Livet efter studenten.
Det här inlägget skrev jag för några veckor sedan men valde att inte publicera det. Sen kom jag igång med Raspen och kände mig glad igen. Men så hittar jag honom skadad i hagen med något som visar sig vara ett trasigt ligament i kotan. En dag senare får jag besked om nytt jobb också. Livet känns verkligen som en berg och dalbana just nu. Jag har aldrig gillat berg och dalbanor.. Så ni får ta del av det opublicerade inlägget nu.
"Man tänker inte på det förrän nu. Nu när så många börjat skolan igen. Det känns så overkligt. Jag känner både lättnat, lycka och en bit av saknad. Saknad efter att träffa vänner varje dag och att ha lite vardagsrutin. Lycka över att vara fri från alla måsten och en lättnad över verkligen känna att det är över. Iallafall för nu.
Just nu kännas allt så upp och ner. Alla går tillbaka till sin vardag. Skola eller jobb. Hela sista året på skolan, framförallt sista terminen var så fruktansvärt slitsam. Skolan ställde högre krav på mig och jag ställde högre krav på mig själv. Vill och måste. Att känna dåligt samvete av att göra saker som inte har med skolan att göra, det är rätt jobbigt. För hela tiden tänkte jag att "Jag borde sitta med uppgiften, trots att jag redan suttit med den flera timmar idag". Eller "jag borde inte träna, jag borde ägna all tid åt skolan". Men vem orkar livet om man bara måste göra alla måsten? Vi behöver ju roliga saker emellanåt också! Att kombinera skola, jobb, häst, träning, pojkvän, vänner, mat och sömn är inte lätt. Men jag har alltid älskat att alltid ha saker att göra. Jag gillar inte det här med att ta det lugnt när det blir för ofta. Även om skolan var en pina så hade jag iallfall något att göra på dagarna!
Och nu står jag här med livet jag inte alls trivs med. Livet som jag tidigare varit lite rädd för. Framförallt vad det gäller hästen. Jag är så van vid att lägga ner timmar per dag till att träna och planera med olika mål som fokus. Men det är knappt två timmar per dags som går åt i stallet. Hästar är verkligen det absolut bästa jag vet men just nu får jag verkligen inte ut det jag vill med att faktiskt ha häst. Det är bara så himla tråkigt när jag har en sån fin häst som jag just börjat "klicka" med! Men det finns ju inget att göra åt det. Sen har jag ju än så länge inget jobb att gå till varje dag och min pojkvän jobbar som vanligt både på under jobbtid och efter. Många av mina vänner jobbar också såklart. Det enda jag verkligen kan göra fullt ut just nu är att träna. Men herregud jag kan ju inte träna hela dagarna. Så detta är en anledning till att jag känner mig så fruktansvärt omotiverad just nu. Hittar ingen ork och vilja att ta tag i saker. Vad gör man?"
"Man tänker inte på det förrän nu. Nu när så många börjat skolan igen. Det känns så overkligt. Jag känner både lättnat, lycka och en bit av saknad. Saknad efter att träffa vänner varje dag och att ha lite vardagsrutin. Lycka över att vara fri från alla måsten och en lättnad över verkligen känna att det är över. Iallafall för nu.
Just nu kännas allt så upp och ner. Alla går tillbaka till sin vardag. Skola eller jobb. Hela sista året på skolan, framförallt sista terminen var så fruktansvärt slitsam. Skolan ställde högre krav på mig och jag ställde högre krav på mig själv. Vill och måste. Att känna dåligt samvete av att göra saker som inte har med skolan att göra, det är rätt jobbigt. För hela tiden tänkte jag att "Jag borde sitta med uppgiften, trots att jag redan suttit med den flera timmar idag". Eller "jag borde inte träna, jag borde ägna all tid åt skolan". Men vem orkar livet om man bara måste göra alla måsten? Vi behöver ju roliga saker emellanåt också! Att kombinera skola, jobb, häst, träning, pojkvän, vänner, mat och sömn är inte lätt. Men jag har alltid älskat att alltid ha saker att göra. Jag gillar inte det här med att ta det lugnt när det blir för ofta. Även om skolan var en pina så hade jag iallfall något att göra på dagarna!
Och nu står jag här med livet jag inte alls trivs med. Livet som jag tidigare varit lite rädd för. Framförallt vad det gäller hästen. Jag är så van vid att lägga ner timmar per dag till att träna och planera med olika mål som fokus. Men det är knappt två timmar per dags som går åt i stallet. Hästar är verkligen det absolut bästa jag vet men just nu får jag verkligen inte ut det jag vill med att faktiskt ha häst. Det är bara så himla tråkigt när jag har en sån fin häst som jag just börjat "klicka" med! Men det finns ju inget att göra åt det. Sen har jag ju än så länge inget jobb att gå till varje dag och min pojkvän jobbar som vanligt både på under jobbtid och efter. Många av mina vänner jobbar också såklart. Det enda jag verkligen kan göra fullt ut just nu är att träna. Men herregud jag kan ju inte träna hela dagarna. Så detta är en anledning till att jag känner mig så fruktansvärt omotiverad just nu. Hittar ingen ork och vilja att ta tag i saker. Vad gör man?"
