2016's tävlingsår

Detta år är inte helt slut ännu men vi kommer inte göra några fler tävlingar detta år. Det glädjer mig att 2016 ändå blev vårt år och jag har summerat, kortfattat hur våra tre tävlingsår sätt ut.
 
2014 gjorde vi 6 hoppklasser. Redan andra tävlingen flög jag in i väggen och fick spöken som satt i lite för länge.
2015 Blev det 2 hoppklasser innan hovarna sa upp sig och sedan fyra dressyr. 
2016 har jag gjort 7(!) hoppklasser innan hovarna började spricka igen och sedan 6 i dressyr. 13 klasser totalt.  Har inte gjort så många sedan ponnytiden som jag avslutade med Mio 2010.
 
Dessutom har vi gjort bra i från oss och jag har klarat vårat mål. Vi har haft roligt och gjort några stabila/godkända rundor i både dressyr och hoppning. hoppnigen har två klasser gått dåligt och resten väldigt bra. I dressyr har vi stadigt legat på godkänt resultat men nu är det dags att våga satsa mer! Men jäklar vad vi har fått träna. Han är ingen lätt häst men jag har sett många ljusglimtar för hur framtiden kommer se ut. Jag ser verkligen fram emot att trimma hårt till nästa år och då hoppas jag att vi kan göra dubbelt så många klasser i hoppning och några fler i dressyr. 
 
Vi får helt enkelt hålla tummarna för bra hovar och i övrigt en frisk häst och ryttare. För 2017 ska bli ännu bättre!
 
Bjuder på min favoritrunda! 

En helg i hästens tecken!

I lördags red jag och Bulan vår andra hoppträning och även första för Erik på länge. Jag ska fatta mig kort. Bulan blev eeeeextremt spänd av alla hästar. När man tränat dressyr i 3-4 månader så betyder det också att man inte tränat i grupp. Bulan är, som bekant, både bakskydd och mötesskygg. Att då sätta igång lektionen med att alla rullar samtidigt gör inte saken lätt när man dessutom precis bytt utebana mot ridhus. Detta gjorde att vi tog massa energi bara på att få honom lugn och fokuserad. Efter ett tag började jag kunde komma till ridning. Men tyvärr dröjde de då inte länge innan soppan tog tvärslut. Framförallt mentalt. Detta har bara hänt en gång tidigare, fast då blev han slut fysiskt. Ibland hinner man inte känna när man är påväg att nå den gränsen och denna gång blev de fel.. Men vi hann få några okej språng innan han plötsligt blev arg, vilket typ aldig händer. Så vi tog en paus och hoppade sedan ett enkelt räcke några gånger innan vi gav oss..

Som Erik sa "När du rider bra, då blir det bra". Men tyvärr är jag för mesig. Jag hoppar ett hinder och tänker "oj, nu springer han iväg". Istället för att hoppa ett hinder och direkt i landningen forstätta rida. 
 
Det är svårt att beskriva ett långt träningspass i ett stycke men jag tar med mig väldigt mycket från träningen. Eftersom att denna träning blev för mycket för honom mentalt och det blev ett breakdown, så kommer jag backa tillbaka en vecka nu. Hålla igång men göra enkla saker för skallen. Sen kommer jag förhoppningsvis kunna gruppräna på tisdagar framöver. Så förhoppningsvis blir jag bättre på att hantera detta också! Men det är svårt när han släpper ryggen, sätter upp huvudet och springer. Han stöter ur mig ur sadeln och jag kommer inte riktigt runt det.
 
Nu till något annat. Idag var jag på Clinic på Stall PeKa. En Clinic om hästens hållbarhet. Det var ordnat av Sveland djurförsäkring och i sammarbete med dressyrryttaren Stefan Jansson, sadelexperten Andrea Waller och då Lena Gunnarsson som är sjukgymnast med ryttarens sits i fokus. EXTREMT nyttigt att se ur olika perspektiv. avslutade clinicen med att göra en sitsanalys hos Lena. Det visade ju sig att min sits var sämre än jag trott. Har väl levt lite i förnekelse men jag trodde inte att det var så här tydligt. Fick iallafall grymt bra hjälp av Lena Gunnarsson med strech och styrkeövningar. Det visade sig ge resultat bara att jag provade övningarna lite. Men jag är så svag i dessa så det gäller att göra de lugnt, nogrannt, lite men ofta! Kan säga att jag kände av i kroppen efter att bara provat övningarna..Fick även lov att boka tid hos en sjukgymnast/naprapat. Så ska dit imorgon, hoppas de inte blir ridförbud!
 

