Elin Magnusson

I fredags klev jag upp tidigt och följde med Johanna och hennes häst Äpplet, till Vännäs. Johanna hopptävlade en klass så jag tittade och ökade på saknaden av hoppningen! Därefter for vi till stan och åt lunch på ROST. Rullade sedan iväg till Bulan och tog hand om honom, putsade grejer och packade ihop grejer inför lördagens dressyrs start. For sedan hem för en snabb dusch innan jag mötte upp Johanna på stan igen för middag på Båten. Mycket trevlig dag helt enkelt.

 

På lördagen var de dags för dressyrtävling. Bulan kändes väldigt mjuk, kvick och avslappnad. Speciellt med tanke på att det stormade ute. Väl på banan tappade jag koncentrationen och ridnigen. Hästen gjorde vad jag sa men vägarna blev slarviga och mot slutet trodde jag att jag fick tutan för felridning men i själva verket var de startsignal för ekipaget på banan bredvid. Fortsatte rida men gjorde visst ett avbrott (kom knappt ihåg för att jag var så okoncentrerad..) Helt klart min svårighet med dressyren. Att hålla 100% fokus,  rida bra vägar och visa tydliga övergångar. Otroligt nog fick jag ändå 61,167%, precis som förra gången. Nöjd med hästen alltså men inte med mig själv. Efter tävlingen var jag dessvärre tvungen att städa. Som tur var hade Tomas tid att hjälpa till så vi storstäda några timmar innan vi käkade hämtpizza och Ben&Jerrys. 

På söndagen for jag och Bulan ut i skogen. På väg hem skulle jag svänga in, 90 grader, på en stig. Jag påväg till höger och han blir rädd för något och tvär stannar innan han gör en 180 åt andra hållet. Så lämnar han mig på backen. Väldigt oskickligt av mig, speciellt med tanke på att jag ändå fått hyfsad balans. Låg och kippade efter luft en stund innan jag ställde mig upp och hittade Bulan, överlycklig, i fullgalopp på en stooor åker. Han tog tre ärevarv. Trodde han skulle komma när han blev less men han sprang förbi och stack sedan hem. Som tur var så befann sig mamma i stallet så jag ringde henne så hon kunde stoppa honom innan nedförsbacken (det är en smal stig med massa rötter och grejer). Jag sprang samtidigt i panik efter då han lika gärna kunde ha tagit bilvägen hem. Tur nog gjorde han inte de och mamma han stoppa honom. Hovarna höll och han är inte halt. Så det verkar ha slutat lyckligt ändå!

 

Fick sedan skynda mig till stan då jag såklart (dumt nog) skulle vara med på Umeälvsloppet, 17km. Det var få startande och glest emellan så de kändes som att jag sprang en stor del av banan själv. Motivationen dog och benen inbillades vara trötta. Sprang i mål på min sämsta tid någonsin. Men ett bra träningspass blev det. 

 

Självklart avslutade jag med att jobba 16-21 och jag var gaanska trött. Ibland är de otroligt vad man hinner på en helg. Som tur var är jag ledig idag, tisdag. Bulan fick gå ett dressyrpass på Hippo men nu ska jag slappa heela dagen. 

I helgen var det dags för halvmaran! Inför stockholmmarathon och den träningen kände jag att jag var i grym form för halva steckan(21km). Men som ni vet har jag haft löparskorna på hyllan nästan hela sommaren pga att suget varitborta. MEN kroppen slutar inte förvåna och de tar kanske rätt långtid innan kondisen försvinner ändå. Trodde inte jag skulle ha en chans att vara snabbare än förra året men efter att dem 4 första kilometerna var sprungna och jag gjort första vätskekontrollen så kände jag att energin var med mig. Hela banan kändes mycket lättare än förra året och jag tillät mig aldrig att spara på krafterna trots att jag var välmedveten om vad som kommer efter 18 km. Då har vi ju ett berg som man ska springa upp för. Sparade mig lite några hundra meter innan och sedan sa jag till en gubbe "Nu jävlar tar vi berget". Sen kunde jag ju inte ge mig. Sakta men säkert tog jag mig upp och gasade sedan när det var en kilometer nedför. Sista två var tvunga och hade jag vetat min sluttid hade jag pressat mig till döden för att slippa få sluttiden på 2.00.30!! Jäkla 30 sekunder. Väldigt irriterande. MEN, det är 5.29 minuter snabbare än förra året och det är absolut inte fyskam! Nästa år tar jag det ännu bättre! Trodde att jag skulle skriva att jag ska lägga löparskorna på hyllan nu på obestämd tid, men avvaktar med det en vecka till, hehe!

