Elin Magnusson

Förra veckan gick minst sagt fort.. Det har varit så himla mycket ett tag nu med jobb, tävlingar, träningar, New Body grejerna osv. Men jag väljer att se de roliga nu. Förra veckan sprang jag Blodomloppet. Första gången jag sprang ett 10km lopp också. Kroppen kändes bra och jag fick en sluttid på 49.48. Tyvärr gick spåret ihop med 5km banan i slutet. så jag fick illra mig förbi promenerare, barnvagnar, hundar osv. Han varit smidigt med ett bredare spår där eller något. För alla ska såklart få komma i mål. Hade iallafal som mål att klara 50 minuter då iprincip skippat alla intervaller och snabba löppass. Men långa pass bygger såklart också starka ben. 

 

Bulan däremot fick ta det lugnt i form av uteritt och skritt söndag-tisdag. i onsdags red jag lite lätt på banan. På torsdagen stormade det ute så jag red upp till åkern. Planen var egentligen skogen men han brukar inte vara så rolig när de blåser så mycket. Väl på åker blev han katastof efter ett tag. Det var ohållbart så red hem till ridbanan igen. Där fick han galoppera en stund. Det pendlade mellan totalt ofokus till att han var rätt fin. Fredag och lördag var det sedan dags att träna för Erik. Förvarnade om att han kunde vara pigg men det började återigen i katastrof.. Kunde inte vara med på den gemensamma uppvärmningen utan fick jobba honom vid sidan en stund. Sedan började vi hoppa lite. Från början väldigt, vädigt spänt men mot slutet blev det bättre. 

 

På lördagen gjorde han inga dumheter! Tur de för jag var väldigt trött, både psykiskt och fysiskt. Men pigg var han fortfarande och det tog återigen nästan hela passet innan jag verkligen började hitta pusselbitarna. Erik fick påminna mig om att det är bättre att rida för sakta och att han stannar för det. Än att han rusar iväg och då blir konsekvenserna förmodligen farliga. Ja, denna häst har verkligen för många sidor av sig själv och jag måste bli sjukt mycket snabbare på att inverka. Kan iallafall återigen konstatera att lugna dagar inte är ett bra alternativ för denna lilla räv. 

 

Direkt efter träningen så jobbade jag 12-21 på lördagen och 8-17 på söndagen. Väldigt mycket folk och jag var slut när jag kom hem. Att åka till stallet kändes såå jobbigt. Men väl där, i kvällsolen, hade mamma varit där och gjort stallet. Den tacksamheten var overklig! Tog in Bulan som var lugn som en ko i stallet (han brukar vara otålig). For ut och red en timme, mest skritt. Han var en dröm! SÅ lugn men ändå med bra tryck bakifrån. Så avslappnad och med nosen lite fram. Till och med på hemvägen kunde jag stå lite i lättsits och bara njuta. Visst, de är rimlig efter denna helg. Men detta var precis vad vi båda behövde. När han fick långa tyglar skrittade han på som aldrig förr. Han är så himla fin när han fått rasta skallen! 

Bilderna nedan är tagna av Åsa Ahlenius. Diggar den första! Hamnade helt i hoppryttarstilen medan hästen ba "alltså slappna av, vi fixar det här!"

Alltså. Jag är lite sur på mig själv. Att ta massa extra jobbpass plus att jag styrt ihop en New Body försäljning till URF förtjänst samtidigt som jag ska ladda upp för marathon och hästtävlingar, det var ingen bra idé! Men jag får ihop det ganska bra ändå. Med New Body är de "värsta" över (hoppas jag) men från tisdag jobbar jag varje dag fram till den dagen jag åker till Stockholm. "Är huvve dumt får kroppen lida". 

 

Men lördagen började med att jag och mamma packade ihop för dressyrtävling i Lycksele. Kunde inte banan helt när jag satte mig i bilen så fick "plugga" på väg dit. Sen var dagen som gjord för mig. De regnade fram tills att jag tog ut Bulan och skulle rida. Sedan började de igen när vi var klara! 

