Elin Magnusson

Äntligen ska Bulans hovar värkas. De är så himla jobbigt när man direkt efter skoning, längtar tills nästa. En häst utan bra hovar är ingen riktig häst. Därav kan jag inte låta han köra sina race i hagen. Jag menar,  skulle du låta ditt barn springa ifall någon läkaren förbjöd de för en tid, för att ex en spricka skulle få läka. Skulle inte tro de va. 

 

Annars kommer dagen, precis som gårdagen, bjuda på förberedelser för helgen. Ikväll byggs banan och imorgon går startsignalen. Visst kommer ni?

 

 

Igår följde Johanna med till stallet och red Bulan. Hon fick träna lite förvänd galopp på honom och de gick riktigt bra. Hon kunde hjälpa honom att förstå och få honom att orka betydligt bättre än vad jag kan. Det var väldigt roligt att se och de är en fröjd att se henne rida honom. Jag har nämligen (shit nu säger jag detta) men anmält mig till min LA debut i dressyr.. Ja shit, ni hörde rätt! Jag missade att hinna med att anmäla mig till LBn och känner väl skitsamma. Det är alldelens för svårt för oss men det värsta som kan hända är att... vi kommer sist! Och var är de jobbiga med det? Jag anser att jag lär mig med på att försöka än att skita i att starta alls. Så det så. I programmet ingår, bakdelsvändningar, skänkelvikningar i trav, små volter i galopp, förvändgalopp, ryggningar och galoppökning. Just nu känner jag att målet är att komma ihåg banan. hehe!

 

Som tur är så har vi en banträning nästa helg och sedan är de två veckor kvar till tävlingen. Har inte ens vågar berätta min plan för Lena än men jag får prata med henne om de på träningen på torsdag, 

Även idag stod ett träningspass med Runacademy på schemat. Idag styrketräning för löpare. Balans, ben, rygg och bål. Dvs, enbens benböj, burpees, plankan, rygglyft osv. Roligt, nyttigt och något att ta med sig. Man blir så glad av det här gänget. Peppande, kämpande och så otroligt färgglada. I löpningen blir de fasen i mig aldrig svart o vitt! 

 

Idag åkte jag och mamma med Bulan till Sikeå för en lokaltävling. Väl på plats var allt lite spännande, såklart! Jag var ute precis lagom i tid och fick gott om tid för framridning och tur var väl de för emellanåt var han väldigt fin men rätt spänd. Men mot slutet skärpte han sig rätt bra och var mjukare. Väl ute på banan blev jag lite nervös. Det var en stor och en mindre vattenpöl på varsin kortsida och igår bråkade vi för att han inte ville gå ner i en i skogen.. Han är så ibland, hehe! Men jag bestämde mig för att bara trycka på och låtsas som inget. Det började väldigt bra men efter skritten på lång tygen, eller ja de hade väl börjat innan men de var då han upptäckte hästarna på bortre kortsidan som körde rodeo precis utan för banan, helt hysteriska i mellanåt!  Det syns knappt i motljuset p kameran. Man ser bara den vita men inte den svarta mer galna av dem. Jag försökte att aldrig kolla dit, kortade tyglarna lite för tidigt och sedan blev han helt tickande. Fick skippa ökningar för att försöka hålla honom så slappnad som möjligt. Men delvis gick de bra och delvis gjorde han några små skutt. Jätte typiskt! Mamma pratade lite med domaren sedan om hur man skulle ha gjort. Jag är glad att jag fortsatte för jag är bara där för träning och inte tävling och de är bra för honom. Men hade jag velat hade jag kunnat stanna och be dem rätta till. För till ryttaren efter mig så tog dom in de två hästarna. Vilket man egentligen inte får. Men de är inget jag bryr mig om!

 

Men jag fick mig en smärre chock när jag läste protokollet. Dommaren kunde förbi se delar av de han gjorde och vi fick 62,5%. Ett stort hopp för personbästa och det är jag ju verkligen riktigt nöjd med!  Ser och på filmen att han inte alls ser lika spänd ut som jag upplevde honom emellanåt i slutet. Vilket jag är mycket stolt över!