Hej igen!

    
 
En hel månad har gått sedan jag skrev sist och det har väl hänt en del ridmässigt. Fram till förra gången utvecklades vi med enkelhet för varje dag. Självklart håller väl de till en viss gräns och just nu är vi inne i en "bråkig" period. Träningarna har bytt plats från uteridbanor till inomhus, vilket gör att hästarna kommer närmare och det låter mer. Samtidigt som han har blivit starkare och piggare vilket ilbland gör att han lättare hittar orsaker att bli "rädd". Jag känner att de är något väldigt, väldigt bra på gång och jag får bara ha tålamod nu. Jobba vidare och hålla ihop hans fokus. Han är en arbetsglad kille, det är han verkligen, men han är också rätt känslig. Det gäller att vara konsekvent på ett lugnt och tydligt sätt. Så hösten har väl i det korta medfört: Mer energi, många små och korta wow upplevelser med något som är mycket bättre än tidigare. Men också en häst som efter över ett år inte riktigt ska in i transporten igen, som testar i skogen igen, och som flyr undan andra hästar igen. 
 
Jag har ju också börjat småhoppa lite och det har gått riktigt, riktigt bra! Han har känts välbalanserad, fokuserad, glad och väldigt nöjd! Vi var med på vår första tisdagsträning förra veckan och det gick lite sämre. Men återigen. En kombination av att vara inne med andra hästar och hoppa bana (som såklart var lägre än låg). Han körde väl mer eller mindre sitt egen race. Men vi trimmar på så hoppas jag att han kan sköta sig bra nu när vi äntligen ska träna för Erik Berggren på lördag. 
 
Nu i helgen tävlade vi också dressyr i Skellefteå. Väldigt trevligt var det. Resultatmässigt finns inte så mycket att säga mer än att jag funerar på varför jag haft 60-62% hela året tills denna helg då jag fick 57-59%. Valde iallafall att stryka sista dressyrtävlingen i år då de ändå inte passade med jobb. Nu ska vi träna hela vintern på att hitta en bärig form som vi kan hålla hela ridpassen. Nästa år ska jag upp i 65%!
 
Mvh, en frustrerad men taggad tjej!
 

Markarbet i måndags.

 
I måndags åkte jag och mamma med Bulan till Hippo. Markarbete stod på schemat och det var då första gången på vääldigt länge. Började med att hoppa lite på större volt innan jag påbörjade övningen "klockan" (övningen ovan). Denna övning provade vi för ett halvår sedan och då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Det var korsgalopp, omtramp och vi teamade inte alls. Här har vi något helt annat efter veckor av dressyrträning. Han är med mig på precis vad jag vill. Jag kan välja att göra större volt eller mindre volt. Superkul!

Red sedan en linje med ett lågt räcke, direkt avbrott till trav, över tre travbommar och sedan nya galopp till ett räcke. Det var lika långt frånn travbommarna till räckena och det blev ca fyra galoppsprång. Så där tränade vi helt enkelt snabba övergångar. Skitkul och svårt. (Det blev för mörkt för att filma) Både jag och Bulan var väldigt lyckliga genom hela passet och detta var precis vad vi behövde! 

Ledig (toppen)onsdag

 
Har verkligen haft en toppendag idag. Ställde klockan redan på 05.30, inte pigg men glad. Kanske lite väl tidigt också men jag är alltid så rädd att behöva stressa! Åkte direkt till stallet och släppte ut alla hästar, mockade boxar, gjorde iordning mat osv. Red först Inger, Majas nya häst. Hon fick ett enkelt pass på banan där jag egentligen bara försökte lära känna henne. Red henne på hackamore idag och det tycker jag personligen är väldigt svårt att rida dressyr på. Men hon kändes väldigt trevlig och väldigt snäll. Rider henne imorgon också och då provar vi med bett. Red sedan Bulan som fick en uteritt i stormen. Väldigt lugnt blev det då han ska gå dressyrträning imorgon. Därefter åkte jag till Hippo och fick hoppa Annas ponny Lacinia igen. En väldigt härlig ungponny. Hon är så himla glad och härlig individ och älskar att hoppa. Idag fick hon träna en serie. Det var inte helt enkelt att hålla koll på alla bommar. Men hon gjorde verkligen sitt bästa och jag gjorde mitt bästa gör att hålla henne i mitten och hänga med när hon hoppar så runt.
 
