beslut som tar emot..



Bulan har verkligen varit så himla fin i sommar. Jag börjar äntligen hitta massa nya knappar och hittat till den ridning som jag vill ska sitta till 100%. Mycket tragglande men i Luleå fick vi ju verkligen visa vad vi lärt oss och att vi är påväg åt rätt håll.
 
Därför är de så jävla tungt att berätta att hovarna tyvärr är väldigt dåliga. De senaste halvåret (antagligen mer) har Bulan varit beroende av att vi plastat hans hovar. Det har funkat väldigt bra! Tidigare har jag ju också bara skyllt på att det blir sämre när han trampat av sig skorna och bitar av hoven följt med. Men nu är läget inte så. Det spricker och lossnar bitar lik förbannat. Hovarna kräver mer och mer plast, vilket inte låter hovarna andas. Och nu verkar plasten inte heller vilja sitta vilket gör att de kommer in smuts och det blir rötigt. Därför väljer jag nu att ännu en gång avstå hoppning då de belastar framhovarna mer (även om de inte är orsaken till problemet). Vi kommer göra en foderutredning och försöka hitta orsaken till vad som är grundproblemet. Kanske hittar vi inte det, kanske gör vi det. Men oavsett måste vi bryta denna onda spiral och försöka slippa plasten och få hovarna att växa snabbare. Förhoppningsvis blir de också bättre till vintern då sommaren överlag kan vara svår för hovar. Vi har redan nu valt ännu ett nytt fodertilskott som jag hoppas ska göra underverk, men jag tappar ju hoppet för alla dessa, dyra, kosttillskott som ska göra mirakel.
 
Jag tackar hjärtligt för alla tips jag fått. Men nu stänger jag intaget. Vi har bestämt oss och sen får vi se vad som händer. Varför jag skriver detta är också för att slippa alla frågor. För jag blir helt matt av att prata om dessa förbannade jävla hovjävlar. Ibland önskar jag bara att Bulan var hemsk att rida. Men jag tycker om honom alldelens för mycket för att ge upp. Han är min bästavän och han gör mig så förbannat glad varje dag. Istället satsar vi på dressyr ett tag (igen) och hoppas att vi kommer tillbaka, starkare än någonsin och sen föralltid slipper detta giganstiska ilandsproblem som gör mig galen!
 



Kom ihåg mig?