Idag tog jag en välbehövling sovmorgon innan jag åkte iväg till stallet. När jag kom dit hade Ulrika mockat, sååå härligt! Så jag började med att rida Inger, Majas häst alltså. Provade bett idag och jag tycker personligen att det känns bättre. Red henne ca 40 minuter med Johanna som hjälp på backen. Tror Maja kommer fixa henne mycket bättre på marken än jag då hon är lite svår. Men jag kan förstå att hon är rolig att hoppa för hon bär sig bra och det känns direkt att man rider i uppförsbacke. 

 

Rullade sedan till Hippo med Bulan för dressyrträning. Och jäklar vilken skillnad det var idag. Jag vet inte exakt vad jag gjort med plötsligt var gnistan tillbaka. Han drog faktiskt ett litet glädje skutt för någon dag sedan också (inte bra men ett tecken på att han är tillbaka). Framåt bjudningen var helt annat och jag kunde verkligen fokusera på att faktiskt lossa istället för att fokusera framåt. Vi gjorde endå basic för att han skulle få känna sig riktigt duktig. Samtidigt som vi stundvis gjorde det lite extra jobbigt för honom. Vi tränade trav och galopp på volter i olika slag och storlekar. Fokus på att ställa lite utåt, få in framdelen mot mitten och få honom på ytter. Det blir lite jobbigt men han kämpade allt han kunde och stundvis var han riktigt fin och vi fick massa beröm. Så roligt!!

Har verkligen haft en toppendag idag. Ställde klockan redan på 05.30, inte pigg men glad. Kanske lite väl tidigt också men jag är alltid så rädd att behöva stressa! Åkte direkt till stallet och släppte ut alla hästar, mockade boxar, gjorde iordning mat osv. Red först Inger, Majas nya häst. Hon fick ett enkelt pass på banan där jag egentligen bara försökte lära känna henne. Red henne på hackamore idag och det tycker jag personligen är väldigt svårt att rida dressyr på. Men hon kändes väldigt trevlig och väldigt snäll. Rider henne imorgon också och då provar vi med bett. Red sedan Bulan som fick en uteritt i stormen. Väldigt lugnt blev det då han ska gå dressyrträning imorgon. Därefter åkte jag till Hippo och fick hoppa Annas ponny Lacinia igen. En väldigt härlig ungponny. Hon är så himla glad och härlig individ och älskar att hoppa. Idag fick hon träna en serie. Det var inte helt enkelt att hålla koll på alla bommar. Men hon gjorde verkligen sitt bästa och jag gjorde mitt bästa gör att hålla henne i mitten och hänga med när hon hoppar så runt.

 

Åkte sedan hem till mamma och pappa för dusch innan jag åkte till frissan. Det är väl inte så svårt att förstå att jag kommer sova gott inatt! Men först ska jag se klart OS - hoppningen! #Hästärbäst

 

Träningen i torsdags gick rätt bra ändå. Fick en stund med en vääldigt fin trav. Galoppen är fortfarande kaos. Hoppas att det är för att jag har blivit hårdare och håller på att komma till lite av en annan ridning. Då blir de lätt "konflikter" tills de lossnar. Vi åkte iallfall till tävlingen i lördags. Regnet öste ner och jag kände direkt att jag visste hur banan skulle se ut. Varit där förr när de regnar och vattnet rinner inte bort. Så sa jag till Bulan att vi INTE ska vara ett av ekipagen som tappar poäng pga pölarna, eller sjöarna av vatten. Det ska inte vara snack om saken. Vi rider igenom som om ingenting. Inne på framridningen var han rätt fin emellanåt. På banan lika så. Brydde sig inte alls om vattnet, vilket en del andra gjorde. Är egentligen inte nöjd över själva ridbarheten. Men vi gjorde nog okej vägar och traven var också ok. Vi skramlade iallafall ihop 61,167% vilket var förvånande men ett tecken på att vår lägsta nivå har höjts. Dessutom var jag endast 0,166% ifrån att få en placering. Hade varit galet roligt om jag lyckats med det men vi får revanch snart! Då hoppas jag att vi fått till ridbarheten lite bättre.

Idag fick Bulan ett dressyrpass i paddocken och jag måste säga att det hamnar på topp 5 av skit pass. Ibland tappar jag det helt, alltså HELT. Tajmingen, rytmen, sitsen, ridningen, ALLT. Blir bara knäpp och förrvirrad. 