 

 

Igår var de dags för ännu en löparkväll och på schemat stod "Time to run intervals". Vi körde (60sek x 6) x 2. Alltså 60 sekunders intervaller med 30 sekunders vila emellan. Detta 6 gånger innan vi tog två minuters vila och gjorde om de igen. Började och slutade med 15 minuters jogg. Riktigt roligt och jobbigt. Känns lite i benen idag!

Har börjat både lördagen och söndagen tidigt i stallet. I lördags stod prommis på schemat och det tyckte han inte alls var så spännande. Iallafall inte när vi skulle hem. Tjuriga häst! Idag däremot tog vi en skogsritt och körde några intervaller. BUSKUL tyckte lillskiten som blev förbannat pigg. Hade behövt minst de tre dubbla i sträckan för att han verkligen skulle fått sträcka ut. Men roligt var det! Har sedan jobbat hela helgen och igårkväll var vi på kräftskiva hos Tomas mamma och pappa. Ikväll däremot har vi inte gjort ett smack. Ganska skönt faktisk! 

Just precis nu känner jag mig så himla lycklig. Hösten är heelt underbar. Naturen börjar få så fin färg. Den mysiga kylan kommer in. Att vara ute nu är så himla underbart. Längre ridturer, längre löparrundor och extra tid för att bara vara ute och njuta. Jag älskar det! Hästen, träningen, sambon, vänner, familj, allt är så på topp precis just nu. Känns kanske som att jag tillslut, börjar komma ihop med livet som sambo i Obbola. Jag saknar att bo i stan men nu börjar jag vänja mig och de finns så många fördelar med att bo en bit ifrån också.

Kom precis hem från dressyträningen för Lena Unneby. Jag bara älskar att de finns tid att svära, bita sig i läppen, le, andas, svettas, kämpa och framförallt resultatet och arbetsviljan från hästen. Självklart saknar jag hoppningen jättemycket just nu med att jobba med Bulan är såå himla roligt att jag ibland känner att hoppningen inte spelar något roll.

 

Hur som helst.. Träningen gick helt okej. Vi hade inte riktigt den där wow känslan idag. Han spände upp sig i början och det tog en stund att få honom att fokusera. Men Lena började med att "tvinga" mig att trava på i ett högt tempo direkt det var min tur. Hon hade ju hunnit se hans beteende i uppvärmningen och jag fick svart på vitt igen hur viktigt det är att ge hästen en lite svårare uppgift när den börjar se saker runt om kring. Ställa, böja och volta i ett friskt tempo! På så vis hinner han inte fundera så mycket på vad som händer runt om kring. Tog inte alls lång tid så lugnade han ner sig, utan att bli seg för de. Vi jobbade vidare på förvändgalopp, övergångar och tempoväxlingar. Förvänt är såå himla svårt men jag gillar det. Bulan vill så gärna byta galopp. Ganska typiskt hopphästar som mer än gärna få rätta galoppen själv på en banhoppning. Dessutom blir det väldigt jobbigt för honom men han gör sitt bästa hela tiden.

 

Efter löpträning igår, dressyr och massage terapin idag så måste jag helt klart skärpa mig. Nu måste de finnas  fokus för hemmaträning. Styrketräninging med fokus på bål och övredelen av ryggen, nogrann strechning (inte i 12 sekunder utan typ 1-2 minut per grej..)  Det är enkelt men glömms ändå bort och jag vet att de kommer ge mycket både för löpningen och ridningen.

 

Vet inte om jag sagt det men på onsdagkvällar kommer jag, ett tag framöver, hänga med Runacademy på på deras löparkvällar. Första passet bestod av en timmes löpteknink och lite styka. I fortsättningen kommer jag få lära mig alla möjliga olika pass och jag är riktigt taggad! Man blir så lycklig av så många glada själar, alltid så färgglada, duktiga tränare och alla vill samma sak och de gör mig ännu mer peppad. Höstern/vintern är räddad och jag ser så mycket framemot att lära mig mer!

