Elin Magnusson

I helgen är det ju House Of Metal här i Umeå som ni säkert vet. Jag har fått äran att följa med Mona dit varje år sedan jag lärde känna henne. Detta år blir inget undantag men vi åker bara ena dagen denna gång. Så ikväll ser jag Let´s Dance och imorgon Raubtier (bland annat). Ska bli väldigt roligt såklart! Bilden ovan är från förra året, helgen höjdpunkt. En otippat favort då bandet körde covers på Iron Maiden och var jäkligt bra!

Ridpasset idag började mycket bättre än igår. Red först i skritt och trav på halvlånga tyglar för att verkligen tvinga mig själv att styra med kroppen och inte med händerna. Sedan tog vi lite galopp och det gick också bra, speciellt i  höger varv, vänster är lite mindre bra! Därefter en kort skrittpause innan vi körde igång igen. Då blev hon helt plötsligt väldigt pigg igen och jag började tappa koncentrationen och tålamodet lite. Men vi avslutade någorlunda bra iallfall! Nu ska jag inte rida henne förrän nästa vecka så vi får se hur hon känns då. Förhoppningsvis lite bättre efter att hon blivit riden av mer rutinerad ryttare!

 

Nu är lunchen i magen och jag ska inta soffläge. Heerrååå!

Torsdag idag alltså. Veckorna går fort men livet står lite stilla. Förkyldningen sitter kvar och gör mig lite deppig. Men jag har fått lukta stall idag och ridit lite, de är roligt! Selymes vilade igår och sen red jag ju väldigt lugnt i skogen i tisdag. Detta innebär ganska mycket överskottsenergi. Till och med styrsvårigheter. Imorgon kommer jag kunna ha mer plats i ridhuset och galoppera mer på raksträckor. Idag var nämligen halva stora bokat så det blev inte jätte mycket plats. Har man då lite styrsvårigheter kan man inte galoppera hur som helst. Men imorgon hoppas jag kunna ta mer plats. 

 

När jag kom hem hoppade jag in i duschen, åt lunch och for sedan en sväng på stan. Annars vet ni vad jag gör (tar det lugnt för att bli av med skitförkyldningen..). Lämnade förresten in min Iphone på lagning igår så förtillfället har jag en skittelefon. Har alltså inte snapchat eller imessage just så att ni vet. Har inte heller ett enda nummer men det ska väl lösa sig ändå. Puss!

 

 

För mig finns det ingenting annat än att man måste få älska vem man vill oavsett kön. Jag kan aldrig minnas att jag själv vaknade upp en morgon och bestämde mig för att jag skulle ha en pojkvän. Gjorde ni det eller? Nej, för det gör vi inte. Vi bestämmer inte själva vad vi ska attraheras av. Alla passar inte ihop med alla och alla gillar inte samma sak. Och om man nu fick välja själv, då tror jag ingen skulle välja att vara homosexuell med tanke på hur oaccepterat och hatat det är av vissa och framförallt i vissa länder.

 

Jag hoppas en dag att världen kan bli mer jämnställd. Att människan inte ska bry som om vad andra har för sexuell läggning och inte hudfärg eller något annat heller för den delen. För det är insidan som avgör hur personen är. Inte utsidan..

 

Det föll en tår när klippet ovan närmade sig slutet. Ellen Page, vilken stark människa och vilken otroligt bra talare! Jag hoppas alla kollade och blev lika rörd som jag. För huvudsaken med inlägget var att ni skulle se det. 

Dagens höjdpunkt blev helt klart ridturen på Selymes. Ingela, hennes ägare har tyvärr ridförbud ett tag pågrund av en olycka som hände i stallet för några dagar sedan.. Inte roligt för henne alls! Men jag får då äran att rida Selymes nu ett tag, vilket jag tycker är roligt såklart även om anledningen inte är rolig alls! Idag tog vi alltså en uteritt i solen och snön. Det var verkligen super härligt! Dock var de klippsnö så det gick mestadels bara att skritta. Men det var ändå helt underbart härligt!

 

Annars ligger jag mest i sängen/soffan för att bli kvitt förkyldningen så fortsom möjligt!