Åkte sedan hem till mamma och pappa för dusch innan jag åkte till frissan. Det är väl inte så svårt att förstå att jag kommer sova gott inatt! Men först ska jag se klart OS - hoppningen! #Hästärbäst

träningspass och tävlingsdag

 
 
Träningen i torsdags gick rätt bra ändå. Fick en stund med en vääldigt fin trav. Galoppen är fortfarande kaos. Hoppas att det är för att jag har blivit hårdare och håller på att komma till lite av en annan ridning. Då blir de lätt "konflikter" tills de lossnar. Vi åkte iallfall till tävlingen i lördags. Regnet öste ner och jag kände direkt att jag visste hur banan skulle se ut. Varit där förr när de regnar och vattnet rinner inte bort. Så sa jag till Bulan att vi INTE ska vara ett av ekipagen som tappar poäng pga pölarna, eller sjöarna av vatten. Det ska inte vara snack om saken. Vi rider igenom som om ingenting. Inne på framridningen var han rätt fin emellanåt. På banan lika så. Brydde sig inte alls om vattnet, vilket en del andra gjorde. Är egentligen inte nöjd över själva ridbarheten. Men vi gjorde nog okej vägar och traven var också ok. Vi skramlade iallafall ihop 61,167% vilket var förvånande men ett tecken på att vår lägsta nivå har höjts. Dessutom var jag endast 0,166% ifrån att få en placering. Hade varit galet roligt om jag lyckats med det men vi får revanch snart! Då hoppas jag att vi fått till ridbarheten lite bättre.

Bilder från helgen.

 

Tävling i Luleå

I helgen åkte jag och mamma med Bulan till Luleå för hopptävling. Johanna och Jenny var också där med sina hästar så vi bodde i Jennys Hästbuss. Väldigt trevligt var det! Så själva tävladet då, jo det gick så jäääävla bra!! Det kunde faktiskt inte ha gått så mycket bättre och jag är själv fortfarande chockad! Jag kom till en helt annan ridning och Bulan var såå fin! Första klassen på lördagen var han klockren hela vägen. Till andra klassen började de ösregna och han blev på dåligt humör på framhoppningen. Oxern skulle han inte över alls.. I huvudet tänkte jag "Jahapp, vi höjder 10cm och då ska de ta totalstopp, som en jävla spärr.." mamma tyckte jag skulle stryka mig men jag ville inte. När de började ösregna ännu mer så frågade hon igen "ska vi inte ladda om för imorgon istället". I huvudet tänkte jag att jag hoppar bara första hindret och går ut sedan, så har jag avslutat bra". Men sen när jag precis ska in på banan lugnar sig regnet lite så då tänker jag att " stannar han en gång så tar jag bara om det hindret sedan utgår jag. Men när jag väl var igång fanns ingen tvivel. FELFRI igen!! Chocken var enorm och glädjetårarna sprutade. Hur var de möjligt? 
 
Till dag två hade det öst ner regn hela natten så framhoppningen sög, bokstavligen. Som tur var var framridningen i ridhus så jag red fram ordentligt. Hoppade totalt fyra språng ute och gjorde sedan en klockren runda på banan, IGEN! Trots två tidsfel i denna klass (missade startsignalen) slutade jag på en fjärdeplats. Chockad, igen!
 
Det känns som att jag hittat en helt annan ridning, också för att jag bytt så jag rider på vanligt tredelat bett. Han känns väldigt nöjd och jag måste bara våga hålla mig till planen och inte stressa för ett stopp. Han kan inte ridas iväg, man kan inte börja "ponnyrida". Han ska vara ihop och på plats och jag måste våga vänta på hindret. 
 
Här är film från en av rundorna. 

Hoppträningen igår.

Igår var det en perfekt övning för oss. Hoppning på serpentinbågar med bom före några av hinderna. Bulan var riktigt fin idag. Speciellt tillskillnad från i helgen. Mjuk, avslappnad och inte alls stark. Johanna tränade i min grupp på fredagen så hon ju hur han varit. Så då var hon snabb på att säga till om de började rinna iväg minsta lilla. Här kommer två klipp från två av rundorna.
 
