Nu är vi på banan igen!

 
Efter två veckor av hård träning börjar vi nu landa i höstsvackan. Första veckan efter Erikträningen gjorde vi bara enkla saker. Jobbigt för kropp men inte för knopp, så att säga. Det gav väldigt mycket! Utan att skriva tusen rader om uplägget vi haft så fullföljde vi en plan och funkade bra. Två pass för Frida har hon fått börja sitta upp och sedan har jag suttit upp. Vi brukar göra så ibland och det är också ett sätt som ger så otroligt mycket. Både att få se från backen, få analys från Frida som sitter på, men också för Bulans skull att få lite bättre hjälp emellanåt. Nog om det. 
 
Jag har markarbetat nu 2-3 dagar i veckan för att så snabbt som möjligt komma in i det och i tisdags var jag med och tränade för Johanna igen och det gick toppenbra! Mitt mål med träningen var att göra allt i min makt för att han skulle vara så avspänd som möjligt. Men han blev aldrig så spänd så jag kunde genomföra hela träningen utan att ex lägga massa volter, avbrott eller så. Vi var ett team igen!
 
Nu på morgonen har jag tränat för Frida. Vi jobbade vidare på det vi gjort med att hoppa på volt och lägga volter emellan. Än är vi inte helt på banan med att hoppa så mycket linjer. Han blir lite för springig. Men det är detaljer. Jag vill ha honom helt avspänd i första hand!  Idag var vi verkligen på topp! Han var avspänd, glad och mjuk. Riktigt roligt. Är helt säker på att hoppningen kommer kännas riktigt bra när markarbetet sitter. Ja det är ju en ständig utveckling såklart men vi har något riktigt bra på gång!

markarbete

 
Alltså wow vad Bulan kändes på grym när jag red på Hippo i måndags. Tre lugna dagar gjorde susen och när han dessutom var nyrakad och fick ridas på svala kvällen så fanns en hel del energi. Men knappt några bussprång även om jag kände att de ryckte lite i kroppen på honom. Vi skuttade lite över upphöjda bommar också. Först en på större volt. Sedan red jag en linje med tre "hinder". Mamma hade 17m emellan (tror jag det var) och sedan fick jag göra en volt emellan. Delvis gjorde jag några runda fina volter och några mer åt piruett hållet. Eller ja, såklart var de inga piruetter men jag prövade att få runt honom så snabbt och så mycket på baken om möjligt. Buskul var det!
 
Igår for vi på en längre sväng i skogen så lät jag honom sträcka ut i galoppen och idag skrittade vi ordentligt på banan. Tränade skänkelvikningar, tempoväxlingar och bakdelsvändningar. Rätt tråkigt men ack så nyttigt!

Mer dressyr!

 
 
Förra veckans träning gick ännu ett jätte steg framåt. Känns som att jag dom senaste gångerna tänkt "aha det är såhär det ska kännas". Men så kommer nästa gång och vi får nya aha upplevelser. Men förra gången var första gången jag verkligen fick honom att trava och framförallt galoppera ordentligt med hela kroppen. Jag kunde sitta, ptrooa lite och bara hjälpa honom att hålla kvar. Satt och njöt varje steg där i slutet och han gjorde väldigt fina övergångar. En väldigt underbar känsla det där. Fast okej, njuta kunde jag inte helt göra. För vi ha lite jobbigt att hålla ihop de lägre stunder. Men ändå!
 
Dagen efter joggade vi lite lätt i skogen innan vi sedan, på lördagen gjorde "debut" i LB:3. Har bara startat LB:2 detta år då jag är feg på att lära mig nya program, hehe! Men de är ju lite fjantigt av mig såklart. Ett roligt program med lite tajtare vägar osv. Till en början blev han väldigt pigg och fjantig inne på framridningen men när han väl började slappna av visade han verkligen en bättre sida av sig själv med bra tryck! Tyvärr blir jag för feg och fokuserar allt för mycket på vägarna inne på banan (av förklarliga själ såklart) och tappar ridning. Vi fick en ordentlig miss då jag gjorde en slarvig första fattning och han tog fel galopp. Då jag inte vill att han ska göra galoppombyten just nu så gjorde jag ett avbrott. Som följd en slarvig och tråkig galopp volt. Den ökade skritten var också väääldigt dålig men där förväntade jag mig inget annat faktiskt, hehe! Annars gick vi mestadels 6:or och några få 7:or. Hade dock hoppats på mer än de 60,909. Så nu har jag ju legat kring 61% hela året. Dags att skärpa sig nu. 65% är mitt mål!

långhelg!