 

Själva tävlingen då. Bulan kändes fin! Började spänt på framridningen så jag red fram i ridhuset där jag fick vara själv. Väl ute kändes han avslappnad och mjuk. Behöver fortfarande få honom mer mellan hand och skänkel men det var inget jag kunde få på plats på en och samma dag. Hela programet kändes han stadig, jag likaså. Inget "detta händer bara på tävling". Däremot vände jag upp sista diagonalen vid en bokstav för sent och fick felridning för det såklart. Plus att han på det momentet bytte galopp när vi kom till spåret så det var typiskt. Men trots det fick vi ihop hela 62.333%. Helt klart över förväntan. Men efter ritten kände jag ändå att den borde vara 60%. Så känslan stämde nästan lika bra! Efter tävlingen skyndade vi oss till Hippo. Där fick han vaccineras då de var hopptävlingar där. Lagomt till att vi hann se en spännande 130!

 

For sedan hem för en dusch. Jag och Tomas firade nämlligen fem år tillsammans igår. Så vi hade bokat bord och hade de trevligt. Så sprack de upp igen så jag och Tomas gick ner till älven. Som menat för oss. Och de var där och då, vid älven, i solen som han frågade och jag sa självklart ja. Världens finaste mest underbara människa. Jag är så glad att jag verkligen ska få vara med honom resten av livet och imorgon ska vi åka och köpa ringar. 

 

Idag däremot började dagen med att lämna ut alla New Body lådor till alla duktiga säljare, kolla tävlingar och ta en kort ridtur. Tog typ heeela dagen. Så däremot känner jag bara - soffläge!

I tisdags på hoppträningen var Bulan riiiiktigt fin! När händer de innan en hopptävling egentligen? Aldrig för mig. Taggen växte alltså! På fredagsmorgonen packade vi ihop oss och rullade. Jag startade första klassen kl 14 och kom dit i god tid. Mamma höll världsbäst markservis och höll koll på tider, när jag fick gå till framhoppningen osv. Perfekt! Hade god tid hela vägen, hela helgen. Han har skött sig exemplariskt på framhoppning. Vid ett tillfälle galopperade en kille rakt mot oss bakifrån (jag har rödrosett) och då blev han såklart rädd. Nackdelen med att rida låga klasser är att antingen är hästarna orutinerade eller så är ryttarna det. Men alla måste få ha sin första tävling någongång! 

 

Väl inne på banan ville jag tänka som på träning. Hitta bra galopp, sitt lugnt i båten, rida bra vägar osv. Men de funkar inte riktigt med mina ben som blir lite spaghetti. Så vi stannade på tvåan och fyran. Mamma vart lite väl less på oss då och började skrika typ "använd rösten". Så jag provade smacka lite inför varje hinder bara för att berätta för honom vad jag tänkt (då jag inte riktigt lyckas med det med benen). Och jag kom faktiskt i mål. Väldigt nöjd med tanke på att vi inte klarade andra hindret förra helgen.. Resultatet blev hela 26 fel, hhahah! 8 hinderfel och resten för tid. Men tidsfel blir jag nästan stolt över. Både till första hindret och vid sånna lägen att man ska ta om, så försöker jag träna på att inte ha för bråttom. 

På lördagen kändes de som att jag lite mer förstod hur jag ska rida och jag kände väl lite "över, under eller igenom". Hela banan flöt och de fanns inga tveksamheter. I mål och en felfri(!!) runda. Ut från banan kom en stolt ryttare. Stolt över felfri runda och stolt över att Bulan fick känna sig som en kung! Den glädjen han ger är magisk!

Efter två roliga tävlingsdagar så avslutadeshelgen med en härligt uteritt på söndagkvällen efter att jag jobbat 8-17. Fick sällska av familjen Ahlenius. Väldigt trevligt!

