Elin Magnusson

 

2014 gjorde vi 6 hoppklasser. Redan andra tävlingen flög jag in i väggen och fick spöken som satt i lite för länge.

2015 Blev det 2 hoppklasser innan hovarna sa upp sig och sedan fyra dressyr. 

2016 har jag gjort 7(!) hoppklasser innan hovarna började spricka igen och sedan 6 i dressyr. 13 klasser totalt.  Har inte gjort så många sedan ponnytiden som jag avslutade med Mio 2010.

 

Dessutom har vi gjort bra i från oss och jag har klarat vårat mål. Vi har haft roligt och gjort några stabila/godkända rundor i både dressyr och hoppning. hoppnigen har två klasser gått dåligt och resten väldigt bra. I dressyr har vi stadigt legat på godkänt resultat men nu är det dags att våga satsa mer! Men jäklar vad vi har fått träna. Han är ingen lätt häst men jag har sett många ljusglimtar för hur framtiden kommer se ut. Jag ser verkligen fram emot att trimma hårt till nästa år och då hoppas jag att vi kan göra dubbelt så många klasser i hoppning och några fler i dressyr. 

 

Vi får helt enkelt hålla tummarna för bra hovar och i övrigt en frisk häst och ryttare. För 2017 ska bli ännu bättre!

 

Bjuder på min favoritrunda! 

Efter två veckor av hård träning börjar vi nu landa i höstsvackan. Första veckan efter Erikträningen gjorde vi bara enkla saker. Jobbigt för kropp men inte för knopp, så att säga. Det gav väldigt mycket! Utan att skriva tusen rader om uplägget vi haft så fullföljde vi en plan och funkade bra. Två pass för Frida har hon fått börja sitta upp och sedan har jag suttit upp. Vi brukar göra så ibland och det är också ett sätt som ger så otroligt mycket. Både att få se från backen, få analys från Frida som sitter på, men också för Bulans skull att få lite bättre hjälp emellanåt. Nog om det. 

 

Jag har markarbetat nu 2-3 dagar i veckan för att så snabbt som möjligt komma in i det och i tisdags var jag med och tränade för Johanna igen och det gick toppenbra! Mitt mål med träningen var att göra allt i min makt för att han skulle vara så avspänd som möjligt. Men han blev aldrig så spänd så jag kunde genomföra hela träningen utan att ex lägga massa volter, avbrott eller så. Vi var ett team igen!

 

Nu på morgonen har jag tränat för Frida. Vi jobbade vidare på det vi gjort med att hoppa på volt och lägga volter emellan. Än är vi inte helt på banan med att hoppa så mycket linjer. Han blir lite för springig. Men det är detaljer. Jag vill ha honom helt avspänd i första hand!  Idag var vi verkligen på topp! Han var avspänd, glad och mjuk. Riktigt roligt. Är helt säker på att hoppningen kommer kännas riktigt bra när markarbetet sitter. Ja det är ju en ständig utveckling såklart men vi har något riktigt bra på gång!

I lördags red jag och Bulan vår andra hoppträning och även första för Erik på länge. Jag ska fatta mig kort. Bulan blev eeeeextremt spänd av alla hästar. När man tränat dressyr i 3-4 månader så betyder det också att man inte tränat i grupp. Bulan är, som bekant, både bakskydd och mötesskygg. Att då sätta igång lektionen med att alla rullar samtidigt gör inte saken lätt när man dessutom precis bytt utebana mot ridhus. Detta gjorde att vi tog massa energi bara på att få honom lugn och fokuserad. Efter ett tag började jag kunde komma till ridning. Men tyvärr dröjde de då inte länge innan soppan tog tvärslut. Framförallt mentalt. Detta har bara hänt en gång tidigare, fast då blev han slut fysiskt. Ibland hinner man inte känna när man är påväg att nå den gränsen och denna gång blev de fel.. Men vi hann få några okej språng innan han plötsligt blev arg, vilket typ aldig händer. Så vi tog en paus och hoppade sedan ett enkelt räcke några gånger innan vi gav oss..

