Elin Magnusson

Helgen beståd mestadels av roliga saker. På fredagen var jag ledig och började dagen i stallet, städade lite och sedan på kvällen så kom Johanna och Joel hit. Väldigt trevligt var det! På lördagmorgon klev jag upp med tuppen för att skutta lite på Hippo klockan 08. Men de visste ni ju redan. Därefter for jag hem, vilade lite osv innan jag jobbade kväll. Söndagmorgon började istället med jobb på morgonen. Därefter skjutsade Tomas mig till stan för att sedan springa hem igen.. haha. Jag och Johanna tog alltså en löpardejt från henne till mig. 17 km blev det. Sedan hem för att äta tacos med Tomas innan stallet väntade. Som ni förstår så däckade jag sedan klockan 10. 

 

Nu kickar jag igång en ny vecka med löööööööön. Fick ju ingen förra månaden så detta var gaalet efterlängtat. Annars väntar jobb, häst, träning och ledig helg!

 

 

I torsdags åkte vi på dressyrträning. Som vanligt med bilder hur vi gör bra skänkelvikningar och förvända galopper. Men efter att jag knappt hunnit skritta fram så blev snart framridningen ev av de värsta någonsin. Det funkar så på torsdagar att de är två tränare på varsin halva av lillaridhuset. Denna gång hade den andra tränaren två hästar och Lena en. Jag vet faktiskt inte vad han tyckte var värst. Hästen som lite smått slog emot skänkeln med små bakutsparkar som korigerades av skänklar och smackningar (inget konstigt med det såklart), eller ponnyn som Lena tränade som vääldigt pigg och drog iväg lite smått då och då. Jag som då skulle försöka rida fram mittemellan, utan att vara i vägen, utan att krocka och minska risken för "anfall" hittade inga utvägar. Dessutom glömde jag ju bomullen i öronen.. Så jag skrittade, travade, skrittade, halt, tittade, travade. Dessa 15 minuter snurrade påriktigt igång en bomb som tillslut exploderade... Bulan ville hoppa ur ridhuset. Jag, gråtfärdig, visste verkligen inte alls vad jag skulle ta mig åt. Jag vet att jag ska trava på ordentligt framåt, men VAR, han är ju rädd för att gå 20 m i från varje häst....?

 

Som tur var så gjorde Lena en räddning. Ponnyn behövde mer tid och jag behövde få komma igång så vi fick träna i 15 minuter tillsammans på en volt i trav. Första 5-8 minuterna var inte alls roliga. Fick hålla om med bena allt jag kunde, både för att hålla balans men också tvinga honom framåt. "Ställ inåt, ställ inåt, en häst som går rakt är en stark häst" Så sa Lena och efter 8-10 minuter kände han sig plötsligt trygg igen. Tack vare att jag helt litade på vad Lena sa att jag skulle göra. Och vet ni. Efter en kvart kunde jag rida förbi vilken häst som helst i alla gångarter. Helt lugna båda två. 

 

Nästa kvart tränade vi själva på olika voltstorlekar och övergångar. Enkelt för de stressade psyket men jobbigt för kroppen.. Men avslappnad blev han ju! Ska kanske tillägga att dagen efter i skogen var han extremt lugn. Inte ett bocksprång och tittade inte ens lite snett på något (inte för att han brukar vara så himla tittig, men ändå). Imorse åkte vi även till Hippo och skuttade och jag "tvingade" mig in mellan häst och vägg. Bulan spände sig lite från början men jag höll bara om benen så slappnade han av igen. Alltså deee är så häftigt. Nu känner jag mig verkligen extremt laddad på att träna på detta så att jag helt vinner hans förtroende. Det skulle vara så skönt och slippa dessa problem helt. De är nog också därför jag blir så ledsen. Jag är egentligen inte rädd för att ramla av (vilket jag sällan gjort) utan de är mer att jag 1. inte kontroll och framför allt 2. jag vill att han ska känna sig trygg i de situationer jag sätter honom i. 

 

Fortsättning följer. Nu är de 3 veckor kvar till banträning och då ska detta gärna vara en självklarhet inför kommande tävlingar.. hehe! Meeen, väldigt skönt att de där fick ändå då en tränare fanns för räddning. Annars hade jag kanske gett upp.