Men återigen!!! Varför blir de så dålig kvalla när jag laddar upp på youtube.. man ser ju inget!
 

Förra veckan..

Förra veckan gick minst sagt fort.. Det har varit så himla mycket ett tag nu med jobb, tävlingar, träningar, New Body grejerna osv. Men jag väljer att se de roliga nu. Förra veckan sprang jag Blodomloppet. Första gången jag sprang ett 10km lopp också. Kroppen kändes bra och jag fick en sluttid på 49.48. Tyvärr gick spåret ihop med 5km banan i slutet. så jag fick illra mig förbi promenerare, barnvagnar, hundar osv. Han varit smidigt med ett bredare spår där eller något. För alla ska såklart få komma i mål. Hade iallafal som mål att klara 50 minuter då iprincip skippat alla intervaller och snabba löppass. Men långa pass bygger såklart också starka ben. 
 
Bulan däremot fick ta det lugnt i form av uteritt och skritt söndag-tisdag. i onsdags red jag lite lätt på banan. På torsdagen stormade det ute så jag red upp till åkern. Planen var egentligen skogen men han brukar inte vara så rolig när de blåser så mycket. Väl på åker blev han katastof efter ett tag. Det var ohållbart så red hem till ridbanan igen. Där fick han galoppera en stund. Det pendlade mellan totalt ofokus till att han var rätt fin. Fredag och lördag var det sedan dags att träna för Erik. Förvarnade om att han kunde vara pigg men det började återigen i katastrof.. Kunde inte vara med på den gemensamma uppvärmningen utan fick jobba honom vid sidan en stund. Sedan började vi hoppa lite. Från början väldigt, vädigt spänt men mot slutet blev det bättre. 
 
På lördagen gjorde han inga dumheter! Tur de för jag var väldigt trött, både psykiskt och fysiskt. Men pigg var han fortfarande och det tog återigen nästan hela passet innan jag verkligen började hitta pusselbitarna. Erik fick påminna mig om att det är bättre att rida för sakta och att han stannar för det. Än att han rusar iväg och då blir konsekvenserna förmodligen farliga. Ja, denna häst har verkligen för många sidor av sig själv och jag måste bli sjukt mycket snabbare på att inverka. Kan iallafall återigen konstatera att lugna dagar inte är ett bra alternativ för denna lilla räv. 
 
Direkt efter träningen så jobbade jag 12-21 på lördagen och 8-17 på söndagen. Väldigt mycket folk och jag var slut när jag kom hem. Att åka till stallet kändes såå jobbigt. Men väl där, i kvällsolen, hade mamma varit där och gjort stallet. Den tacksamheten var overklig! Tog in Bulan som var lugn som en ko i stallet (han brukar vara otålig). For ut och red en timme, mest skritt. Han var en dröm! SÅ lugn men ändå med bra tryck bakifrån. Så avslappnad och med nosen lite fram. Till och med på hemvägen kunde jag stå lite i lättsits och bara njuta. Visst, de är rimlig efter denna helg. Men detta var precis vad vi båda behövde. När han fick långa tyglar skrittade han på som aldrig förr. Han är så himla fin när han fått rasta skallen! 

Bilder från tävlingen!




Bilderna nedan är tagna av Åsa Ahlenius. Diggar den första! Hamnade helt i hoppryttarstilen medan hästen ba "alltså slappna av, vi fixar det här!"

Tävling i Skellefteå

I tisdags på hoppträningen var Bulan riiiiktigt fin! När händer de innan en hopptävling egentligen? Aldrig för mig. Taggen växte alltså! På fredagsmorgonen packade vi ihop oss och rullade. Jag startade första klassen kl 14 och kom dit i god tid. Mamma höll världsbäst markservis och höll koll på tider, när jag fick gå till framhoppningen osv. Perfekt! Hade god tid hela vägen, hela helgen. Han har skött sig exemplariskt på framhoppning. Vid ett tillfälle galopperade en kille rakt mot oss bakifrån (jag har rödrosett) och då blev han såklart rädd. Nackdelen med att rida låga klasser är att antingen är hästarna orutinerade eller så är ryttarna det. Men alla måste få ha sin första tävling någongång! 
 