Idag klev jag upp klockan sex för att jobba 8-16. Vaknade dock mer hängig än igår men tog en ipren. Så med de fick jag bra hjälp med energin. Hoppade in extra idag för att hjälpa till att mublera och städa båda mejerikylarna. Tog verkligen hela dagen men det gjorde även att tiden rullade iväg fort! Roligt att göra något annat på jobbet ibland också. Påväg hem kände jag hur trött jag blev och direkt jag kom hem la jag mig i soffan och somnade. Nog har jag feber trots allt. Blev väckt en timma senare då det var mat. Så jag åt, drack en kopp kaffe, tog en till ipren och hoppade i ridkläderna. För sedan ikväll väntade ridlektion. Fick dock rida en häst som inte alls passar mig. Magic heter han och är både otymplig och seg. Fast de gick trots allt bättre än väntat och jag fick fram han någorlunda bra och loss i sidorna mot slutet. Självklart är det otroligt nyttigt att rida olika hästar, det var ju faktiskt därför jag började på ridskolan. Men han blev ingen ny favorit som ni kanske förstår. Men ni kan ju förstå att jag är trött i kroppen nu med både febervibbar och en tugg ridlektion. Sängen är saknad efter en lång dag. Men jag vill inte få de att låt som att jag klagar. Bara på min förkyldning!

Så klockan två i lördags dök släkten upp. Mamma och pappa hade gjort både smörgåstårta, tårta, bullar och kakor. Väldigt trevligt var det! Sedan tog jag det bara lugnt, såg ett avsnitt av "Bron" innan pappa gjorde middag. Entrecote, sötpotatis, bea och ett glas rött (läs: minimalt glas vin, försöker ju lära mig dricka vin men det går riktigt dåligt..). Senare på kvällen dök alltså kompisarna upp och totalt var vi tolv personer, sådär lagomt om ni frågar mig. Vi åt tårta, drack bubbel, lyssnade på bra musik och snackade en massa skit. Sedan hade även Klara, Jenny och Cissi styrt upp en frågesport med frågor om mig. Garvade en del när vissa minnen bläddrades upp. Sedan fortsatte vi dricka, prata, dansa, skratta. Tiden gick väldigt fort men vid halv fyra hade alla farit och jag och Tomas gick hem. Somnade med ett leende och vaknade bakfull. Otippat! Dock gick det översnabbt men istället har jag såklart blivit förkyld igen. Inte så otippat de heller.. Verkar ha världens sämsta imunförsvar tyvärr. Här kommer iallafall de få bilderna jag tog. Några med systemkameran och resten med mobilen.

Hej världen!
Alltså jag har legat i sängen/soffan till typ nu... Gårkvällen var väldigt lyckad och jag och Tomas snubblade genom dörren vid halv fyra i morse. Så sov vi till typ tolv. Drog mig lite för att kliva upp tills jag fick ett sms av mamma att hon städat lokalen.. Alltså fattar ni?? Finner inga ord för den kvinnan, den mamman, min mamma! Pappa har också ställt upp väldigt mycket i helgen och jag har fått firat mina 20år på ett väldigt roligt vis tack vare dom. Så jag och Tomas gick bara ut och hämtade in lite grejer innan vi åt en brunch vid halv två. Smörgåstårta från igår - lyx!! Sen såg vi bara Hockey och slappade framför tvn. Vid fyra for han hem och då har jag städat mitt rum och renbäddat sängen. Så jag vet någon som kommer sova jäkligt gött inatt! Mer om gårdagen kommer sedan. Men de få bilder jag tog också!

Godmorgon. 

Sitter med en koppkaffe och ska snart göra frukost. Lite sådär i fel ordnin. Tomas har precis åkt till jobbet och efter frullen ska jag till Hippo. Ska få rida Selymes och det ska bli jättekul. De två senaste gångerna har vi ridit dressyr för tränare så de ska bli roligt att få prova hela passet själv idag. Därefter tänkte jag träna innan de väntar massa fix för imorgon. De ska bakas tårtor o fixas i lokalen framförallt. Blir bra det!

 

 

Idag tog jag skön sovmorgon och for sedan på gymmet för att köra rygg och biceps. Annars har jag som vanligt inte så mycket annat att göra. Måste skaffa mig ett jobb...

Det blev inte direkt mycket shoppat i Uppsala. Jag köpte faktiskt ingenting förrutom massa gott att stoppa i magen. Däremot fick jag mamma till att köpa hem denna. Luktar gudomligt och står lätt tillgängligt för att jag ska kunna sno lite då och då. 

Hade bara med mig vår gammla kamera men här får ni se några bilden från vandrarhemmet vi bodde på. Det var så himla vitt och fint, sådär lite gammalt men ändå fräscht! Dessutom hade dem fina citat lite här och var.