 

I fredags klev jag upp tidigt och följde med Johanna och hennes häst Äpplet, till Vännäs. Johanna hopptävlade en klass så jag tittade och ökade på saknaden av hoppningen! Därefter for vi till stan och åt lunch på ROST. Rullade sedan iväg till Bulan och tog hand om honom, putsade grejer och packade ihop grejer inför lördagens dressyrs start. For sedan hem för en snabb dusch innan jag mötte upp Johanna på stan igen för middag på Båten. Mycket trevlig dag helt enkelt.
 
På lördagen var de dags för dressyrtävling. Bulan kändes väldigt mjuk, kvick och avslappnad. Speciellt med tanke på att det stormade ute. Väl på banan tappade jag koncentrationen och ridnigen. Hästen gjorde vad jag sa men vägarna blev slarviga och mot slutet trodde jag att jag fick tutan för felridning men i själva verket var de startsignal för ekipaget på banan bredvid. Fortsatte rida men gjorde visst ett avbrott (kom knappt ihåg för att jag var så okoncentrerad..) Helt klart min svårighet med dressyren. Att hålla 100% fokus,  rida bra vägar och visa tydliga övergångar. Otroligt nog fick jag ändå 61,167%, precis som förra gången. Nöjd med hästen alltså men inte med mig själv. Efter tävlingen var jag dessvärre tvungen att städa. Som tur var hade Tomas tid att hjälpa till så vi storstäda några timmar innan vi käkade hämtpizza och Ben&Jerrys. 

På söndagen for jag och Bulan ut i skogen. På väg hem skulle jag svänga in, 90 grader, på en stig. Jag påväg till höger och han blir rädd för något och tvär stannar innan han gör en 180 åt andra hållet. Så lämnar han mig på backen. Väldigt oskickligt av mig, speciellt med tanke på att jag ändå fått hyfsad balans. Låg och kippade efter luft en stund innan jag ställde mig upp och hittade Bulan, överlycklig, i fullgalopp på en stooor åker. Han tog tre ärevarv. Trodde han skulle komma när han blev less men han sprang förbi och stack sedan hem. Som tur var så befann sig mamma i stallet så jag ringde henne så hon kunde stoppa honom innan nedförsbacken (det är en smal stig med massa rötter och grejer). Jag sprang samtidigt i panik efter då han lika gärna kunde ha tagit bilvägen hem. Tur nog gjorde han inte de och mamma han stoppa honom. Hovarna höll och han är inte halt. Så det verkar ha slutat lyckligt ändå!
 
Fick sedan skynda mig till stan då jag såklart (dumt nog) skulle vara med på Umeälvsloppet, 17km. Det var få startande och glest emellan så de kändes som att jag sprang en stor del av banan själv. Motivationen dog och benen inbillades vara trötta. Sprang i mål på min sämsta tid någonsin. Men ett bra träningspass blev det. 
 
Självklart avslutade jag med att jobba 16-21 och jag var gaanska trött. Ibland är de otroligt vad man hinner på en helg. Som tur var är jag ledig idag, tisdag. Bulan fick gå ett dressyrpass på Hippo men nu ska jag slappa heela dagen. 

Torsdag

 
Idag tog jag en välbehövling sovmorgon innan jag åkte iväg till stallet. När jag kom dit hade Ulrika mockat, sååå härligt! Så jag började med att rida Inger, Majas häst alltså. Provade bett idag och jag tycker personligen att det känns bättre. Red henne ca 40 minuter med Johanna som hjälp på backen. Tror Maja kommer fixa henne mycket bättre på marken än jag då hon är lite svår. Men jag kan förstå att hon är rolig att hoppa för hon bär sig bra och det känns direkt att man rider i uppförsbacke. 
 
