Normalt eller inte alls?

Jobbade mellan 8 och 15 idag. For sedan hem för middag. Chillade ett tag och for sedan ut och sprang. Har ju sattsat på en bra tid på 5km dom två senaste gångerna så idag var de dags att springa lugna kilometrar och några fler än "bara" 5. Vid åtta kilometer kände jag för att lägga mig ner men efter att ha vunnit mot mig själv så kändes allt enkelt igen. Helt plötsligt satsade jag på 15 km. Men efter ca 12km fick jag ordentlig kännig i vaderna och när jag tillslut nästan bara stapplade mig fram så gav jag mig på 13.5km. Känner nu att jag borde ha slutat senast vid milen men det är ju lätt att säga nu... Men annars är jag fruktansvärt nöjd över distansen. Det längsta jag sprungit annars iår är 7km och nu dubblade jag alltså det. Det är kanske både bra och dåligt men jag är stolt över mig själv! 
 
När jag kom hem så strechade jag, duschade och gjorde iordning kvällsfika. Det var då, klocka 21.30 som jag kom på att jag skulle rida Raspen också.. Mitt minne är i en svacka just nu om man säger så! Så jag for, ny duschad och i mjukisbyxor, till stallet. Som tur var hade mamma mockat och gjort allt annat så jag red i en "intensiv" kvart-tjugo minuter och sedan fick han komma in för kvällen. Nu däremot väntar sängen för mig. Om jag är trött? haha jaa, helt sjukt trött!
 
Kvällsfikat.. keso och kvarg tillsammans med lite müsli, linfrön, sötmandel och blåbär - gott!!
 



Kom ihåg mig?