 

Hade hoppats på att jag skulle fått rida samma häst som sist, "Hempa" alltså. Men så blev det inte. Red Chelsea igen men det gick väldigt bra de också. Började med att rida fram ganska självständigt, men över lite travbommar. Jag gjorde lite lättare öppnor och slutor för att försöka få henne att lossna i munnen. Därefter tog vi galopp. Bommarna höjdes upp och blev studs på en "dogleg". Hon var väldigt pigg idag men det var inte till någon nackdel. Slutligen gjorde vi två linjer, snett igenom - snett igenom. Studs - fem galoppsprång till räcke - studs - sex galoppsprång till oxer. Där var hon super! Mamma missade att filma sista vändan men den var rätt lik den ni kan se nedan, förutom att hon kom bättre in i studsen och att hinderna var högre. Jag är verkligen suuper nöjd och fick väldigt mycket beröm efteråt. Blir såå himla glad!!

 

Så skönt det var att sova i sin egen säng inatt, trots att jag och mamma bodde bra i Uppsala! Startade dagen med frukost och en stor kopp kaffe. Senare vandrade jag till Iksu. Skippade styrka idag och hoppade istället på ett Indoor Walking pass. Gick helt ok! Nu ska jag bara ta de lugnt ett tag innan hoppträningen ikväll! Är riktigt taggad faktiskt.. Som om det vore ovanligt!

Så ni minns vad jag sa om sista riktigt bra passet. Dressyrpasset då jag äntligen kände att allt fallit på sin plats. Men dagen efter var känslan den motsatta. Jag var ioförsig inte på något jättebra humör men några små hinder skulle jag hoppa, det var planen. När jag red fram kändes han inte riktigt som dagen innan men han kändes inte konstig. Började hoppa lite lätt och han stanna nån gång sådär. Men eftersom att jag var på dåligt humör tänkte jag att det var det som gjorde att han tvekade på mig. Sen gick det några dagar och hemma kändes allt som vanligt. Så kom Valborg. Raspen hoppade ok på låg höjd med sedan började han stanna helt i onödan och jag började tänka att antingen är något fel eller så får vi bakslag nu. Så Johanna, min tränare fick hoppa upp och rida lite och ta några språng på ett litet hinder, vilket han gjorde utan problem. Så jag hoppade upp igen och han hoppade. Så på söndagen tog jag fram några pytte hinder igen och då skrev jag tydligen på bloggen att "Han kan absolut inte vara skadad men däremot har vi lite komunikationsproblem"... Därefter kom tisdagens träning igen och till den hoppträningen skulle vi vara ute för första gången. Raspen kändes piggare än tidigare men återigen.. När hinerna blev kring en meter började han stanna. Jag fick rida 120% för att han skulle hoppa. Men eftersom att han var så pigg annars så tänkte jag att det antagligen var att vi fått bakslag med hjärnspöken. Eller inte vi, jag skyllde på mig.. Dessutom skulle vi tävla i slutet på den veckan och jag kände inte lägre att i var stabila.. Det kändes precis som när jag hade mitt självförtroende i botten. Men dumt nog for vi till Skellefteå på tävling ändå. Den tävlingen är det värsta jag varit med om. Jag vill inte riktigt återberätta allt för jag förstår inte hur jag kunde starta tre klasser utan att fatta. Men första dagen var han ändå ganska ok. Vi stannade ut oss men inte på något jätte konstigt sett.. (Tyckte jag då) Men däremot dagen efter gjorde han stopp efter stopp redan på framhoppnigen. Spelade ingen roll vad jag gjorde, han ville inte hoppa.. Så från Skellefteå åkte jag och mamma med riktigt ledsna miner. Antingen var han skadad eller så ville han inte hoppa längre. Men mina tankar hoppades ändå att han skulle han en liten skada, för man kan ju aldrig tvinga en häst att hoppa, vill den inte så vill den inte. 

På fredagen den 17 Maj fick vi tid hos vetrinären. Jag hade fortfarande gått och hoppats att det skulle vara en liten hälta, men som skulle vara bra på ett litet tag.. Och halt, ja det var han.. Boven i dramat var hans högra bakben. De ben som varit en "problemhov". Skrev aldrig så mycket om det tidigare men den hoven fick var aningen skrev och hovslagaren fick ibland komma nästan var fjärde vecka för att fixa till hoven..Kortfattat sagt! Att ha honom barfota gick inte heller. Men det tåls att säga att det aldrig var sånna problem att jag inte kunde rida, för då hade jag inte gjort det! Iallafall, Raspen blev behandlad och vi fick ett återbesök inbokat efter tre veckor. Eller vet ni, jag orkar inte skriva om alla återbesök. Men kan säga att mellan andra och tredje besöket väntade vi istället sex veckor och då gick jag med honom i en eller två veckor innan det, i 10-20 min.