Som Erik sa "När du rider bra, då blir det bra". Men tyvärr är jag för mesig. Jag hoppar ett hinder och tänker "oj, nu springer han iväg". Istället för att hoppa ett hinder och direkt i landningen forstätta rida. 

 

Det är svårt att beskriva ett långt träningspass i ett stycke men jag tar med mig väldigt mycket från träningen. Eftersom att denna träning blev för mycket för honom mentalt och det blev ett breakdown, så kommer jag backa tillbaka en vecka nu. Hålla igång men göra enkla saker för skallen. Sen kommer jag förhoppningsvis kunna gruppräna på tisdagar framöver. Så förhoppningsvis blir jag bättre på att hantera detta också! Men det är svårt när han släpper ryggen, sätter upp huvudet och springer. Han stöter ur mig ur sadeln och jag kommer inte riktigt runt det.

 

Nu till något annat. Idag var jag på Clinic på Stall PeKa. En Clinic om hästens hållbarhet. Det var ordnat av Sveland djurförsäkring och i sammarbete med dressyrryttaren Stefan Jansson, sadelexperten Andrea Waller och då Lena Gunnarsson som är sjukgymnast med ryttarens sits i fokus. EXTREMT nyttigt att se ur olika perspektiv. avslutade clinicen med att göra en sitsanalys hos Lena. Det visade ju sig att min sits var sämre än jag trott. Har väl levt lite i förnekelse men jag trodde inte att det var så här tydligt. Fick iallafall grymt bra hjälp av Lena Gunnarsson med strech och styrkeövningar. Det visade sig ge resultat bara att jag provade övningarna lite. Men jag är så svag i dessa så det gäller att göra de lugnt, nogrannt, lite men ofta! Kan säga att jag kände av i kroppen efter att bara provat övningarna..Fick även lov att boka tid hos en sjukgymnast/naprapat. Så ska dit imorgon, hoppas de inte blir ridförbud!

 

En hel månad har gått sedan jag skrev sist och det har väl hänt en del ridmässigt. Fram till förra gången utvecklades vi med enkelhet för varje dag. Självklart håller väl de till en viss gräns och just nu är vi inne i en "bråkig" period. Träningarna har bytt plats från uteridbanor till inomhus, vilket gör att hästarna kommer närmare och det låter mer. Samtidigt som han har blivit starkare och piggare vilket ilbland gör att han lättare hittar orsaker att bli "rädd". Jag känner att de är något väldigt, väldigt bra på gång och jag får bara ha tålamod nu. Jobba vidare och hålla ihop hans fokus. Han är en arbetsglad kille, det är han verkligen, men han är också rätt känslig. Det gäller att vara konsekvent på ett lugnt och tydligt sätt. Så hösten har väl i det korta medfört: Mer energi, många små och korta wow upplevelser med något som är mycket bättre än tidigare. Men också en häst som efter över ett år inte riktigt ska in i transporten igen, som testar i skogen igen, och som flyr undan andra hästar igen. 

 

Jag har ju också börjat småhoppa lite och det har gått riktigt, riktigt bra! Han har känts välbalanserad, fokuserad, glad och väldigt nöjd! Vi var med på vår första tisdagsträning förra veckan och det gick lite sämre. Men återigen. En kombination av att vara inne med andra hästar och hoppa bana (som såklart var lägre än låg). Han körde väl mer eller mindre sitt egen race. Men vi trimmar på så hoppas jag att han kan sköta sig bra nu när vi äntligen ska träna för Erik Berggren på lördag. 

 

Nu i helgen tävlade vi också dressyr i Skellefteå. Väldigt trevligt var det. Resultatmässigt finns inte så mycket att säga mer än att jag funerar på varför jag haft 60-62% hela året tills denna helg då jag fick 57-59%. Valde iallafall att stryka sista dressyrtävlingen i år då de ändå inte passade med jobb. Nu ska vi träna hela vintern på att hitta en bärig form som vi kan hålla hela ridpassen. Nästa år ska jag upp i 65%!