Rullade sedan till Hippo med Bulan för dressyrträning. Och jäklar vilken skillnad det var idag. Jag vet inte exakt vad jag gjort med plötsligt var gnistan tillbaka. Han drog faktiskt ett litet glädje skutt för någon dag sedan också (inte bra men ett tecken på att han är tillbaka). Framåt bjudningen var helt annat och jag kunde verkligen fokusera på att faktiskt lossa istället för att fokusera framåt. Vi gjorde endå basic för att han skulle få känna sig riktigt duktig. Samtidigt som vi stundvis gjorde det lite extra jobbigt för honom. Vi tränade trav och galopp på volter i olika slag och storlekar. Fokus på att ställa lite utåt, få in framdelen mot mitten och få honom på ytter. Det blir lite jobbigt men han kämpade allt han kunde och stundvis var han riktigt fin och vi fick massa beröm. Så roligt!!

träningspass och tävlingsdag

 
 
Träningen i torsdags gick rätt bra ändå. Fick en stund med en vääldigt fin trav. Galoppen är fortfarande kaos. Hoppas att det är för att jag har blivit hårdare och håller på att komma till lite av en annan ridning. Då blir de lätt "konflikter" tills de lossnar. Vi åkte iallfall till tävlingen i lördags. Regnet öste ner och jag kände direkt att jag visste hur banan skulle se ut. Varit där förr när de regnar och vattnet rinner inte bort. Så sa jag till Bulan att vi INTE ska vara ett av ekipagen som tappar poäng pga pölarna, eller sjöarna av vatten. Det ska inte vara snack om saken. Vi rider igenom som om ingenting. Inne på framridningen var han rätt fin emellanåt. På banan lika så. Brydde sig inte alls om vattnet, vilket en del andra gjorde. Är egentligen inte nöjd över själva ridbarheten. Men vi gjorde nog okej vägar och traven var också ok. Vi skramlade iallafall ihop 61,167% vilket var förvånande men ett tecken på att vår lägsta nivå har höjts. Dessutom var jag endast 0,166% ifrån att få en placering. Hade varit galet roligt om jag lyckats med det men vi får revanch snart! Då hoppas jag att vi fått till ridbarheten lite bättre.

Ett riktigt skit pass!


Idag fick Bulan ett dressyrpass i paddocken och jag måste säga att det hamnar på topp 5 av skit pass. Ibland tappar jag det helt, alltså HELT. Tajmingen, rytmen, sitsen, ridningen, ALLT. Blir bara knäpp och förrvirrad. 
 
Överlag har gnistan i Bulans ögon varit till och från ett tag i sommar. Förstå mig rätt men han är ju en liten gangster trots allt och han har inte gjort ett bocksprång i skogen på eeeeevigheter, typ sen i maj kanske. Tar tempen med jämna mellanrum för att de oroar mig att jag kan lägga om skänkeln i skogen. Men värmen tog hårt på honom i år. Värmeutslag blev bevis. Min motivation dog lite i samband med hovarna och det klart att man får räkna med en svacka. Därför får han två lugna dagar nu inför dressyrträning på torsdag. Beroende på hur den går så tävlar vi en LB:2 i Sikeå på lördag. Går träningen bajs så backar vi tillbaka. Då får han en vecka i skogen för att leta tillbaka till glädjen. Sen kastar jag upp en medhjälpare för att han ska boostas. Vet inte hur ni gör för att boosta era hästar men jag kastar upp någon annan som jag vet rider han bra. Rider man han bra och rätt så kommer glädjen till honom och ibland bjuder han upp till dans och riktig glädje. Men därför är det också lätt att bryta ner honom. Han brinner för ställa upp och göra allt för sin ryttare, men rider man som jag ibland hamnar i så tappar han också motivationen. Rätt logiskt. Men jag vet en sak säkert. Att traggla för länge på egen hand är dumheter. Man ska aldrig vara rädd för att ta hjälp, varken från marken eller med att någon annan rider. Det är oerhört bra för både mig och hästen. Önskar verkligen att jag hade råd att träna för någon 3-4 dagar i veckan. 1-2 dressyrpass, ett markarbetspass och ett hoppass. Men det finns det inte ekonomi för. 
 