 

Men till tredje besöket så tyckte hon att inte alls att han var bättre, snarare sämre. Men denna gång satt det inte i knät utan han såg tydligen brutalt stel ut i ländryggen. Han blev även röntgad denna gång men ingenting hittades. Vår vetrinär svarade ärligt att hon inte riktigt förstod men att hon tyckte vi sakta men säkert skulle sätta igång honom. Skulle det kännas minsta konstigt så skulle vi självklart höra av oss. Detta för att han var "gammal" och vilat rätt länge, så hon tänkte att det var därför han var så otroligt stel. Så jag gick med honon för hand några fler dagar inan jag hoppade upp på honom för första gången på tio veckor (detta var 23 juli). Minns den obeskrivliga känslan av att äntligen få sadla sin häst igen. Även om jag red i tio minuter så var lyckan enorm. Nästa lyckliga dag kom 29e Augusti. Första gången på 16 veckor som jag galopperade. Men den lyckan fick jag inte behålla länge. För den 4 September när jag skulle ta in honom från hagen, var det något som var på tok. Det kändes nästan direkt jag dök upp på stallplanen vid 22 på kvällen. Jag hör hästar springa och ser inte till Raspen som alltid brukar vänta vid hagöppningen. Tillslut kommer han fram och jag ser direkt att han är blockhalt men vägrar stanna. Han går och går medan jag ringer mamma och springer in efter en foderhink. Vad han blivit rädd för har jag ingen aning om men efter ett tag kom vetrinären. Hennes första tanke var hovbensfraktur så skon tog hon lös och satte på bandage. Dagen efter hade vi egentligen bokat tid med en equiterapeuten som förhoppnigsvis skulle hitta varför Raspen varit så stel.. Men istället blev det en akuttid på röntgen. Men väl där visade det sig att han var på tok för svullen för att dom skulle hitta något så vi fick återkomma en vecka senare. Boxvila tills dess..

 

Den 12 Septemer kom beskedet att han fått en ligamentskada och jag förstod inte alls innebörden med det. Men från den dagen var Raspen aldrig som innan. Han betedde sig som en dryg tonåring och hade inget tålamod alls. Han blev helt tokig av att boxvilan. Tillslut fick han gå i en liten hage men så hemskt mycket gladare kan jag väl inte påstå att han blev. Ett tag därefter började jag tyvärr se skillnad på hur han placerade sitt ben. Bakbenen stod inte längre pallarella. För juste, jag glömde säga att ligamentskadan såklart blev på det ben han varit halt på innan..

 

Efter iallfall 10 besök hos vetrinären (från 17 Maj), efter sju månader av skada, togs beslutet Raspen skulle aldrig bli bra och han klarade inte av att bara gå i hage. Hans beteende då var inte alls roligt att se.. Han mådde verkligen fruktansvärt dåligt.. Så den 10 December, efter två år, två månader och två dagar tillsammans, fick min allra bästa vän somna in. Ja fortfarande så fruktansvärt ledsen och så himla arg över att vi aldrig fick chansen att visa alla hur hårt vi slitit för att bli ett team. Men nu är det som det är och Raspen är där uppe med Mio. Jag vill inte dö, men den dagen jag gör det, kommer jag få träffa dom igen, det vet jag!

 

jag vet inte hur vi hittade honom, men det var inte jag. Det var nog mamma. Vi bestämde oss för att kolla upp honom lite och allt bara stämde. Så en tripp till Göteborg fick det bli. Tre dagar var vi där. Hoppade första dagen, red dressyr andra dagen och i skogen tredje dagen. Jag var kär och inget skulle stoppa oss. Han skulle bli vår. Men fjärde dagen väntade besiktning och redan där kanske något ville varna oss.. Men jag tänker inte tänka så. Raspen gick inte igenom den dagen av den anledningen att han trampat sig så att skon satt löst.. Hur vi missade det innan vet jag inte. Men så var det. Så vi åkte hem, besvikna men med inställningen att han bara var tvungen att gå igenom ombesiktningen. En ny besiktningstid bokades och jag väntade spänt varje minut fram till dagen. Jag var på skolan och jag minns att vi spelade någon typ av brännboll när mamma ringde, för det var såklart henne som karin (förra ägaren) ringde.. Hon började typ babbla om något annat först och jag minns att jag bara av bröt och ba "meeeen säääg, hur gick det????". Så sa hon att han gick igenom och jag blir verkligen helt varm i kroppen när jag tänker på det. Vilken underbar lycka det var! Därefter bokades transport och en vecka senare var han våran. Göteborgaren blev Umeåbo. Han blev våran och vi påbörjade en resa tillsammans som mestadels blev motgång. Men jag fick en ny bästis och jag ångrar inte en sekund att vi valde honom. Vi fick en ny prins och fysatan vad jag älskar honom! 