 

Mvh, en frustrerad men taggad tjej!

 

Alltså wow vad Bulan kändes på grym när jag red på Hippo i måndags. Tre lugna dagar gjorde susen och när han dessutom var nyrakad och fick ridas på svala kvällen så fanns en hel del energi. Men knappt några bussprång även om jag kände att de ryckte lite i kroppen på honom. Vi skuttade lite över upphöjda bommar också. Först en på större volt. Sedan red jag en linje med tre "hinder". Mamma hade 17m emellan (tror jag det var) och sedan fick jag göra en volt emellan. Delvis gjorde jag några runda fina volter och några mer åt piruett hållet. Eller ja, såklart var de inga piruetter men jag prövade att få runt honom så snabbt och så mycket på baken om möjligt. Buskul var det!

 

Igår for vi på en längre sväng i skogen så lät jag honom sträcka ut i galoppen och idag skrittade vi ordentligt på banan. Tränade skänkelvikningar, tempoväxlingar och bakdelsvändningar. Rätt tråkigt men ack så nyttigt!

 

I måndags åkte jag och mamma med Bulan till Hippo. Markarbete stod på schemat och det var då första gången på vääldigt länge. Började med att hoppa lite på större volt innan jag påbörjade övningen "klockan" (övningen ovan). Denna övning provade vi för ett halvår sedan och då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Det var korsgalopp, omtramp och vi teamade inte alls. Här har vi något helt annat efter veckor av dressyrträning. Han är med mig på precis vad jag vill. Jag kan välja att göra större volt eller mindre volt. Superkul!

Red sedan en linje med ett lågt räcke, direkt avbrott till trav, över tre travbommar och sedan nya galopp till ett räcke. Det var lika långt frånn travbommarna till räckena och det blev ca fyra galoppsprång. Så där tränade vi helt enkelt snabba övergångar. Skitkul och svårt. (Det blev för mörkt för att filma) Både jag och Bulan var väldigt lyckliga genom hela passet och detta var precis vad vi behövde! 

 

Förra veckans träning gick ännu ett jätte steg framåt. Känns som att jag dom senaste gångerna tänkt "aha det är såhär det ska kännas". Men så kommer nästa gång och vi får nya aha upplevelser. Men förra gången var första gången jag verkligen fick honom att trava och framförallt galoppera ordentligt med hela kroppen. Jag kunde sitta, ptrooa lite och bara hjälpa honom att hålla kvar. Satt och njöt varje steg där i slutet och han gjorde väldigt fina övergångar. En väldigt underbar känsla det där. Fast okej, njuta kunde jag inte helt göra. För vi ha lite jobbigt att hålla ihop de lägre stunder. Men ändå!

 

Dagen efter joggade vi lite lätt i skogen innan vi sedan, på lördagen gjorde "debut" i LB:3. Har bara startat LB:2 detta år då jag är feg på att lära mig nya program, hehe! Men de är ju lite fjantigt av mig såklart. Ett roligt program med lite tajtare vägar osv. Till en början blev han väldigt pigg och fjantig inne på framridningen men när han väl började slappna av visade han verkligen en bättre sida av sig själv med bra tryck! Tyvärr blir jag för feg och fokuserar allt för mycket på vägarna inne på banan (av förklarliga själ såklart) och tappar ridning. Vi fick en ordentlig miss då jag gjorde en slarvig första fattning och han tog fel galopp. Då jag inte vill att han ska göra galoppombyten just nu så gjorde jag ett avbrott. Som följd en slarvig och tråkig galopp volt. Den ökade skritten var också väääldigt dålig men där förväntade jag mig inget annat faktiskt, hehe! Annars gick vi mestadels 6:or och några få 7:or. Hade dock hoppats på mer än de 60,909. Så nu har jag ju legat kring 61% hela året. Dags att skärpa sig nu. 65% är mitt mål!

