Ett riktigt skit pass!


Idag fick Bulan ett dressyrpass i paddocken och jag måste säga att det hamnar på topp 5 av skit pass. Ibland tappar jag det helt, alltså HELT. Tajmingen, rytmen, sitsen, ridningen, ALLT. Blir bara knäpp och förrvirrad. 
 
Överlag har gnistan i Bulans ögon varit till och från ett tag i sommar. Förstå mig rätt men han är ju en liten gangster trots allt och han har inte gjort ett bocksprång i skogen på eeeeevigheter, typ sen i maj kanske. Tar tempen med jämna mellanrum för att de oroar mig att jag kan lägga om skänkeln i skogen. Men värmen tog hårt på honom i år. Värmeutslag blev bevis. Min motivation dog lite i samband med hovarna och det klart att man får räkna med en svacka. Därför får han två lugna dagar nu inför dressyrträning på torsdag. Beroende på hur den går så tävlar vi en LB:2 i Sikeå på lördag. Går träningen bajs så backar vi tillbaka. Då får han en vecka i skogen för att leta tillbaka till glädjen. Sen kastar jag upp en medhjälpare för att han ska boostas. Vet inte hur ni gör för att boosta era hästar men jag kastar upp någon annan som jag vet rider han bra. Rider man han bra och rätt så kommer glädjen till honom och ibland bjuder han upp till dans och riktig glädje. Men därför är det också lätt att bryta ner honom. Han brinner för ställa upp och göra allt för sin ryttare, men rider man som jag ibland hamnar i så tappar han också motivationen. Rätt logiskt. Men jag vet en sak säkert. Att traggla för länge på egen hand är dumheter. Man ska aldrig vara rädd för att ta hjälp, varken från marken eller med att någon annan rider. Det är oerhört bra för både mig och hästen. Önskar verkligen att jag hade råd att träna för någon 3-4 dagar i veckan. 1-2 dressyrpass, ett markarbetspass och ett hoppass. Men det finns det inte ekonomi för. 
 
Återstå att se hur träningen går på torsdag iallafall. 
 



Kom ihåg mig?