedan tog jag och Johanna en 20km löparrunda igen innan jag åkte till stallet. Vilket kändes som ett upplopp i sig. Helt slut gick jag och la mig strax efter 21, hehe!

 

Igår var de hoppträning igen och Bulan var rätt taggad, speciellt i början. Vi hoppade en kortare bana och gjorde egentligen en enkel uppvärmning med att hoppa fram på ett räcke och sedan en oxer. Från början hade jag lite svårt att få en bra galopp då han blev rätt het på gröten, så att säga. Men de tog inte allt för lång tid innan jag fick ordning på de hela. Fick rida med sjukt mycket ben, en sån sak som jag fortfarande inte förstår. Ju piggare han är desto mer ben/säte behöver jag ha. Hur som helst gjorde han dom finaste sprången på sista höjden i uppvärmningen. Sedan fokuserade jag på en jämn, stadig, galopp under banan och han kändes fin! Så kul!

 

Han fick sedan sova över på Hippo då de är lite tajt med tid i veckan. Så imorse tränade vi lite lösgörande sidvärtsrörelser och förvända galopper. Gick helt ok!

Har ju helt glömt att skriva om tisdagens hoppträning som gick både väldigt bra och väldigt dåligt. Eftersom skon där behövde justeras så blev Bulan skrittandes tre dagar mellan Erikträningen och träningen för Johanna på tisdagen. Inte alls ultimat! Bulan kändes väldigt känslig i munnen och ville inte ta stöd på bettet men väl på hinder så sög han tag i dem fint och hoppade bra. Men lagom till att vi skulle lägga ihop allt till en bana kände väl jag att "nu måste vi göra detta bra för att få en bra känsla till banträningen" Ungefär där dog också hans extra energi och de visade sig att han inte alls var framme för skänkeln. Så efter en avfallning bestämde vi oss för att ta ner allt till plättlätt höjd för att komma över på ett bra sätt. Jag var såklart väldigt besviken då jag verkligen ville ha en bra känsla. Men de är oftast den pressen jag sätter på mig själv som sätter stopp för allt. 

 

Därefter joggades han på onsdagen och torsdagen tog vi en promenad. På fredagen däremot fick Johanna hjälpa mig att rida igenom honom. De var lite jobb för henne men de tog sig fint mot slutet. Så på lördagen jobbade jag honom i en halvtimma. Gjorde tempoväxlingar och kände att han var med mig. Väldigt fin var han! 

 

Banträningen då. jo då hoppade jag alltså 70 cm för att slippa bry mig om höjden på hinderna. Vi har ju faktiskt inte gjort en banträning/tävling sedan v 19 förra året när vi var i Skellefteå. Så de var faktiskt en väldigt bra idé. han kändes väldigt fin, om än lite taggad på framhoppningen och de kunde vi behålla på banan. Dock borde jag väl ha smackat lite på honom direkt på hinder nummer tre då dem ställt små hinderstaket som infångare vid hindret. Jag vet ju att han kan tycka att sådant är märkligt. Istället fick vi ett "stopp" för att han tittade på dem. Men vi kunde ta om och sedan gick resten av banan toppenbra. SÅ kul vi hade han och jag. Precis så som jag alltid vill att de ska kännas. Fast på 90 cm istället. Nu är de faktiskt bara tre veckor kvar till debut för året. 

 

Som fortsättning på Alla hjärtans dag så for jag och Johanna ut på en 20 km joggingrunda. Tur jag har Johanna som är så sjukt peppande och dragande. Nog för att hon alltid är starkare och kvickare men igår var jag fasen trött alltså. Men jag gjorde de ju, och de är allt som räknas! Hoppas på piggare ben nästa gång! Fick dock kramp i ena skinkan när jag stannade av så jag haltade sista gå sträckan och la mig svettig på Johannas golv innan jag tillslut kunde strecha bort de. Agda 80 år, big time!

Väl hemma hade Tomas köpt blommar, gjorde middag och bjöd sedan på glass och jordgubbar. Livet på en pinne. Fyfasen vad jag älskar honom! Idag har vi dessutom varit sambos i ett helt år. 

Det är sjukt de här. Hur det faktiskt blir som man tänkt sig och därför ska man alltid tänka att det blir bra. Men hur lätt är det egentligen...

