Att springa upp för en vägg
Vid fyra tiden idag så for jag ut med pappa på en löparrunda. Vi joggade några kilometer och sprang sedan upp för röberget. Jag två och han tre gånger. Sinnessjukt jobbigt! Jag pallade aldrig hela vägen upp utan gick sista biten. Det var som att springa upp för en vägg.. Joggen hem gick lätt till en början men i slutet fick jag kämpa! Kom hem till en lite väl lång återhämtning. Detta resulterade i illamående och att all aptit försvann. Men efter att ha tvingat i mig ett glas saft kom suget tillbaka. Tur det! Nu känner jag mig grymt nöjd och måste verkligen haka på pappa fler gånger.