Återstå att se hur träningen går på torsdag iallafall. 
 

Skärgårdsloppet

 
Efter Stockholmmarathon har jag nog snittat en löparrunda i veckan tyvärr. Efter en automatiska vila efter loppet och senare en kortvarig förkyldning så kan man säga att motivationen dog. Därför är jag så glad ändå att jag tog mig iväg på detta 7,4km lopp. Får tacka Johanna åter igen. Väl där blev jag lite nervös. Man vill ju alltid göra personbästa men med tanke på hur jag känt mig senaste tiden hade jag svårt att se att det var möjligt. Samtidigt som skiten med Bulan motiverade mig att köra fan ur mig själv. Min sluttid på 35.57 är jag såklart väldigt nöjd med. Det är en förbättring med 59 sekunder sedan förra året. Med tanke på att jag tränade mer snabbhet förra året så känns det väldigt motiverande att tänka " Vad kan jag göra med mer intervaller och annan fartlek". När jag dessutom får läsa mitt namn på VK bland de 10 bästa damerna så gör de mig inte mindre motiverad och taggad. Nu längtar jag efter nästa lopp. Som visserligen är 21km och inte alls ska springas i samma tempo. Men jag har längden i benen. Nu behöver jag back och snabbträning inför kommande kuperade bana i Tavelsjö. Visserligen är de 16 dagar kvar bara så jag hinner inte bygga så mycket.F Fan att lusten skulle dö efter maran. Men vafan, jag mådde bra av semester och NU kör vi igen!

beslut som tar emot..



Bulan har verkligen varit så himla fin i sommar. Jag börjar äntligen hitta massa nya knappar och hittat till den ridning som jag vill ska sitta till 100%. Mycket tragglande men i Luleå fick vi ju verkligen visa vad vi lärt oss och att vi är påväg åt rätt håll.
 
Därför är de så jävla tungt att berätta att hovarna tyvärr är väldigt dåliga. De senaste halvåret (antagligen mer) har Bulan varit beroende av att vi plastat hans hovar. Det har funkat väldigt bra! Tidigare har jag ju också bara skyllt på att det blir sämre när han trampat av sig skorna och bitar av hoven följt med. Men nu är läget inte så. Det spricker och lossnar bitar lik förbannat. Hovarna kräver mer och mer plast, vilket inte låter hovarna andas. Och nu verkar plasten inte heller vilja sitta vilket gör att de kommer in smuts och det blir rötigt. Därför väljer jag nu att ännu en gång avstå hoppning då de belastar framhovarna mer (även om de inte är orsaken till problemet). Vi kommer göra en foderutredning och försöka hitta orsaken till vad som är grundproblemet. Kanske hittar vi inte det, kanske gör vi det. Men oavsett måste vi bryta denna onda spiral och försöka slippa plasten och få hovarna att växa snabbare. Förhoppningsvis blir de också bättre till vintern då sommaren överlag kan vara svår för hovar. Vi har redan nu valt ännu ett nytt fodertilskott som jag hoppas ska göra underverk, men jag tappar ju hoppet för alla dessa, dyra, kosttillskott som ska göra mirakel.
 
Jag tackar hjärtligt för alla tips jag fått. Men nu stänger jag intaget. Vi har bestämt oss och sen får vi se vad som händer. Varför jag skriver detta är också för att slippa alla frågor. För jag blir helt matt av att prata om dessa förbannade jävla hovjävlar. Ibland önskar jag bara att Bulan var hemsk att rida. Men jag tycker om honom alldelens för mycket för att ge upp. Han är min bästavän och han gör mig så förbannat glad varje dag. Istället satsar vi på dressyr ett tag (igen) och hoppas att vi kommer tillbaka, starkare än någonsin och sen föralltid slipper detta giganstiska ilandsproblem som gör mig galen!
 

Sommar!