Väl inne på banan ville jag tänka som på träning. Hitta bra galopp, sitt lugnt i båten, rida bra vägar osv. Men de funkar inte riktigt med mina ben som blir lite spaghetti. Så vi stannade på tvåan och fyran. Mamma vart lite väl less på oss då och började skrika typ "använd rösten". Så jag provade smacka lite inför varje hinder bara för att berätta för honom vad jag tänkt (då jag inte riktigt lyckas med det med benen). Och jag kom faktiskt i mål. Väldigt nöjd med tanke på att vi inte klarade andra hindret förra helgen.. Resultatet blev hela 26 fel, hhahah! 8 hinderfel och resten för tid. Men tidsfel blir jag nästan stolt över. Både till första hindret och vid sånna lägen att man ska ta om, så försöker jag träna på att inte ha för bråttom. 

På lördagen kändes de som att jag lite mer förstod hur jag ska rida och jag kände väl lite "över, under eller igenom". Hela banan flöt och de fanns inga tveksamheter. I mål och en felfri(!!) runda. Ut från banan kom en stolt ryttare. Stolt över felfri runda och stolt över att Bulan fick känna sig som en kung! Den glädjen han ger är magisk!

Efter två roliga tävlingsdagar så avslutadeshelgen med en härligt uteritt på söndagkvällen efter att jag jobbat 8-17. Fick sällska av familjen Ahlenius. Väldigt trevligt!
 
 
 


 

hoppträningen igår.

Träningen igår gick bra. Mamma hade rakat av honom päslen så han hade lite extra energi men vi kunde hålla den kontrollerat och han var väldigt fin. Vi jobbade två diagonaler följt av en stor volt med ett kontroll hinder. Ena serien med två galoppsprång och andra var en trekombination med ett mellan varje. Länge sedan jag bjöd på klipp nu så här kommer ett..

Det är väldigt bra att mamma filmar. Då kunde jag tillexepel se vad jag gör med armarna. Får ju inte bli en vana att jag sticker ut med armbågarna så. Annars tar de sig bra med sitsen tycker jag! 
 

Fredag



Startade dagen med en härlig ridtur i skogen. Blev dock bara skritt då de bara var blåis i skogen.. Väldigt synd! 
 
Igår däremot så öppnade vårat nya köpcenter vid Ikea, Avion som de heter. Jag tänkte mig egentligen bara dit en snabbis men så mötte jag en gammal vän som jag inte sett på flera år så vips hade två fyra timmar sprungit iväg. Vi se min gammla kändiscrush, Robin Bengtsson som uppträdde. Sen bjöds de på bubbel, goodiebags, massa bra erbjudanden, bra musik osv. Var egentligen inte shoppingsugen men när jag väl börjat så vill jag juha allt. Märks att jag är på stan såå sällan. Vi tog även en lunch och sedan rullade jag hemåt igen. Senare på kvällen så for vi till PeKa (de var bokat på Hippo) och red. Om jag ska vara ärligt så sitter vi som fast just nu. Hoppas verkligen jag kan tajma in en dressyrträning snart! 

Träningshelg för Erik Berggren!

Jäklar vilka toppen träningar jag och Bulan haft! Första dagen red vi nästan bara väldigt låga hinder. Dels en serie på medellinjen och sedan hinder som kom snabbt ur sväng. Fokus på att hålla en lugn galopp och få med hästen i svängen. Jag har ju länge uppevt de väldigt svårt men nu har jag förstått varför. Jag tänker fel! Jag vill visst rida lite FÖR mycket med sitsen och i svängarna försöker jag att inte använda tyglarna, bara sätet och benen. Fin tanke men då hände två saker. Han springer fortare och hinner jag till hindret så hinner han knappt se det. Vi tragglade en hel del första dagen med detta men de visade sig i slutet att om jag faktiskt vågade ta i tygeln en gång lite ordentligt så frågade han sedan bara "HUR SNÄVT, HUR FORT!?". Sen provar jag ju inga riktiga omhoppningssvängar men jag kunde känna att de fanns där, att vi kan bli vassa med lite träning på det! Dessutom kändes oxrarna väldigt höga första dagen då vi höjde några hinder i slutet.
 
Men andra dagen hade jag smält de och höjden kändes inte som några problem. Jag behövde fortfarande komma ihåg att hålla en lugn galopp för att hinna svänga men hästen var med mig 100% och gjorde precis vad jag bad om. Fick också visa Erik vad som händer på tävling när vi skulle slå ihop allt till den rätt så tekniska banan. Jag får för bråttom! Så efter tre hinder sa han bara "Elin, nu börjar vi om. Ett hinder i taget, lugn galopp och andas". Så med rätt många påminnelser blev slutresultatet riktigt bra och jag är såååå nöjd! Han känns mjuk, kvick, positiv och jääkligt fräsch! FYFAN, vad jag gillar denna häst!
 