Jag hade Raspen i exakt två år och två månader och två dagar. Något som inte alls var planerat men något som jag råkade räkna ut nu.. Det första året var otroligt svajjigt. Från att gå från C-ponny till storhäst var ej lätt. Ramlade av varje hoppträning i början på grund av obalans. Sprången och stegen var så himla mycket större. Desutom testade han både mig och mamma från början på hemmaplan. Skulle inte gå överallt osv. Men de är sådant man får räkna med och det kom vi över efter några veckor av svett och tårar. Undrade flera gånger om detta verkligen skulle vara värt det. Sedan fick hippo kvarka och stängdes i ett halvår. Detta resulterade i mycket sämre träningsmöjligheter. Till en början funkade det strålande men efter ett tag började Raspen tveka på grund av min dåliga erfarenhet. Detta gjorde såklart att jag började tveka på mig själv och på två röda var vi i en ordentlig svacka. Efter knappt ett halvår tillsammans. Våran första sommar (2012) ville jag inte hoppa alls. Allt blev en ond cirkel och jag litade inte ens på att jag kunde hoppa över en bom. Jag var så otroligt nära på att ge upp. Jag bestämde mig även för att inte tävla eller träna utan tränare förrän vi hade hittat tillbaka till varandra. Speciellt inte efter en jobbig kommentar jag fick efter en tävling då vi fått sånna "messtopp" eller "Elinstopp" som jag kallar dem.. Ni vet när man fått in i sitt huvud hur dålig man är och att man aldrig utvecklas och sedan kommer någon och bekräftar det.. Då känner man sig ... ursh.. finner inga ord för det! Vill tillägga att kommentaren inte var menat för att såra mig men denna person hade ingen aning om hur jag mådde under den tiden..

 

Men tillslut slog mamma näven i bordet och ringde min hopptränare. Bästa, bästa Johanna! Vi åkte in till Hippo och jag berättade var vi var just nu och att jag måste börja om på noll. I en lång tid rullade jag på hinder som var max 70-80cm höga. För hästen kunde hoppa, helt klart! Men vi behövde bara bygga upp vårt förtroende för varandra. Eller framförallt så behövde jag bygga upp mitt självförtroende. Så där började allt. Vår väg att hitta varandra, vår väg att bli ett team. Jag skulle inte ge upp! För varje träning gick det bättre och bättre. 9 oktober (alltså 2012) var den första hoppträningen som det verkligen började vända. Alltså efter ett mer än ett år tillsammans. Raspen började tro på mig igen och efter det blev han piggare och piggare. Jag blev gladare och gladare. Den onda cirkeln började snurra med sols. Det var aldrig lätt, men jag började hitta motivationen och jag skulle fanimig visa alla att jag kan detta. Nu jävlar!!

 

3 oktober var vi tillbaka på tävlingsbanan. Minns att han kändes på topp på framhoppningsbanan men sedan på banan blev han så hiiimla pigg. Det bara sken som solen om honom. Mig också för den delen! Jag var i chock och viste inte alls hur jag skulle rida. Detta resulterade i att jag hängde kvar i handbromsen och han sa ifrån med ett stopp på fyran. Det var precis som att han stannade och sa "Elin, vad håller du på med?? Om vi ska göra detta kan du ju inte dra mig i munnen". Så vi var felfri resten av banan och startade sedan en till klass. Den klassen kommer jag aldrig att glömma. Alltså efter allt slit så fick jag äntligen en felfri runda.. Såhär skrev jag på bloggen då "Tårarna rann i chock och glädje. Äntligen! Alla språng var inte super fina men det skiter jag fullt i för vi klarade det!! Dessutom räckte vår runda till en femte plats och vi fick göra vårt första ärevarv tillsammans". Alltså efter över ett års slit fick vi våran första rosett i en 1meter klass. 

 

Hej på er och glad alla hjärtans dag! Hoppas ni alla får en fin dag med er partner, familj, kompis eller granne. 

Jag ska precis åka och träna innan jag ska packa ihop det sista. Jag och mamma kommer hem på söndag igen. Tills dess tänkte jag dela med mig av min och Raspens tid tillsammans. Jag har tidigare skrivit ihop två inlägg, del ett om vår tid tillsammans och del två om skadorna.. Jag är ju en sån som gärna skriver av mig men jag har inte delat detta förrut. Så det kommer i helgen medan jag och mamma är i Uppsala.

 

 

Troddeinte dagen kunde bli bättre, tills han kommer med choklad och blommor! 