I fredags klev jag upp tidigt och följde med Johanna och hennes häst Äpplet, till Vännäs. Johanna hopptävlade en klass så jag tittade och ökade på saknaden av hoppningen! Därefter for vi till stan och åt lunch på ROST. Rullade sedan iväg till Bulan och tog hand om honom, putsade grejer och packade ihop grejer inför lördagens dressyrs start. For sedan hem för en snabb dusch innan jag mötte upp Johanna på stan igen för middag på Båten. Mycket trevlig dag helt enkelt.

 

På lördagen var de dags för dressyrtävling. Bulan kändes väldigt mjuk, kvick och avslappnad. Speciellt med tanke på att det stormade ute. Väl på banan tappade jag koncentrationen och ridnigen. Hästen gjorde vad jag sa men vägarna blev slarviga och mot slutet trodde jag att jag fick tutan för felridning men i själva verket var de startsignal för ekipaget på banan bredvid. Fortsatte rida men gjorde visst ett avbrott (kom knappt ihåg för att jag var så okoncentrerad..) Helt klart min svårighet med dressyren. Att hålla 100% fokus,  rida bra vägar och visa tydliga övergångar. Otroligt nog fick jag ändå 61,167%, precis som förra gången. Nöjd med hästen alltså men inte med mig själv. Efter tävlingen var jag dessvärre tvungen att städa. Som tur var hade Tomas tid att hjälpa till så vi storstäda några timmar innan vi käkade hämtpizza och Ben&Jerrys. 

På söndagen for jag och Bulan ut i skogen. På väg hem skulle jag svänga in, 90 grader, på en stig. Jag påväg till höger och han blir rädd för något och tvär stannar innan han gör en 180 åt andra hållet. Så lämnar han mig på backen. Väldigt oskickligt av mig, speciellt med tanke på att jag ändå fått hyfsad balans. Låg och kippade efter luft en stund innan jag ställde mig upp och hittade Bulan, överlycklig, i fullgalopp på en stooor åker. Han tog tre ärevarv. Trodde han skulle komma när han blev less men han sprang förbi och stack sedan hem. Som tur var så befann sig mamma i stallet så jag ringde henne så hon kunde stoppa honom innan nedförsbacken (det är en smal stig med massa rötter och grejer). Jag sprang samtidigt i panik efter då han lika gärna kunde ha tagit bilvägen hem. Tur nog gjorde han inte de och mamma han stoppa honom. Hovarna höll och han är inte halt. Så det verkar ha slutat lyckligt ändå!

 

Fick sedan skynda mig till stan då jag såklart (dumt nog) skulle vara med på Umeälvsloppet, 17km. Det var få startande och glest emellan så de kändes som att jag sprang en stor del av banan själv. Motivationen dog och benen inbillades vara trötta. Sprang i mål på min sämsta tid någonsin. Men ett bra träningspass blev det. 

 

Självklart avslutade jag med att jobba 16-21 och jag var gaanska trött. Ibland är de otroligt vad man hinner på en helg. Som tur var är jag ledig idag, tisdag. Bulan fick gå ett dressyrpass på Hippo men nu ska jag slappa heela dagen. 

I helgen var det dags för halvmaran! Inför stockholmmarathon och den träningen kände jag att jag var i grym form för halva steckan(21km). Men som ni vet har jag haft löparskorna på hyllan nästan hela sommaren pga att suget varitborta. MEN kroppen slutar inte förvåna och de tar kanske rätt långtid innan kondisen försvinner ändå. Trodde inte jag skulle ha en chans att vara snabbare än förra året men efter att dem 4 första kilometerna var sprungna och jag gjort första vätskekontrollen så kände jag att energin var med mig. Hela banan kändes mycket lättare än förra året och jag tillät mig aldrig att spara på krafterna trots att jag var välmedveten om vad som kommer efter 18 km. Då har vi ju ett berg som man ska springa upp för. Sparade mig lite några hundra meter innan och sedan sa jag till en gubbe "Nu jävlar tar vi berget". Sen kunde jag ju inte ge mig. Sakta men säkert tog jag mig upp och gasade sedan när det var en kilometer nedför. Sista två var tvunga och hade jag vetat min sluttid hade jag pressat mig till döden för att slippa få sluttiden på 2.00.30!! Jäkla 30 sekunder. Väldigt irriterande. MEN, det är 5.29 minuter snabbare än förra året och det är absolut inte fyskam! Nästa år tar jag det ännu bättre! Trodde att jag skulle skriva att jag ska lägga löparskorna på hyllan nu på obestämd tid, men avvaktar med det en vecka till, hehe!

