jag älskar er..
Även fast jag är så lat, så dålig på att hjälpa till och inte alltid varit den roligaste ungen att ta hand om så ställer mina föräldrar upp i ur och skur! Jag älskar att min pappa har samma konstiga humor och han är den som förstår min ironi. Jag älskar att vi kan lyssna på samma musik och att han stället upp och hämtar mig från stallet, för att han är världens bästa pappa och för att han gör det så himla bra.
Men jag har världens bästa mamma också och jag är tårögd påriktigt. Klart att hon också kan bli sur som alla andra men hon stället verkligen alltid upp. Hon sliter ihjäl sig för min skull. Jag skulle aldrig i livet kunnat klara av en egen häst utan henne. Jag ringde henne för att fråga ifall vi skulle till hippo och fixa något inför tävligen i helgen på torsdag. Jo såklart skulle vi spåna boxar.. fan sa jag för att jag precis fått ett sms om att jag och några skulle åka till TheStudio då. Men sedan får jag ett sms av mamman som alltid ställer upp, min mamma! Där hon skriver " Jag åker och spånar. Det ordnar sig. När jag börjar bli gammal och sliten så får du ställa upp för mig". Mamma jag kan alltid göra mitt bästa men jag kommer aldrig ens ha chansen att ställa upp lika mycket som du har gjort för mig! För det här var långt ifrån första gången!
Hon skjutsar mig till stallet, träningarna, tävlingarna. Har hon något annat hon måste göra, så stället pappa upp. Hon hjälper mig med hästen, bygger upp hinder. Hon är till och med grenledare och har alltså ett helt extra jobb som hon aldrig haft om det inte vore för att jag ville tävla. Jag känner mig så otacksam. Men jag älskar er mest i världen och jag gråter av tanken på att jag har er. Jag vet knappt hur jag ska kunna förklara och hur jag ska kunna tacka er. ni är grymmast!