Var som sagt på ansiktsbehandling idag och det var verkligen inte underbart varje minut. Har aldrig gjort portömning tidigare och hade ingen aning om att du skulle klämma ut porerna (efter peeling och ånga för att få dem att öppna sig). Alltså det var den värsta fysiska smärtan i mitt liv. Har iof aldrig gjort illa mig ordentligt men alltså snacka om att försöka hålla minen. Jävlar säger jag bara... Därefter plockade hon brynen och det är ju inte heller speciellt skönt.. Men sedan kom massage och det underbara delen av behandlingen. Somnade till och med en stund då hon lämnade mig med ansiktsmask. Vet inte om jag vågar göra detta igen men samtidigt så behövs det nog. 

 

Sen var det ju alltså dressyrträning som väntade. Lena tyckte att jag kom åt henne snabbare idag och fick henne i en bättre form. Jag kände det samma! Sen sparkade hon inte bakut en endaste gång! Istället slog hon upp huvudet lite när det blev jobbigt men det är mycket enklare så. När hon sparkar bakut tappat man ju fokus, balans osv. Så att hon slåt upp huvudet lite tycker jag är bättre. Så jag är nöjd! 

 

Mamma kom och kollade så hon har filmat lite. 

 

Vilken dag jag har framför mig! Har bockat av gymmet och handling imorse och nu väntar snart en ansiktsbehanding 90 minuter som jag ska unna mig. I detta ingår bland annat plockning och färgning av bryn och fransar, portömning, lite massage osv.. Underbart är vad det ska bli! Därefter hem för lunch innan jag ska iväg och träna dressyr med Selymes för Lena Unneby igen. Är riktigt taggad på det. Sedan väntar middag och färgning av mitt hår. Måste även börja packa lite, för imorgon åker jag o mamma nämligen på weekend i Uppsala! Egen tid med världens bästa mamma på alla hjärtansdag. Underbart! Fast jag får väl gottgöra min kära pojkvän för det någon annan gång helt enkelt.. 

Det blir en slödag idag tills jag ska fara och jobba. Vaknade med huvudvärk och känner mig aningen illamående av det. Så jag ligger forfarande i sängen men ska snart ta en dusch innan jag ska fara. Jobbar 12-21 idag och stannar såklart hos Tomas sedan! 

 

Hejhallå.

Klev upp klockan sex imorse för att hinna med ett träningspass innan jobbet. Körde axlar och mage på ca timmen. Sedan hem för frukost innan jag hoppade på bussen till Obbola. Jobbade 10-16 och for sedan hem igen. Pappa gjorde lax till middag och efter det så åkte jag till Hippo för att kolla hoppträningarna. Trots att det känns som att jag är på g igen så känner jag sådant sug att jag får ont i magen. Jag vill tillbaka och jag vill göra de med Raspen. Min trygghet. Så känner jag... Men jag ska hitta en ny stjärna, jag ska inte ge upp. Bryt ihop och kom igen. 2014 blir ett bra år. Det har börjat bra och det ska fanimig sluta bra!

Igår hade vi som sagt markarbete och jag fick rida en ny häst vid namn Lord Wilhelm, eller Hempa som han så fint kallades. Hur som helst.. Vi började med att trava en liten "bana". En bom på varsin kortsida och två på ena långsidan. Dessa skulle man över och även lägga liten volt över varje bom. På nästa kortsida gjorde man skänkelvikning till medellinjen där tre bommar låg och sedan skänkelvikning tillbaka mot långsidan. Därefter gjorde vi detta i galopp så att de även blev studs på medellinjen. Detta gick ok. Hade lite svårt att hitta en bra takt och jag kom fram till varför sedan då det blev hinder med i bilden. Han var helt enkelt inte framme för skänkeln även om han var pigg. Så när jag sedan bad han länga galoppen hände inte så mycket. 

Det vi hoppade sedan var serpentinbågar. Vilket ni kan se nedan i klippen. Första rundan gick bra men andra rundan sprang han på lite mer. Så på hinder nummer tre kommer vi nära två gånger och jag tar om direkt för att det kändes så okontrollerat eftre hindret. Ser kanske inte alls ut så speciellt inte på andra försöket. (men jag bjuder på de klippet ändå) Men jag är inte den som bara styr utan på träning vill jag såklart ta tag i det och sista vändan tror jag att jag kom på det när tränaren sa åt mig att lyfta upp huvudet på honom mer då han gärna krullar ihop sig. 

Men han var riktigt rolig att rida och jag hoppas jag får hoppa honom nästa gång. Då tränar jag garanterat lite tempoväxlingar innan så att jag har honom bättre på plats.. för hoppningsvis!