Igår önskade jag mig att denna dagen skulle bli solig och sisådär -10/15 grader. Och vad fick jag? Exakt det! Så jag och Bulan tog en timmes ridtur i skogen. Han fick trampa på i alla gångarter, frustade och bjöd såklart på lite bus. Hur härligt? Helt klart en av vinters bättre dagar! Nu däremot väntar snart en dejt med Johanna på Iksu. För jaa, jag har har äntligen blivit med Iksu (sport denna gång) kort igen!! 

Fortfarande såå glad över träningen igår! Vi hade perfekt övning för vårtat "galopp problem". Vi började med att hoppa på volt vid kortsidan. De stod tre hinder på volt. Ett i varsitt hörn och ett på medellinjen. Volten var lite tajt med vi hoppade inte alla efter varandra. Vi tog ett, red ett varv till nästa och sedan ett varv till nästa.. om ni förstår. Här fick jag ju träna på att lossa och hålla bra galopp. Vi börade i vänster varv och när man ridit ut voltet så red vi långsida med två räcken, fem galoppsprång. De gjorde vi tre gången med några höjningar på linjen. Sedan bytte vi håll. Tog volten och sedan en linje med räcke - tre galoppsprång, räcke, ett galoppsprång och oxer. Så vi fick träna både på att hoppa på volt och sedan rida lite mer mot tävlingstempo. Superkul, glad häst och duktig ryttare! Mamma var dock på möte men Emma filmade en snutt på ena linjen.

 

 

- I hoppning ska jag göra tre felfria rundor i valfri höjd. Men de viktigaste målet är att kunna tävla, och känna att det faktiskt är de roligaste som finns. Här är faktiskt inte resultatet så viktigt. 

- I dressyr ska jag göra en minst en till LB runda på över 60%. Om de skulle vara så att de inte blir så mycket hoppning så ska jag göra en LA runda på 55%

- i min ridning vill jag få en mjukare och stadigare sits. Bulan ska bli känsligare för mina hjäper, bygga mer muskler. Han ska kunna gå i en bra form i förvänd galopp och vi ska göra klockrena galoppombyten.

 

Löpningen:

- Jag och och Johanna ska springa Stockholm marathon. Där är de målet som är målet men gärna inom ett 6 min tempo. Då blir sluttiden 4h 12 min.

- Jag ska springa Tavelsjö Halvmarathon på 2 timmar ( sprang 2.05.59 förra året).

- Jag ska springa Umeälvsloppet på 1.30 (Sprang på 1.33.59 förra året och 1.35 året innan det).

 

För att nå dessa mål krävs planerade och kvalitativa pass med massa intervaller och backar. Men framförallt mååååånga mil i benen. Jag har även tänkt springa minst ett milslopp. Snabblöpning prioriterar jag inte lika högt men jag vill ändå ha ett kvitto på att jag kan springa milen på 50 minuter. För någon gång i mitt liv vill jag ha 45.. hehe!

 

Om de nu sitter någon och tänker (varför måste vi veta detta) så säger jag så här. Ni behöver inte alls veta detta. Men om jag pratar om de högt så vet jag att jag kommer kämpa ännu hårdare för att nå mina mål för jag har satt dom rätt högt. Jag är världens fegaste på att sätta just mål men jag har lovat mig själv att göra ett starkt försök i år. Som de ser ut nu blir de nog inga fler marathon sen. Jag inser att när man jobbar varannan helg, vill tävla, träna, träna själv osv. Då är de inte ultimat att satsa på att springa så långt som 4 mil. Men fram till i sommar kör jag på som aldrig förr!

Nu har vi äntigen tagit tag i dressyren igen. Tackvare att han varit så pigg och busig så har jag helt enkelt bromsat, bromsat, bromsat och nu stannat. typ. Så största problemet nu är att han inte tar skänkeln, är inte ett dugg lösgjord och blir för lång. Det har jag endast mig själv att skylla på men nu får jag se till att prioritera extra dressyrträningar. Idag jobbade vi endast med att han skulle gå i övertempo och forma sig runt innerskänkeln. Lena gav mig lite hopp och förhoppningsvis är vi tillbaka ganska snabbt till där vi "avslutade" förra året.