En runda jag alltid ser tillbaka till!

 
Det här är den rundan som jag fortfarande kollar på flera gånger i månaden. Men tanke på hur lååång tid de tog för mig och Raspen att träna ihop oss så kunde vi äntligen bli samspelta. Att jag tappade de mot nästsista hindret var ju skitdesamma. Vi var klockrena! Sooom jag önskar att vi kunde fått göra fler tävlingar ihop efter de... Slutet på början..

Lördag



Började dagen med att åka till PeKa. Jag och Bulan tränade lite skänkelvikningar i trav och förvänt galopp. Förvänd galopp är de bästa som hänt mig. Så sjukt lösgörande och jag får mycket bättre stöd på yttertygeln. Just nu rider vi så stora vägar vi kan, de är nog svårt ändå. Men nu börjar de ta sig med formen. Han vill gärna springa med huvudet rakt upp i svängarna men idag tyckte jag han var bra! Och ser ni vad han har på huvudet...? Jag har googlat, utvärderat och funderat lääänge. Tillslut bestämde jag mig för att prova ett PS-träns. Jag tror verkligen på produkter och älskar att varje detalj är specialgjord för hästens bästa. HÄR kan ni se deras produktfilm! Utlovar recension om nån månad!

Träning för Erik Berggren.

Det är sjukt de här. Hur det faktiskt blir som man tänkt sig och därför ska man alltid tänka att det blir bra. Men hur lätt är det egentligen...
 
I fredags var jag ledig och tog en sväng på stan. Fick bra feeling efter att ha shoppat två toppar på Hööks, hälsat på mina gamla kollegor osv. Sen ba PANG kom tanken. Det går för bra nu. Jag har feeling, de är fredag och vi ska träna för Erik. Bulan lääär ju ha pajjat sin hov. Så jag börjar känna mig stressad och åker sedan till stallet som planererat. Spriiiinger typ ut till hagen och lyfter på hovarna. Allt ser bra ut. Jag andas ut igen.
 
Träningen första dagen gick bra. Bulan var pigg och vi red hårt markarbete med travbommar på båge, upphöjda osv. Sedan liknade i galopp. Han ville ta lite för stora steg men mot slutet blev de bättre. Sedan hoppade vi "huset" och då var han ju på plats. Gjorde precis vad jag sa. nöjda och glada så laddade vi till dag två då Erik taggade oss med att vi ska hoppa hööögt med markbommar före. Vi byggde om och jag kände ba. Fy fan vad perfekt bana för att prova hoppa liiite över de bekväma. Så vi klev upp halv sex, jag och mamma. Åkte till Hippo och fodrade alla övernattande hästar. Åt frukost i lugn och ro och vid 7 skulle jag göra iordning. Tar upp första sämsta hoven och pang. Skon hade börjat glida åt sidan. FAN, FAN, FAN! Fanns ingen tid för att ordna och dag två var bara att ställa in. Ville på riktigt slå ihjäl något! Eller mig själv. För de hade förmodligen hänt dagen innan men jag slarvade väl när jag kollade. Fick hela dagen intala mig att det var bra att skon inte lossnat för då hade han förmodligen trasat söder hoven mer, det var bra att det gick bra första dagen så att jag inte kände att jag behövde få igenom något. osv... Men fyyyyfan så irriterande. 100kr övernattning, 400 kr för den dagen men framför allt en otroligt viktig träning för oss. Men vad gör man.. livet mer bulan! Istället är skon på plats nu (eller ja, sist jag kollade) så vi får ladda för träning för Johanna imorgon istället! Håller istället tummarn att allt håller tills på söndag då de är banträning!
 

Torsdag



Idag är det precis fyra månader kvar till Stockholm Marathon. Precis nu gäller de att köra järnet! Men det är inte lätt alltså. Jag är lite för lat för detta egentligen men jag försöke pressa så bra det går. Idag stod iallafall Intervaller på schemat och vädret visade sig från sin bästa sida även idag. Undra hur vädret är 4 Juni i Stockholm, de kan ju bjuda på allt från snöblandat regn till riktig sommarhetta. Jag får helt enkelt aldrig skippa en löparrunda på grund av vädret, de gäller att vänja sig vid allt. Men 15 grader, molning och vindstilla hade varit perfekt såklart!