Hej igen!
Då sommaren varit och är magisk har lusten för datorn varit låg. Semestern var kort men tackvare bra arbetstider så känns de fortfarande som semester. Soffan vi köpte till altanen har verkligen betytt mycket. Har suttit nästan varje kväll och läst böcker. Har heller aldrig badat så mycket som i år, åtminstone inte tagit så många kvällsdopp. En helg var jag också till Luleå med Johanna för att hälsa på Emma. Vi hade en rolig helg som bjöd på massa god mat, hästtävling och utgång. Bjussar på lite bilder!

 
 

Ledig




Äntligen börjar kroppen och knoppen återhämta sig från Maj månad. Ja, och maran som var i början av Juni. Har varit ledig onsdag och torsdag och den lediga tiden har tillbringats i stallet, i soffan, vid matbordet, på kalas och på soffan ute. Igår var jag iof i stallet typ sju timmar. Jag och Bulan åkte på utflykt till Lena i Tavelsjö och tränade dressyr. Så bra att åka iväg på nya ställen för att träna också. Bulan skötte sig fint. Lite ofokus i början när hästarna i hagarna intill var nyfikna. Själva träningen gick bra och därefter åt jag lunch och drack kaffe med Lena. Väldigt trevligt! 
 
Nu däremot jobbar jag idag till nästa fredag sedan har jag seeeeeemester!!


Mio, min Mio.

Idag är det fem år sedan vi tog farväl av vår första ponny. Jag kommer aldrig glömma när jag gick längst korridoren på Dragonskolan när jag hörde telefonen ringa. Jag visste såklart att mamma var med honom till vetrinären. Men jag kunde aldrig ana beskedet som kom. 
 
Jag och Mio hade världens roligaste år ihop. Precis en sån tid som alla måste få ha med sin första häst. Men våran tid blev alldelens för kort. Han tog mig från LD till att vinnna LA och kvala Medelsvår hoppning. Vi blev alltid placerade och vi hade så himla kul ihop. Han var verkligen den ponnyn som man kunde ha roligt med. Han älskade att tolka, showa och jag behövde aldrig någonsin tänka på vilken väg jag red. Han var snäll alla dagar i veckan. Ett hjärta av guld. 
 
Ibland saknar jag den trygghet han gav mig, Idag är en sån dag. Världens bästa ponny. Tänk att jag fick honom. Ponnyn mina kompisar ville ha. Ponnyn som var född samma år som mig. Ponnyn som blev mitt allt.  
 
 

Ledig helg!

 
I helgen var jag ledig och hemma. Såå skönt och välbehövligt! Fredagskvällen spenderades i soffan. Hela lördagen i soffan fram tillskvällen. Eller okej, jag var och tävlade tidigt på morgonen men den klassen vill jag absolut inte prata om. Senare på kvällen åt vi med Tomas familj, hade lite förfest hos oss innan vi drog på Obbolas Pubkväll. Dessvärre ingen succé så vi drog rätt tidigt. På söndag så sov vi till... ELVA(!!!). Trodde inte det var möjligt för mig att sova så länge men tydligen. Vaknade dessutom av att Tomas klev upp, händer ju aldrig heller.. hehe! Utvilad var jag och mådde toppen. Så käkade lite innan min familj kom hit för att följa oss på marknaden som var i Obbola i helgen. Det avslutades med kaffe o munkar hos oss innan jag for till stallet. Bulan fick ridas i skogen en timme. Först en lång uppvärmning lite lätt i alla gångarter innan vi rullade på i en bra galopp med lite öka o minska. Jäklar vilken galopp han fick! Den måste vi hitta på ridbanan! Dessutom lyssnade han fint trots att han emellanåt fick öka rätt fritt. Därefter väntade god middag innan de blev.. soffläge igen! 
 
Börjar dessutom 14.45 idag OCH mamma tar hästen. Så jag ska tillbringa dagen i soffan och även ta en kort löparrunda. För nu börjar de äntligen kännas som att kroppen är redo att träna igen!