 

Överlag har gnistan i Bulans ögon varit till och från ett tag i sommar. Förstå mig rätt men han är ju en liten gangster trots allt och han har inte gjort ett bocksprång i skogen på eeeeevigheter, typ sen i maj kanske. Tar tempen med jämna mellanrum för att de oroar mig att jag kan lägga om skänkeln i skogen. Men värmen tog hårt på honom i år. Värmeutslag blev bevis. Min motivation dog lite i samband med hovarna och det klart att man får räkna med en svacka. Därför får han två lugna dagar nu inför dressyrträning på torsdag. Beroende på hur den går så tävlar vi en LB:2 i Sikeå på lördag. Går träningen bajs så backar vi tillbaka. Då får han en vecka i skogen för att leta tillbaka till glädjen. Sen kastar jag upp en medhjälpare för att han ska boostas. Vet inte hur ni gör för att boosta era hästar men jag kastar upp någon annan som jag vet rider han bra. Rider man han bra och rätt så kommer glädjen till honom och ibland bjuder han upp till dans och riktig glädje. Men därför är det också lätt att bryta ner honom. Han brinner för ställa upp och göra allt för sin ryttare, men rider man som jag ibland hamnar i så tappar han också motivationen. Rätt logiskt. Men jag vet en sak säkert. Att traggla för länge på egen hand är dumheter. Man ska aldrig vara rädd för att ta hjälp, varken från marken eller med att någon annan rider. Det är oerhört bra för både mig och hästen. Önskar verkligen att jag hade råd att träna för någon 3-4 dagar i veckan. 1-2 dressyrpass, ett markarbetspass och ett hoppass. Men det finns det inte ekonomi för. 

 

Återstå att se hur träningen går på torsdag iallafall. 

Efter Stockholmmarathon har jag nog snittat en löparrunda i veckan tyvärr. Efter en automatiska vila efter loppet och senare en kortvarig förkyldning så kan man säga att motivationen dog. Därför är jag så glad ändå att jag tog mig iväg på detta 7,4km lopp. Får tacka Johanna åter igen. Väl där blev jag lite nervös. Man vill ju alltid göra personbästa men med tanke på hur jag känt mig senaste tiden hade jag svårt att se att det var möjligt. Samtidigt som skiten med Bulan motiverade mig att köra fan ur mig själv. Min sluttid på 35.57 är jag såklart väldigt nöjd med. Det är en förbättring med 59 sekunder sedan förra året. Med tanke på att jag tränade mer snabbhet förra året så känns det väldigt motiverande att tänka " Vad kan jag göra med mer intervaller och annan fartlek". När jag dessutom får läsa mitt namn på VK bland de 10 bästa damerna så gör de mig inte mindre motiverad och taggad. Nu längtar jag efter nästa lopp. Som visserligen är 21km och inte alls ska springas i samma tempo. Men jag har längden i benen. Nu behöver jag back och snabbträning inför kommande kuperade bana i Tavelsjö. Visserligen är de 16 dagar kvar bara så jag hinner inte bygga så mycket.F Fan att lusten skulle dö efter maran. Men vafan, jag mådde bra av semester och NU kör vi igen!

Bulan har verkligen varit så himla fin i sommar. Jag börjar äntligen hitta massa nya knappar och hittat till den ridning som jag vill ska sitta till 100%. Mycket tragglande men i Luleå fick vi ju verkligen visa vad vi lärt oss och att vi är påväg åt rätt håll.

 

Därför är de så jävla tungt att berätta att hovarna tyvärr är väldigt dåliga. De senaste halvåret (antagligen mer) har Bulan varit beroende av att vi plastat hans hovar. Det har funkat väldigt bra! Tidigare har jag ju också bara skyllt på att det blir sämre när han trampat av sig skorna och bitar av hoven följt med. Men nu är läget inte så. Det spricker och lossnar bitar lik förbannat. Hovarna kräver mer och mer plast, vilket inte låter hovarna andas. Och nu verkar plasten inte heller vilja sitta vilket gör att de kommer in smuts och det blir rötigt. Därför väljer jag nu att ännu en gång avstå hoppning då de belastar framhovarna mer (även om de inte är orsaken till problemet). Vi kommer göra en foderutredning och försöka hitta orsaken till vad som är grundproblemet. Kanske hittar vi inte det, kanske gör vi det. Men oavsett måste vi bryta denna onda spiral och försöka slippa plasten och få hovarna att växa snabbare. Förhoppningsvis blir de också bättre till vintern då sommaren överlag kan vara svår för hovar. Vi har redan nu valt ännu ett nytt fodertilskott som jag hoppas ska göra underverk, men jag tappar ju hoppet för alla dessa, dyra, kosttillskott som ska göra mirakel.

 

Jag tackar hjärtligt för alla tips jag fått. Men nu stänger jag intaget. Vi har bestämt oss och sen får vi se vad som händer. Varför jag skriver detta är också för att slippa alla frågor. För jag blir helt matt av att prata om dessa förbannade jävla hovjävlar. Ibland önskar jag bara att Bulan var hemsk att rida. Men jag tycker om honom alldelens för mycket för att ge upp. Han är min bästavän och han gör mig så förbannat glad varje dag. Istället satsar vi på dressyr ett tag (igen) och hoppas att vi kommer tillbaka, starkare än någonsin och sen föralltid slipper detta giganstiska ilandsproblem som gör mig galen!