Idag tog jag en välbehövling sovmorgon innan jag åkte iväg till stallet. När jag kom dit hade Ulrika mockat, sååå härligt! Så jag började med att rida Inger, Majas häst alltså. Provade bett idag och jag tycker personligen att det känns bättre. Red henne ca 40 minuter med Johanna som hjälp på backen. Tror Maja kommer fixa henne mycket bättre på marken än jag då hon är lite svår. Men jag kan förstå att hon är rolig att hoppa för hon bär sig bra och det känns direkt att man rider i uppförsbacke. 

 

Rullade sedan till Hippo med Bulan för dressyrträning. Och jäklar vilken skillnad det var idag. Jag vet inte exakt vad jag gjort med plötsligt var gnistan tillbaka. Han drog faktiskt ett litet glädje skutt för någon dag sedan också (inte bra men ett tecken på att han är tillbaka). Framåt bjudningen var helt annat och jag kunde verkligen fokusera på att faktiskt lossa istället för att fokusera framåt. Vi gjorde endå basic för att han skulle få känna sig riktigt duktig. Samtidigt som vi stundvis gjorde det lite extra jobbigt för honom. Vi tränade trav och galopp på volter i olika slag och storlekar. Fokus på att ställa lite utåt, få in framdelen mot mitten och få honom på ytter. Det blir lite jobbigt men han kämpade allt han kunde och stundvis var han riktigt fin och vi fick massa beröm. Så roligt!!

Har verkligen haft en toppendag idag. Ställde klockan redan på 05.30, inte pigg men glad. Kanske lite väl tidigt också men jag är alltid så rädd att behöva stressa! Åkte direkt till stallet och släppte ut alla hästar, mockade boxar, gjorde iordning mat osv. Red först Inger, Majas nya häst. Hon fick ett enkelt pass på banan där jag egentligen bara försökte lära känna henne. Red henne på hackamore idag och det tycker jag personligen är väldigt svårt att rida dressyr på. Men hon kändes väldigt trevlig och väldigt snäll. Rider henne imorgon också och då provar vi med bett. Red sedan Bulan som fick en uteritt i stormen. Väldigt lugnt blev det då han ska gå dressyrträning imorgon. Därefter åkte jag till Hippo och fick hoppa Annas ponny Lacinia igen. En väldigt härlig ungponny. Hon är så himla glad och härlig individ och älskar att hoppa. Idag fick hon träna en serie. Det var inte helt enkelt att hålla koll på alla bommar. Men hon gjorde verkligen sitt bästa och jag gjorde mitt bästa gör att hålla henne i mitten och hänga med när hon hoppar så runt.

 

Åkte sedan hem till mamma och pappa för dusch innan jag åkte till frissan. Det är väl inte så svårt att förstå att jag kommer sova gott inatt! Men först ska jag se klart OS - hoppningen! #Hästärbäst

 

Träningen i torsdags gick rätt bra ändå. Fick en stund med en vääldigt fin trav. Galoppen är fortfarande kaos. Hoppas att det är för att jag har blivit hårdare och håller på att komma till lite av en annan ridning. Då blir de lätt "konflikter" tills de lossnar. Vi åkte iallfall till tävlingen i lördags. Regnet öste ner och jag kände direkt att jag visste hur banan skulle se ut. Varit där förr när de regnar och vattnet rinner inte bort. Så sa jag till Bulan att vi INTE ska vara ett av ekipagen som tappar poäng pga pölarna, eller sjöarna av vatten. Det ska inte vara snack om saken. Vi rider igenom som om ingenting. Inne på framridningen var han rätt fin emellanåt. På banan lika så. Brydde sig inte alls om vattnet, vilket en del andra gjorde. Är egentligen inte nöjd över själva ridbarheten. Men vi gjorde nog okej vägar och traven var också ok. Vi skramlade iallafall ihop 61,167% vilket var förvånande men ett tecken på att vår lägsta nivå har höjts. Dessutom var jag endast 0,166% ifrån att få en placering. Hade varit galet roligt om jag lyckats med det men vi får revanch snart! Då hoppas jag att vi fått till ridbarheten lite bättre.