Stockholm Marathon 2016

Jag och Johanna laddade upp med en ordentligt frukost fyra timmar innan. Sedan intog vi Stadion och tog ett mellanmål ca två timmar innan. Stämningen var på topp och vädret helt underbart. Målet var målet och jag tillät mig aldrig att dras med i ett för högt tempo. (mitt normala långtempo är 6min/km). Låg kring 6.30 under första halvan av loppet men strax innan började baksidalår att kännas så fruktansvärt kort. Det blev en krampaktig känsla. Så vid 21km, halva loppet, såg jag till att dricka ordentligt, gå en bit och strecha. Därefter blev de några korta promenadsträckor emellanåt ända tills 33km. Med 9km kvar kom hoppet åter och det kändes helt okej att härda sista biten. Vem vet, jag hade kanske kunnat härda allt med ett starkare pannben, eller så hade jag fått avbryta helt av värre smärtor. Men jag vill tro att de var rätt val. För i mål kom jag och för varje km jag närmarde mig kände jag hur häftigt det var och att jag faktiskt kommer att komma i mål. Målbilden fanns med hela vägen och när jag tillslut för göra mitt upplopp i stadion så njöt jag. Lät benen gå i fullfartart och hjärnan ta alla intryck. Det låter konstigt men där och då var de sådan fruktansvär njutning. Värt varje minut av träning och varje kilometer för att ta sig i mål.
 
Tiden blev 4.55.15. Jag tvivlade på mig själv sååå många gånger innan, hade lätt ångest. Jag trodde dock att om jag tog mig i mål så skulle jag aldrig vara långsammare än 4.30. Men känslan av att ändå klarat ett helt marathon, 42km, den känslan kan inget eller ingen ta i från mig. Kroppen är heeelt fantastisk om med lite vilja är allt möjligt. 
 
Förutom loppet så avnjöts hämtpizza på kvällen, en lång nattssömn, vilostund i Kungsträdgården på söndagen, mera mat, glass, bubbel och framför allt sällskap i världsklass. 
 
Stort tack till Johanna som fick med mig på detta (som förövrigt sprang i mål på tiden 4.07.39!!) och till alla som peppat, stöttat och hejjat. Och tack för alla gratulationer. Känns som att jag vunnit hela skiten. Men jag har vunnit över mig själv och det är nog den mäktigaste känslan man kan känna.








21/5-16



 
Tänk att något så litet kan betyda så mycket ♥

En minst sagt bra helg!

Alltså. Jag är lite sur på mig själv. Att ta massa extra jobbpass plus att jag styrt ihop en New Body försäljning till URF förtjänst samtidigt som jag ska ladda upp för marathon och hästtävlingar, det var ingen bra idé! Men jag får ihop det ganska bra ändå. Med New Body är de "värsta" över (hoppas jag) men från tisdag jobbar jag varje dag fram till den dagen jag åker till Stockholm. "Är huvve dumt får kroppen lida". 
 
Men lördagen började med att jag och mamma packade ihop för dressyrtävling i Lycksele. Kunde inte banan helt när jag satte mig i bilen så fick "plugga" på väg dit. Sen var dagen som gjord för mig. De regnade fram tills att jag tog ut Bulan och skulle rida. Sedan började de igen när vi var klara! 
 
Själva tävlingen då. Bulan kändes fin! Började spänt på framridningen så jag red fram i ridhuset där jag fick vara själv. Väl ute kändes han avslappnad och mjuk. Behöver fortfarande få honom mer mellan hand och skänkel men det var inget jag kunde få på plats på en och samma dag. Hela programet kändes han stadig, jag likaså. Inget "detta händer bara på tävling". Däremot vände jag upp sista diagonalen vid en bokstav för sent och fick felridning för det såklart. Plus att han på det momentet bytte galopp när vi kom till spåret så det var typiskt. Men trots det fick vi ihop hela 62.333%. Helt klart över förväntan. Men efter ritten kände jag ändå att den borde vara 60%. Så känslan stämde nästan lika bra! Efter tävlingen skyndade vi oss till Hippo. Där fick han vaccineras då de var hopptävlingar där. Lagomt till att vi hann se en spännande 130!
 