 

 

 

Åh så härligt de var att få ta på sig tävlingskläderna imorse och äntligen få fara iväg på hopptävling. Jag kan ändå, så här i efterhand, få lyckorus av tanken på nästa helgs meeting. Trots att resultatet var helt i skogen. 

 

Utomhus säsongen har kommit fort och jag känner att de är en lite annan häst jag sitter på. Lite springigare. Vilket gör att jag måste vara sjukt snabb med att fånga upp direkt efter hindret. Skuttade lite lätt igår också och han kändes väldigt positiv. På framhoppningen gjorde vi också en del fina språng. Startsingnalen kommer innan vi ens är på banan. Igen. Orutinerat som fan! Tar mig ändå hyfsat med tid. Han hoppar ettan fint men lite långt och sedan tar det alldelens för många galoppsprång innan jag tar tillbaka och sedan var vi ute. Eftersom att jag hoppade nästan sist så kunde jag ta ett språng på framhoppningen sedan. Klockrent!.. Vinsten i sig ligger i att Bulan skötte sig exemplariskt på uppvärmningen. 

 

Nu längtar jag till nästa helg då vi åker till Skellefteå. Hoppas på att vi kan ta oss över några fler hinder då!

 

 

Denna helg har nästan uppnått full fart. I fredags jobbade jag 8.30-15. Trodde jag skulle börja 7.30 men de var ju bra för då hann jag dammsuga ett varv hemma.. Direkt efter jobbet skyndade jag mig hem, packade ihop grejer och åkte till stallet. Mockade, packade och sedan kom mamma och hämtade mig och Bulan. Så åkte vi till Hippo, käkade middag och tränade sedan för Erik mellan 19-20.30. Just i början var han springig och jag fick inte riktigt ihop honom. Men de tog inte alltför långtid så var vi på banan igen och han hoppade riktigt bra! Lite fort ibland men de tog sig mot slutet. 

 

Sov sedan hos mamma och pappa för att sedan kliva upp 05.15 på lördagen. Upp för att fodra hästar, hinka kaffe och sedan träna klockan 07-08.15. Utomhus, första gången. Tog alldelens för långtid innan vi teamade. Han bara sprang. . Jag red dessutom slarvigt som tusan. I väntan på att han skulle bralla. Men något sådant hände inte. Banhoppning stod på schemat och banan hoppade vi två gångar. Till sista varvet hade vi äntligen blvit vänner igen och gjorde en väldigt bra runda. Kontrollerat och bedydligt mer avslappnat. Bra avslut! Sedan skyndade vi oss hem igen. Lastade av hästen innan jag jobbade 12-21. Valborg. Väldigt mycket att göra och dagen bara ruuusade iväg. Planen var hem och sova men när solen fortfarande lyste ljust när jag skulle hem så kändes de så tråkigt att sova. Så jag ringde Tomas och hängde med dom till typ tolv. Somnade som en stock och sedan ringde klockan 06.45 för att åka på jobbet och inventera. Vilken inte gick så smidigt och vi var klara 16.30. Bara skynda sig till stallet, gjorde de på en timme vilket jag fortfarande hatar mig själv för.. For sedan hem och tog tag i en del grejer innan jag och Tomas äntligen fick slå oss ner i soffan tillsammans. Första gången på evigheter. Ibland är de värt att stressa för att få kramas. Han är mitt allt och ibland är de jobbigt att vi knappt ses. Ibland skönt och ibland jobbigt. Men sånt är livet när båda har intressen som tar tid

Idag har jag sådan värk i axlar och nacke efter inventeringen att jag fått huvudvärk på köpet. Tror dock att de beror på brist av friskluft också. Därför känner jag just i detta nu att jag ärligt är sugen på en löparrunda. Så får de bli. Återstår att se sedan om de var vad som saknades!