 

Herregud, ibland kan man ju undra varför man gör såhär mot sig själv. Speciellt några timmar innan hoppträning. Körde 40min Indoor Walking som "uppvärmning", herregud vad svettigt! Därefter körde jag benen som vilken måndag som helst. Istället för 10 x 4 reps nu så tänkte jag börja gå ner till 8 reps igen och lägga på lite mer vikt. Så fick det bli. Körde benpress, leg extensions, marklyft, benböj (som fortfarande inte alls sitter där dom ska..) och tillsist utfall. My gooood. Men förrutom benböjen så gick allt bättre än vanligt och det känns mega bra nu. Men vi får väl se hur ont jag har imorgon..

 

Ta er tid att kolla på detta. 

Ingen tvekan, gör det bara!

Lite mellanmål på jobbet..

4 av totalt 11x2 h kvar nu!

Så var det visst fredag igen. Tränade som vanligt imorse och efter lunch åkte jag till Hippo och hoppade lite. Nu ska jag börja med middagen på ett tag innan jag ska åka och vara barnvakt. Så det blir en lugn kväll ikväll. Men det är tur det, för jag jobbar helhelg i helgen. 

tjääna.

Åkte hem från Tomas vid nio imorse. For ganska direkt och tränade ett kortare pass på Iksu. Gick en stund på bandet och körde triceps + bröst. Har inte tränat bröst på väldigt länge och tyvärr gick de riktigt dåligt. Mest pågrund av handlederna som fortfarande inte är bra. Framförallt när jag kör bänkpress så gör det väldigt ont! Men jag får ta det försiktigt. 

 

For sedan hem och såg en film med bror innan jag åkte till Hippo för dressyrträning. Fick nämligen träna med Selymes för Lena Unneby. Alltså jag måste faktiskt skryta. Har aldrig känt att jag kunnat sitta så bra på en häst tidigare. Då hon har ganska bra sug framåt så kan jag äntligen fokusera på min sits. Det är därför jag inte klarar av sega hästar, jag tappar sitsen och styrkan direkt! Det jag måste träna på är fortfarande galoppfattningarna. Men inte att hon ska fatta galopp utan att hon ska fara på plats i fattningen och att jag inte ska slarva. Hon är ju fortfarande lite svag i galoppen vilket också gör att hon kan sparka då jag kommer åt henne. Men idag gjorde hon iprincip inga "fula"sparkar. Tror det beror på att jag satt mycket bättre och att jag hade sporren mycket längre ner. Då störde den henne inte på samma sätt. Hur som helst är jag otroligt nöjd över både mig själv och hästen. Jag måste säga att jag själv känner mig starkare än någonsin. Efter en lång tid av missöde känner jag att jag är tillbaka på banan. What doesn´t kill you makes you stronger! Nu fattas bara en egen pålle..

Det har inte direkt varit någon ovanlig dag idag. Tränade på förmiddagen och slappat resten av dagen. Hårt liv! Ska äta middag på ett tag och sedan har jag personalmöte, därefter ska jag pussa på min fina pojke!

Oj, har helt glömt att publicera detta.. 

Första dagen hade vi en liten bana som vi byggde på hela tiden. Men med små hinder som innehåll studs på böjt spår, bågar osv på låg höjd. Banan var egentligen delad i två men delarna var lika fast spegelvända. Har inte hela den på film men kan visa hur ena delen var. Så om ni tittar på filmen så gör man alltså lika dant direkt efter räcket fast spegelvänt. Delen då jag tar ner henne i trav, fick man såklart ta i galopp. Vi var en grupp med bara unghästar och han sa att om man trodde hästen skulle bli osäker (de skulle ju hoppas snett) så kunde man ta ner till trav. Jag tog inte ner till trav för hästen skull, endast för min egen. Då gav jag mig själv lite extra tid att hålla fokuset uppe. Tycker att denna dag gick bättre och bättre för varje "runda". Hade super dålig galopp i början men hittade tempot bättre och bättre. Hon är absolut inte seg utan snarare tvärt om men mitt kontrollbehov blir lite för stort ibland och jag låter de gå för sakta. 

Andra dagen red vi tre nivåer. Nivå ett var trav bommar på kortsidan. Därefter fatta galopp och hoppa ett räcke mitt på långsidan. Därefter ner till trav igen för att rida bommar på andra kortsidan. Faktiskt en superövning för oss då jag haft problem att fatta galopp på henne och här var det ju start och stopp i fokus. 