For sedan hem för en dusch. Jag och Tomas firade nämlligen fem år tillsammans igår. Så vi hade bokat bord och hade de trevligt. Så sprack de upp igen så jag och Tomas gick ner till älven. Som menat för oss. Och de var där och då, vid älven, i solen som han frågade och jag sa självklart ja. Världens finaste mest underbara människa. Jag är så glad att jag verkligen ska få vara med honom resten av livet och imorgon ska vi åka och köpa ringar. 
 
Idag däremot började dagen med att lämna ut alla New Body lådor till alla duktiga säljare, kolla tävlingar och ta en kort ridtur. Tog typ heeela dagen. Så däremot känner jag bara - soffläge!
 
 

Årets första hopptävling.

 
Åh så härligt de var att få ta på sig tävlingskläderna imorse och äntligen få fara iväg på hopptävling. Jag kan ändå, så här i efterhand, få lyckorus av tanken på nästa helgs meeting. Trots att resultatet var helt i skogen. 
 
Utomhus säsongen har kommit fort och jag känner att de är en lite annan häst jag sitter på. Lite springigare. Vilket gör att jag måste vara sjukt snabb med att fånga upp direkt efter hindret. Skuttade lite lätt igår också och han kändes väldigt positiv. På framhoppningen gjorde vi också en del fina språng. Startsingnalen kommer innan vi ens är på banan. Igen. Orutinerat som fan! Tar mig ändå hyfsat med tid. Han hoppar ettan fint men lite långt och sedan tar det alldelens för många galoppsprång innan jag tar tillbaka och sedan var vi ute. Eftersom att jag hoppade nästan sist så kunde jag ta ett språng på framhoppningen sedan. Klockrent!.. Vinsten i sig ligger i att Bulan skötte sig exemplariskt på uppvärmningen. 
 
Nu längtar jag till nästa helg då vi åker till Skellefteå. Hoppas på att vi kan ta oss över några fler hinder då!
 
 
 
 
 

helgen.

 
Denna helg har nästan uppnått full fart. I fredags jobbade jag 8.30-15. Trodde jag skulle börja 7.30 men de var ju bra för då hann jag dammsuga ett varv hemma.. Direkt efter jobbet skyndade jag mig hem, packade ihop grejer och åkte till stallet. Mockade, packade och sedan kom mamma och hämtade mig och Bulan. Så åkte vi till Hippo, käkade middag och tränade sedan för Erik mellan 19-20.30. Just i början var han springig och jag fick inte riktigt ihop honom. Men de tog inte alltför långtid så var vi på banan igen och han hoppade riktigt bra! Lite fort ibland men de tog sig mot slutet. 
 
Sov sedan hos mamma och pappa för att sedan kliva upp 05.15 på lördagen. Upp för att fodra hästar, hinka kaffe och sedan träna klockan 07-08.15. Utomhus, första gången. Tog alldelens för långtid innan vi teamade. Han bara sprang. . Jag red dessutom slarvigt som tusan. I väntan på att han skulle bralla. Men något sådant hände inte. Banhoppning stod på schemat och banan hoppade vi två gångar. Till sista varvet hade vi äntligen blvit vänner igen och gjorde en väldigt bra runda. Kontrollerat och bedydligt mer avslappnat. Bra avslut! Sedan skyndade vi oss hem igen. Lastade av hästen innan jag jobbade 12-21. Valborg. Väldigt mycket att göra och dagen bara ruuusade iväg. Planen var hem och sova men när solen fortfarande lyste ljust när jag skulle hem så kändes de så tråkigt att sova. Så jag ringde Tomas och hängde med dom till typ tolv. Somnade som en stock och sedan ringde klockan 06.45 för att åka på jobbet och inventera. Vilken inte gick så smidigt och vi var klara 16.30. Bara skynda sig till stallet, gjorde de på en timme vilket jag fortfarande hatar mig själv för.. For sedan hem och tog tag i en del grejer innan jag och Tomas äntligen fick slå oss ner i soffan tillsammans. Första gången på evigheter. Ibland är de värt att stressa för att få kramas. Han är mitt allt och ibland är de jobbigt att vi knappt ses. Ibland skönt och ibland jobbigt. Men sånt är livet när båda har intressen som tar tid

Idag har jag sådan värk i axlar och nacke efter inventeringen att jag fått huvudvärk på köpet. Tror dock att de beror på brist av friskluft också. Därför känner jag just i detta nu att jag ärligt är sugen på en löparrunda. Så får de bli. Återstår att se sedan om de var vad som saknades! 