 

Blev lite frustrerad när jag kom tillbaka från stallet. Jag var i stallet halv åtta. Släppte ur hästarna, mockade, lastade, dressyrtränade, strechade, åt lunch lite snabbt, lastade, körde tillbaka, mockade hagen, gjorde iordning hö och åkte hem och åkte hem kl 14. Det är såklart skönt att kunna åka själv då de ger fler och bättre träningstillfällen. Men alltså de tar sån jäkla tid.. Jag vet inte ens vad jag kan göra för att få de att gå fortare heller. Men något måste ju gå att effektivisera för de dagar jag kanske ska fara innan jobbet. Det värsta var typ att jag var heeeelt slut när jag kom hem. Ville typ somna och aldrig vakna. Men det var inplanerat en fika hos en väldigt trevlig gubbe som handlar på Ica så jag fick snabbt duscha och cykla dit. Men efter några koppar kaffe och sockerkaka var jag fit for fight igen. Men de blir definitivt en tidig kväll ikväll. 

Igår var de äntligen dags, soooom vi längtat! Nu är nämlligen veckoträningarna igång och som ni vet kunde vi ju inte vara med förra terminen. Dels för att jag jobbade till kl 18 och vi tränade kl 18 men också en del pga hans hovar såklart. 

 

Vi gjorde iallafall en mjukstart med lite basic grejer. Trav o galoppbommar, två räcken med som stod "snett igenom" och en liten serie. Bulan kändes lite stapplig i galoppen på framridningen. (har bokat en akutdressyrträning på fredag nu.. hehe) men väl på hinder kändes han fin. Lagom pigg och väntade bra på hinder.  

Träningspassen för Erik var som vanligt extremt nyttiga. Det var perfekta övningar för oss då jag, speciellt i helgen, har svårt att få ihop honom nu när han har en del extra energi. Första dagen hade jag en tveksam framridning då de blev lite hattigt med många pigga hästar. Så jag fick inte alls till de korta, kvicka stegen. Istället blev han lite stor. Men vi jobbade en del studs och hinder på volt och han kom ihop mer och mer. Till andra dagen försökte jag trycka på lite i framridningen för att sedan försöka komma till ridning. Men de tog typ en timme innan jag lyckades komma till ridning.. hehe! Han sprang helt enkelt bara iväg för mig och jag blev alldelens för spänd vilket såklart resulterade i att han spände tillbaka. Nu blir de att träna mycket hinder på böjt spår, kort anridning från vägg, tempoväxlingar osv. Allt för att hitta tillbaka till en kvick galopp och en lydigare häst. 

 

Efter att dessutom suttit på Clinic för självaste Rolf-Göran Bengtsson i 6 timmar idag så känner jag mig såklart extremt inspirerad och motiverad. Jag vill tro att 2016 blir vårat år. Det betyder inte att de blir smärtfritt. Men jag tror på massa träningstillfällen och fler än 2 hopptävlingar. Jag tror på ännu mer utveckligt och ett roligt år. Jag ska inte stricka under stolen med att jag känner ett obehag och trötthet på att ständigt undra om allt är bra. Skorna sitter osv. Men jag måste försöka släppa det!

 

Bjuder på de klipp mamma filmade. Även de som såg mindre bra ut. Så får ni se övningarna och våra svagheter.

 

Startade dagen med en 10km joggingrunda. Gick faktiskt rätt bra måste jag säga! Kom sedan hem till detta. Huuuur gott!? Har sedan bakat en plåt kärleksmums som ska säljas på Clinicen på tisdag (för Rolf-Göran Bengtsson om någon missat). Nu däremot är de dags att åka till stallet för årets första hoppträning för Erik Berggren. Sååå taggad men också rätt nervös. Pleeease häst, håll alla fötterna i backen nu!

Hej igen!
Finns faktiskt inte alltid så mycket lust att gå in här längre. Men ibland så.

 

Julen var lugn och skön som vanligt. Mycket mat, godis, kramar, osv. Helt underbart också att jag äntligen fick pynta vår egna lägenhet lite. Sååå mysigt! Nyår var också bra. Vi åt middag med Tomas familj och firade sedan tolvslaget hos några kompisar. 

 

Nyårsdagen började på Hippo under förmiddagen. Såå skönt att äntligen få ridhuset för sig själv. Vi har haft en del dagar med mycket folk och de blir mer miljöträning då än verkligen arbete. Så nu fick vi äntligen till ett bra dressyrpass. Han har varit lite för pigg de gånger vi ska skutta men imorgon börjar vi en två-dagars för Erik Berggren. Kanske får ur lite extra energi då och får lite extra knep för hur jag ska hantera de. Sen hoppas jag att han skippar just momenten där han testar min balans..hehe!