Nivå två var en "dogleg". Där hade jag lite svårt att hitta ett jämt tempo hela vägen då gärna sprang fortare än vad jag tänkt. Men tycker ändå att jag fick till det helt ok! Sen var nivå tre en bana på sju hinder. två linjer med fem och sex galoppsprång emellan, var av ena linjen var på en mjuk båge. Första varvet red jag väldigt slarvigt. Och vi kom lite väl nära och stort på hälften av hinderna. Men så tog vi om från andra hindret och då gick det bättre! Dock var hon i flera av hinderna så jag antar att jag behöver rida henne i mer "uppförsbacke" och ha ett lite högre tryck. Men andra dagen kändes över lag bättre och hon är verkligen rolig att rida. Sen att hon sparkar när jag fattar galopp, det kan ev ha med den sporren jag hade då, eller hur jag satt dem. För de fem(?) gångerna jag ridit henne innan har hon aldrig gjort så men i helgen gjorde hon de iprincip i varje fattning. Ska prova mig fram med annat och hitta något som funkar! 

Hejhallå!
Åkte som vanligt på Iksu på förmiddagen. Tränade axlarna och magen med mer energi än vanligt. Gick därifrån med ett leende som inte suttit där på ett tag. Kanske är jag på banan igen? Åt lunch och fick sedan ett ryck att städa upp garderoben. Bara en sådan sak också! Det tog lägre tid än väntat men fick även bort några plagg som jag måste inse att jag aldrig kommer använda igen. Därefter intog jag faktiskt soffan, men utan att sova denna gång. Slog på filmen "Elysium". En helt ok film men inte lika bra som jag trott. Nu har jag ätit middag och tror faktiskt jag ska ta och baka lite bröd nu!

  

 

Igår var det dressyr igen och jag red även denna gång "Sillen". Idag red vi skänkelvikning från kortsidan ut till långsidan i skitt, kom därefter fram i trav i hörnet, travade kortsidan, volt i hörnet, tempoväxlingar efter långsidan och därefter ner till skitt för att börja om. Därefter gjorde vi samma sak fast med trav till galopp. Till en början hade jag sjukt svårt att sitta på honom i traven. Mina ben hölls inte på plats och han for iväg lite för mycket. Men efter ett tag blev vi båda lite lugnare, jag fick upp honom bättre på rumpan och då kunde jag sitta lite bättre i traven. Jag är nöjd!

Alltså jag får för mig att alla drömmar bygger på något. Ett standar exempel är perioder då man är stressad och drömmer att man försöker springa men inte tar sig någonstans. Men finns det fler sånna exempel? Nattens drömmar slog alla gränser jag har. Jag känner knappt för att lägga mig ikväll då jag hade sån fruktansvärd mardröm inatt. Alltså, jag har drömt mycket sjuka drömmar men detta slog fan allt. Tänker börja med att återigen säga att jag haft en sån bra uppväxt man kan ha, mina föräldrar är dom bästa man kan ha. Genomsnälla, vill alltid vårt bästa, kan såklart säga ifrån men ger all kärlek dom kan.. Ni förstår. Jag har aldrig heller varit mobbad, inte varit med om något tragiskt i familjen, varit med om något jätte jobbigt själv.. Ja kan inte klaga på något! Jag har även slutat se skräckfilmer för att jag vet att det inte funkar för mig, tyvärr. Men inatt hade jag en evig dröm som aldrig ville ta slut.. Jag tänker inte gå in mer på den än att kortfattat säga att mamma och pappa skulle skära ut mitt hjärta medan jag var helt vaken. De finaste jag har vill mig något så fruktansvärt.. Alltså jag får tårar i ögonen när jag skriver detta för jag hoppas ni alla vet att jag inte har någon rädsla för mina föräldrar eller någon annan. Men vart i helvetet kommer detta ifrån..? Drömmen fortsatte och det var även andra som höll knivar mot mig.. Drömmen var lite flummig men när jag vaknade så gjorde jag precis som jag alltid gör när jag haft jobbiga drömmar.. Tänker på en stor vacker äng som jag och en vit häst galopperar över barbacka. Allt är fint och jag vägrar tänka på mardrömmen, dels för att glömma drömmen och för att försöka somna om. Det brukar funka bra och funkade även inatt. Men alltså, på riktigt!!! Jag vill aldrig drömma såhär sjuka drömmar igen.. aldrig!!! 

Hej där.

Gårkvällen blev väldigt lyckad. Var först hos Klara med Jenny och Cissi också. Strax efter 22 kom Tomas och skjutsade oss till stan. Tanken var att vi skulle på Scharinska men kön gav oss mardrömmar så vi gick till TC istället. Det var det lagomt fullt och vi hade en asskön kväll. Mår väl som jag förtjänar idag men det var det värt! Tack tjejer för en bra kväll!