Bråkstaken nummer ett..
Asså jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag läser och hör för mycket på vad andra säger när hästar testar en. Raspen har varit snäll hela vintern men idag fick jag bråka med honom i en evighet. En väg han har gått så många gånger förut. Men nej idag skulle han inte gå där. Jag provade trava, jag provade ta om och om jag snurrade och provade backa. Men idag var det överdoserin av skänkelvikningar i helg fel riktning. Jag VET att han testar mig och jag vet att han gjorde sitt yttersta. Men jag blir så sjukt besviken och jag känner mig så liten och feg. Vad är meningen, jag ger mig ju inte! Men jag vill inte bråka och jag vill verkligen inte heller att hans dumheter ska göra att han skadar sig. För ibland känner jag fan att han håller på backa lite väl nära kanten, så att säga. Vissa säger använd pisken medan andra säger kliv av och gå förbi. Inget känns rätt. våld funkar aldrig och kliva av känner jag mig själv så misslyckad.
Men här kommer det konstiga. Jag provade gå bestämt och även lugnt, jag provade peta med spöet men vet ni vad som tillslut funkade? Långa tyglar och bara ignorera allt.. fyfan vad jag fick dåligt samvete då. Vet inte varför, jag bråkade inte precis med han redan innan. Fattade ingenting men då gick han helt som vanligt även om jag kortade tyglarna ett tag efter.
Sedan gick han som en ängel. Väldigt lös i kroppen sedan går dagen. Så tillslut fick han äta lite gröngräs iallfall. Dummerjönssen!
