Onsdag
Inatt drömde jag att tsunamin skulle fylla Thailand. Jag bodde där, i vårat hus fast nu stod de i Thailand. Det gick ett larm när jag stod på mitt rum. Jag kom ihåg min panik. Hinner jag ta med något värdefullt. "Fan alla våra grejer kommer försvinna, massor av pengar" tänkte jag.. Jag minns hur vi flydde genom skogar, ner för stup och upp på berg. Allt var så suddigt och panikslaget.
Jag kom just på att det var datorn jag valde. Troligtvis för att datorn igår kändes så himla viktig, men det har egentligen inget med saken att göra.
Tänk om de börjar brinna, det blir krig eller något helt annat. Du vet inte ens om du har en minut på dig att fly från ditt eget hus, ditt hem, ditt liv och allt underbart vi har. Den paniken. usch. Den paniken finns de människor som varit med om. Vissa saker som för oss, känns så himla overkliga. Medan de är vardagen för andra. För det finns människor som lever livet i flykt, panik, ingenstans att ta vägen, svält, krig, ständig översvämning eller jordskalv. Fattar ni att sådant händer hela tiden medan vi sitter och tycker synd om oss för att vi inte har råd med shortsen för tusenlappen eller råd att äta ute på finaste restaurangen eller gråter för att det snöar igen. Vi har det just nu så otroligt bra. Glöm aldrig det..
