Umeälvsloppet 2014



Loppet startade klockan 12 igår och jag var inte alls nervös faktiskt, bara väldigt taggad. Så när starten gick hamnade jag fort i en klunga men kände att den gick lite långsamt så jag ökade lite för att hamna i den framför. Efter ca 1km blev klungorna mindre och jag sprang i samma tempo som två andra tjejer. När 1km hade gått så blev jag chockad. Jag låg på ett 05:19 tempo.. Kände att det var alldelens för fort då jag brukar ligga på 6min/km. Men känslan var så bra att det var svårt att sakta ner. Vid första stationen på 4,5 km stannade dessa tjejer och drack. Jag fortsatte i tro om att dem skulle komma ikapp. Men icket. Upp för första kullen och sedan ner hamnade jag hack i häl på några gubbar och där låg jag ett tag. Över vinglig hängbro och sedan till andra stationen. Därefter väntade en ordentlig uppförsbacke och där hade jag kanske min långsammaste kilometer men det kändes fortfarande bra. Jag vet ju nu vid detta lag att mjölksyran kommer att rinna ur bara jag inte stannar.  Strax därefter kom 10km och så hade endast 56:30 minuter gått av loppet. Det var slät backe och jag kände mig riktigt snabb. Låg hack i häl på en tjej med bra tempo men fick ändå för mig att springa om. Ångrade mig lite då det såklart satte lite mer press. Men så tänkte jag "det värsta som kan hända är att hon springer om mig". Så jag fortsatte bara i mitt tempo. Efter ett tag var jag dock tvungen att kolla bakåt. I tron om att hon var kvar i mina hälar. Men icket. Hon hade saktat ner yttligare.
 
Till tredje stationen sprang en stafettlöpare så jag knappt såg henne i ögonvrån. Det var då det yttligare slog mig. Jag måste ju vara rätt snabb som springer i samma tempo som henne. Hon ska ju endast springa ca 3,5km. Tänkte att hon skulle springa om mig i slutet, men icket. När vi sedan var på bölesholmarna och hade 2km kvar så hade jag ingen bakom mig men en tjej ca 2-300m framför. Men nu började benen kännas tunga.. En bit innan mål kom en kortare backe och då började jag komma ikapp. Sedan vidare upp på tegsbron och då orkade hon inte längre. Så jag sprang in mot mål där massor av folk stod och hejade. Hade, precis innan bron, aldrig trott att jag skulle orka med en slutspurt. Men jorå. I mål på 1:34:57 efter 17,14km löpning (enligt tidagarna på plats, runkeeper är inte helt att lita på). 
 
Känslan var såklart obeskrivlig. Det var så galet roligt och jag överträffade verkligen mig själv. Mersmak har jag såklart fått och vill bara träna mer och hårdare nu. Dock blev det ingen bra återhämtning efteråt. Åt en kexchoklad efter loppet och sedan hem för en liten filtallrik. Sedan åkte vi ju och flyttade Bulan och då började jag få ont i magen och känna mig lite yrslig. Idag känner jag mig pigg men har fortfarande ont i magen. Kan inte bestämma mig om det är någon form av träningsvärk för det gör bara ont. Men hur som helst låg jag i sängen från kl 9 igår till 7 imorse för att jag var så himla trött. Men har vaknat flera gånger för att vända och vrida mig. Får se var en arbetsdag gör mot kroppen. Har laddat med extra mat iallafall!



Kom ihåg mig?