 

I fredags var jag ledig och tog en sväng på stan. Fick bra feeling efter att ha shoppat två toppar på Hööks, hälsat på mina gamla kollegor osv. Sen ba PANG kom tanken. Det går för bra nu. Jag har feeling, de är fredag och vi ska träna för Erik. Bulan lääär ju ha pajjat sin hov. Så jag börjar känna mig stressad och åker sedan till stallet som planererat. Spriiiinger typ ut till hagen och lyfter på hovarna. Allt ser bra ut. Jag andas ut igen.

 

Träningen första dagen gick bra. Bulan var pigg och vi red hårt markarbete med travbommar på båge, upphöjda osv. Sedan liknade i galopp. Han ville ta lite för stora steg men mot slutet blev de bättre. Sedan hoppade vi "huset" och då var han ju på plats. Gjorde precis vad jag sa. nöjda och glada så laddade vi till dag två då Erik taggade oss med att vi ska hoppa hööögt med markbommar före. Vi byggde om och jag kände ba. Fy fan vad perfekt bana för att prova hoppa liiite över de bekväma. Så vi klev upp halv sex, jag och mamma. Åkte till Hippo och fodrade alla övernattande hästar. Åt frukost i lugn och ro och vid 7 skulle jag göra iordning. Tar upp första sämsta hoven och pang. Skon hade börjat glida åt sidan. FAN, FAN, FAN! Fanns ingen tid för att ordna och dag två var bara att ställa in. Ville på riktigt slå ihjäl något! Eller mig själv. För de hade förmodligen hänt dagen innan men jag slarvade väl när jag kollade. Fick hela dagen intala mig att det var bra att skon inte lossnat för då hade han förmodligen trasat söder hoven mer, det var bra att det gick bra första dagen så att jag inte kände att jag behövde få igenom något. osv... Men fyyyyfan så irriterande. 100kr övernattning, 400 kr för den dagen men framför allt en otroligt viktig träning för oss. Men vad gör man.. livet mer bulan! Istället är skon på plats nu (eller ja, sist jag kollade) så vi får ladda för träning för Johanna imorgon istället! Håller istället tummarn att allt håller tills på söndag då de är banträning!

 

Idag är det precis fyra månader kvar till Stockholm Marathon. Precis nu gäller de att köra järnet! Men det är inte lätt alltså. Jag är lite för lat för detta egentligen men jag försöke pressa så bra det går. Idag stod iallafall Intervaller på schemat och vädret visade sig från sin bästa sida även idag. Undra hur vädret är 4 Juni i Stockholm, de kan ju bjuda på allt från snöblandat regn till riktig sommarhetta. Jag får helt enkelt aldrig skippa en löparrunda på grund av vädret, de gäller att vänja sig vid allt. Men 15 grader, molning och vindstilla hade varit perfekt såklart!

Till en annan träning. Hoppträningen i tisdags gick riiiiktigt bra. Det tar sig verkligen med galoppen och de blir roligt att visa de för Erik i helgen (om alllt går som de ska, jag vågar ju aldrig vara säker med något..) Förra träningen var galoppen väldigt knackig och svår att reglera. Han bjöd ju även på en del bus o grejer. Han har fortfarande väldiga tendeser till bus men han är betydligt bättre i fokus och galoppen är mycket bättre. I tisdags var han kanon som sagt. Väldigt mjuk, lagom känslig och lagomt pigg. Vi avslutade med fem och en halvan där sista oxern tillsist låg lite över bekvämlighet ( för mig ) och Bulan fick de att kännas så lätt. Trots att jag nästan trodde jag behövde ta sats! 

 

Förra veckan gick i 180.. lördag till nu i fredags. Har tränat sena pass både för mig och med hästen. Som förövrigt gått vääääldigt bra.  Vi tar oss framåt i bra fart nu vilket känns skitkul! I helgen var jag ledig men hade ändå fullt upp. Lördagmorgon på Hippo med trim i ridhuset. Sedan kalas hos kusin innan jag for till Johanna. Där blev de lite vin innan vi sedan for på URFs medlemsfest. Blev en väldigt roligkväll som sedan avslutades på Olearys. Så igår var jag ganska slut. Men Tomas började med att bjuda mig på pannkakor med glass och jordgubssylt till frukost. Alltså, såå gott! Blev sedan en uteritt på Bulan som var väldigt pigg och jag raka motsatsen. Men de gick bra. Sedan beställde jag och Tomas pizza innan jag och Emma for iväg till Anna och drack kaffe. Väldigt trevligt.

 

Men ack så skönt de var med sovmorgon och en lugn morgon innan jobb idag. Denna vecka blir de mindre jobb och mer träning. Sen har jag en igendammad lägenhet att ta hand om...