Pay & Jump

 
I torsdags var jag och Bulan på Pay & Jump på Stöcke PF. Vi har aldrig hunnit hoppträna ute och gångerna mellan banträning o tävling har ju varit väääldigt glesa. Att det dessutom var mest bara ponnysar visste jag ju också och jag förstod att detta skulle bli en riktigt prövning. Jag red dit och travade även lite lätt så då var han uppvärm ca 20 min. Väl där fick vi vänta en liten stund tills vår tur. Trånga utrymmen, mycket folk och mycket bilar men då var han hur kolugn som helst. Enda nackdelen med detta var att det inte var någon ordning på den lilla delen med framridning/hoppning. Ibland var de 10 hästar och ibland 3. När jag gick in var de ändå väldigt lite hästar men så fort jag började trava slog de typ slint i huvudet på honom. En stund var jag heeelt säker på att jag skulle ramla av. Kortsidan låg nämligen mot ett glest staket med en bäck på andra sidan. Han drar då en lätt bocksprång och gör nån tvärvändning. Jag har fått rätt bra balans men här visste jag ärligt inte om han var påväg över eller genom staketet. Med mig före lite hängandes. Men på något sätt, han måste ha stannat upp en millisekund, så tog jag mig tillbaka ordentligt i sadeln. Mona, en av arrangörerna ba "okej, alla ponnysar tränger in sig i ett hörn så får Elin försöka ta sig framåt".. hehe. Men alltså de kändes ju bara fel och jag kände bara hur det inte alls funkade att vara där inne. Då jag ändå var först i min höjd så bad jag om att få gå in höjden före. Vilket gick bra. Så vi hoppade fram genom att rida banan på plutthöjd innan de höjde upp. Så hoppade jag några språng till och nöjde mig där. Väl på banan gjorde han inga dumheter alls. Spänd var han såklart fortfarande men kontrollerbart! Dock blir de ju ett problem att hoppa bana när man inte kan rida fram. Men de var perfekt att få vara med på detta och träna! Snart är de tre tävlingar i rad och i värsta fall får vi väl bara träna på att vara med på framhoppningen och skippa banan om de inte går. Men min förhoppning är att han nu kan se allt annat som en baggis..
 
Min insats på banan var helt ok. Första rundan bromsade jag nog lite för mycket hela tiden. Kom inte alls till ridning. Måste bli bättre på att verkligen jobba honom mellan varje hinder. Men annars är jag glad att jag överlevde, hehe!

onsdag

 
I lördags var jag ledig och drog då in bulan till hippo för lite markarbete. Fick bra hjälp från backen och det kändes rätt bra! For sedan ut med pappsen på en 25km runda. Som vanligt är jag heelt slut efter långpass. Får frossa och mår rätt pissigt en stund. Helt blå om läpparna var jag också tydligen. Men med en timmes sömn och färdig, god middag var jag back on track. Det bästa var att jag faktiskt inte fick några känningar i knäet denna gång. Inte ens efteråt. Så det känns toppen! Nu är det bara ett enda långpass kvar innan maran. 30 km är tanken då. Sen kan jag inte göra så mycket mer. 
 
hoppträningen igår gick bra. Vi hade markarbete i form av trav och galopp jobb. Serpentinbågar, linjer och skutt på liten volt. Svårt men roligt. Bulan är fortfarande lite bitig i högersidan men vi börjar komma loss från de. Känns de som iallafall! Kändes iallafall bra som uppladdning då vi ska på Pay & Jump imorgon. Kommer förmodligen bli Bulans största prövning någonsin. Liten framridning/hoppning med en heldel räcerponnysar. Dessutom utomhus, vilket vi inte varit iår (hoppat alltså). Men de ska bli väldigt roligt iallafall och som vanligt hoppas jag på en avslappnad och kvick häst.
Tidigare inlägg