Hemmatävling.

Rebecca och Bulan i gårdagens klass.
Denna tävlingshelg blev inte alls som jag tänkt mig men slutade väldigt bra ändå. Jag hoppade upp på Bulan med bra inställning igår men så fort vi kom in på framridning/hoppning så blev Bulan som en liten tickande bomb. Det var hästar överallt och varken han eller jag kunde slappna av. Det var ett under att vi ens lyckades hoppa några knackiga språng innan vi gick in på banan. Gick ut på banan med hyffsad känsla ändå. Men Bulan kändes ovanligt spänd. Till 100% för att jag spände mig som aldrig förr och allt blev som en ända soppa på banan. Eller egentligen var det ok men han hade behövt mer tryck och jag bromsade heeela tiden för att jag blev så fruktansvärt osäker. Jag vågade helt enkelt inte lita på mig själv.
 
Gick ut från banan med en uteslutning och efter lite snack med min gamla ridlärare Rebecca, så kom vi fram till att ett ryttarbyte vore det bästa. Både för mig och hästen. Det låter kanske som att vi tyckte att Rebecca skulle hoppa upp och "sätta han på plats" men så var inte fallet. Jag behöve se honom med en lugn och rutinerad ryttare som kunde ge honom en ärlig chans. Så Rebecca red honom en klass på lördagen och en idag. Gick huur bra som helst. Dem rev ett i grunden igår och ett i omhoppningen idag. Dagens runda räckte dessutom till en åttonde plats. Känns så skönt för mig att få se att Bulan kan hoppa utan problem. Den handlar inte om att använda sporrarna och smacka en massa. Den handlar om att hitta en bra galopp, vinna över hjärnspökerna och bara våga tro på att vi klarar detta. Jag är helt säker på att vi, med träning på att tävla, kommer att utvecklas massor tillsammans!

Ni kommer att fixa det här. Du har rätt inställning och det gör att ni tillsammans kommer att hitta vägen tillbaka.Tror på er!




Kom ihåg mig?