Till en annan träning. Hoppträningen i tisdags gick riiiiktigt bra. Det tar sig verkligen med galoppen och de blir roligt att visa de för Erik i helgen (om alllt går som de ska, jag vågar ju aldrig vara säker med något..) Förra träningen var galoppen väldigt knackig och svår att reglera. Han bjöd ju även på en del bus o grejer. Han har fortfarande väldiga tendeser till bus men han är betydligt bättre i fokus och galoppen är mycket bättre. I tisdags var han kanon som sagt. Väldigt mjuk, lagom känslig och lagomt pigg. Vi avslutade med fem och en halvan där sista oxern tillsist låg lite över bekvämlighet ( för mig ) och Bulan fick de att kännas så lätt. Trots att jag nästan trodde jag behövde ta sats! 

vinna förtroende..

 
 
I torsdags åkte vi på dressyrträning. Som vanligt med bilder hur vi gör bra skänkelvikningar och förvända galopper. Men efter att jag knappt hunnit skritta fram så blev snart framridningen ev av de värsta någonsin. Det funkar så på torsdagar att de är två tränare på varsin halva av lillaridhuset. Denna gång hade den andra tränaren två hästar och Lena en. Jag vet faktiskt inte vad han tyckte var värst. Hästen som lite smått slog emot skänkeln med små bakutsparkar som korigerades av skänklar och smackningar (inget konstigt med det såklart), eller ponnyn som Lena tränade som vääldigt pigg och drog iväg lite smått då och då. Jag som då skulle försöka rida fram mittemellan, utan att vara i vägen, utan att krocka och minska risken för "anfall" hittade inga utvägar. Dessutom glömde jag ju bomullen i öronen.. Så jag skrittade, travade, skrittade, halt, tittade, travade. Dessa 15 minuter snurrade påriktigt igång en bomb som tillslut exploderade... Bulan ville hoppa ur ridhuset. Jag, gråtfärdig, visste verkligen inte alls vad jag skulle ta mig åt. Jag vet att jag ska trava på ordentligt framåt, men VAR, han är ju rädd för att gå 20 m i från varje häst....?
 
Som tur var så gjorde Lena en räddning. Ponnyn behövde mer tid och jag behövde få komma igång så vi fick träna i 15 minuter tillsammans på en volt i trav. Första 5-8 minuterna var inte alls roliga. Fick hålla om med bena allt jag kunde, både för att hålla balans men också tvinga honom framåt. "Ställ inåt, ställ inåt, en häst som går rakt är en stark häst" Så sa Lena och efter 8-10 minuter kände han sig plötsligt trygg igen. Tack vare att jag helt litade på vad Lena sa att jag skulle göra. Och vet ni. Efter en kvart kunde jag rida förbi vilken häst som helst i alla gångarter. Helt lugna båda två. 
 
Nästa kvart tränade vi själva på olika voltstorlekar och övergångar. Enkelt för de stressade psyket men jobbigt för kroppen.. Men avslappnad blev han ju! Ska kanske tillägga att dagen efter i skogen var han extremt lugn. Inte ett bocksprång och tittade inte ens lite snett på något (inte för att han brukar vara så himla tittig, men ändå). Imorse åkte vi även till Hippo och skuttade och jag "tvingade" mig in mellan häst och vägg. Bulan spände sig lite från början men jag höll bara om benen så slappnade han av igen. Alltså deee är så häftigt. Nu känner jag mig verkligen extremt laddad på att träna på detta så att jag helt vinner hans förtroende. Det skulle vara så skönt och slippa dessa problem helt. De är nog också därför jag blir så ledsen. Jag är egentligen inte rädd för att ramla av (vilket jag sällan gjort) utan de är mer att jag 1. inte kontroll och framför allt 2. jag vill att han ska känna sig trygg i de situationer jag sätter honom i. 
 
Fortsättning följer. Nu är de 3 veckor kvar till banträning och då ska detta gärna vara en självklarhet inför kommande tävlingar.. hehe! Meeen, väldigt skönt att de där fick ändå då en tränare fanns för räddning. Annars hade jag kanske gett upp.
Tidigare inlägg