Idag fick Bulan ett dressyrpass i paddocken och jag måste säga att det hamnar på topp 5 av skit pass. Ibland tappar jag det helt, alltså HELT. Tajmingen, rytmen, sitsen, ridningen, ALLT. Blir bara knäpp och förrvirrad. 

 

Överlag har gnistan i Bulans ögon varit till och från ett tag i sommar. Förstå mig rätt men han är ju en liten gangster trots allt och han har inte gjort ett bocksprång i skogen på eeeeevigheter, typ sen i maj kanske. Tar tempen med jämna mellanrum för att de oroar mig att jag kan lägga om skänkeln i skogen. Men värmen tog hårt på honom i år. Värmeutslag blev bevis. Min motivation dog lite i samband med hovarna och det klart att man får räkna med en svacka. Därför får han två lugna dagar nu inför dressyrträning på torsdag. Beroende på hur den går så tävlar vi en LB:2 i Sikeå på lördag. Går träningen bajs så backar vi tillbaka. Då får han en vecka i skogen för att leta tillbaka till glädjen. Sen kastar jag upp en medhjälpare för att han ska boostas. Vet inte hur ni gör för att boosta era hästar men jag kastar upp någon annan som jag vet rider han bra. Rider man han bra och rätt så kommer glädjen till honom och ibland bjuder han upp till dans och riktig glädje. Men därför är det också lätt att bryta ner honom. Han brinner för ställa upp och göra allt för sin ryttare, men rider man som jag ibland hamnar i så tappar han också motivationen. Rätt logiskt. Men jag vet en sak säkert. Att traggla för länge på egen hand är dumheter. Man ska aldrig vara rädd för att ta hjälp, varken från marken eller med att någon annan rider. Det är oerhört bra för både mig och hästen. Önskar verkligen att jag hade råd att träna för någon 3-4 dagar i veckan. 1-2 dressyrpass, ett markarbetspass och ett hoppass. Men det finns det inte ekonomi för. 

 

Återstå att se hur träningen går på torsdag iallafall. 

Efter Stockholmmarathon har jag nog snittat en löparrunda i veckan tyvärr. Efter en automatiska vila efter loppet och senare en kortvarig förkyldning så kan man säga att motivationen dog. Därför är jag så glad ändå att jag tog mig iväg på detta 7,4km lopp. Får tacka Johanna åter igen. Väl där blev jag lite nervös. Man vill ju alltid göra personbästa men med tanke på hur jag känt mig senaste tiden hade jag svårt att se att det var möjligt. Samtidigt som skiten med Bulan motiverade mig att köra fan ur mig själv. Min sluttid på 35.57 är jag såklart väldigt nöjd med. Det är en förbättring med 59 sekunder sedan förra året. Med tanke på att jag tränade mer snabbhet förra året så känns det väldigt motiverande att tänka " Vad kan jag göra med mer intervaller och annan fartlek". När jag dessutom får läsa mitt namn på VK bland de 10 bästa damerna så gör de mig inte mindre motiverad och taggad. Nu längtar jag efter nästa lopp. Som visserligen är 21km och inte alls ska springas i samma tempo. Men jag har längden i benen. Nu behöver jag back och snabbträning inför kommande kuperade bana i Tavelsjö. Visserligen är de 16 dagar kvar bara så jag hinner inte bygga så mycket.F Fan att lusten skulle dö efter maran. Men vafan, jag mådde bra av semester och NU kör vi igen!