 

Idag däremot väntade ett besök på Iksu för massage terapi. Har några muskelknutar/spänningar i ryggen/nacken vilket har orsakat huvudvärk osv. Visade sig dock att de var "värre" än jag trodde så jag måste visst tillbaka nästa vecka. Å det var inte direkt skön massage, hehe! Men framförallt behöver jag stärka rygg och strecha mera! Har varit för dålig på de, framförallt efter ridpass. Är man så stel som mig får man fasen inte slarva. Skärpa mig nu, ja! 

Utan att bli av med fler timmar på schemat så slutar jag numera klockan 15 på fredagar. Det är helt otroligt! Jag hinner rida medan de är ljust och för första gången på lääänge kommer jag kunna göra planer med kompisar på fredagskvällar om jag vill. Men ikväll väntade bara massa balsam för själen. Först en ridtur på Bulan som var väldigt pigg. Endast ett bocksprång men jag inväntar att detta bara är början nu när de blir lite kyligare i luften. Gäller att hålla igång honom nu!! Men jag älskar att han är så livfull det vill jag inte ta ifrån  honom så länge han inte håller på att lämna mig på backen. For sedan hem för en underbar 4km joggingrunda. Chansade och spran in på en skogsväg och det ångrade jag inte. Jag skrev väl aldrig om att jag var på förlöpning på Salomon Trail Tour i onsdags och blev väldigt inspererad av att springa i teräng. Fler sånna rundor måste de bli! Ni vet när man knappt tänker på hur kuperat det är för att man hela tiden måste se var man sätter fötterna. 

 

 

Här är mot slutet då han slutat busa. Blir aldrig helt avslappnat när han blir så pigg, busig, spänd osv. Men stundvis får jag lite annat tryck i honom också. En blandning däremellan är mit mål!

Igår hade jag och mamma bestämt dejt i stallet för att fota lite. Men alltså jag hinner bara tänka att han ska få en lugnare vecka så börjar bushumöret komma. Vi gjorde iordning allt och gick upp på en åker. Jag hade såklart funderat på vad han skulle säga när jag hoppade upp barbacka. Med tanke på att han inte gillar då de bli oblalans osv på ryggen så tog vi de försiktigt. Jag ställde mig på en pall, la mig lite över och sedan hoppade jag upp försiktigt. Mamma höll i. Hinner knappt landa så blir hans tanke att fly. mamma panik håller, jag sitter utan hjälm och Bulan tror han ska dö. Men mamma håller tillräckligt hårt för att han inte ska hinna så långt. Tur för mig men värre för mamma som sträckte knät på något jättedumt sett.., SUCK! Vi hann ta några bilder innan alla insekter blev för jobbiga. Mamma hade ont, bulan ville inte stå still och solen började gå ner. Dessutom började kameran krångla så de blev inte så många bilder.. 

 

Därefter sadlade vi, jag bytte om till ridkläder och sedan skulle jag bara rida ett lugnt pass på åkern. Jojävlar sa Bulan som stått och samlat energi. Små bockade, studsade och pep. En gång gjorde han ett ordentligt bocksprång och jag hann nog tro att jag skulle åka av men inte denna gång.. Bushäst! Tillslut skärpte han sig och då var han ju väldigt fin!

 

Ovan ser ni de enda bilderna efter lite väl mycket strul! 

 

Känns ganska sjukt att sommaren redan är över. Fast som de ser ut nu känns det som att det blir en otroligt fin höst. Jag har sett fram emot hösten nu ett tag och jag tänker fokusera extra på allt vad träning innebär. Hästen har får en lungare vecka nu. Det innebär mycket skogsturer men alla gångarter alla dagar. Han ska få massage av Mirell osv. Sedan kör vi igång igen och hoppas vi kan börja hoppa snart! Jag däremot har anmält mig till löparkvällar. Så varje onsdagkväll kommer jag träna löpning. Löpteknik och 15 olika pass i form av intervaller, långpass, styrka osv. Ska bli riktigt roligt då jag aldrig gjort något sådant hittills. 

 

Så nu välkomnar jag hösten med öppna armar!