Tävling i Skellefteå

I tisdags på hoppträningen var Bulan riiiiktigt fin! När händer de innan en hopptävling egentligen? Aldrig för mig. Taggen växte alltså! På fredagsmorgonen packade vi ihop oss och rullade. Jag startade första klassen kl 14 och kom dit i god tid. Mamma höll världsbäst markservis och höll koll på tider, när jag fick gå till framhoppningen osv. Perfekt! Hade god tid hela vägen, hela helgen. Han har skött sig exemplariskt på framhoppning. Vid ett tillfälle galopperade en kille rakt mot oss bakifrån (jag har rödrosett) och då blev han såklart rädd. Nackdelen med att rida låga klasser är att antingen är hästarna orutinerade eller så är ryttarna det. Men alla måste få ha sin första tävling någongång! 
 
Väl inne på banan ville jag tänka som på träning. Hitta bra galopp, sitt lugnt i båten, rida bra vägar osv. Men de funkar inte riktigt med mina ben som blir lite spaghetti. Så vi stannade på tvåan och fyran. Mamma vart lite väl less på oss då och började skrika typ "använd rösten". Så jag provade smacka lite inför varje hinder bara för att berätta för honom vad jag tänkt (då jag inte riktigt lyckas med det med benen). Och jag kom faktiskt i mål. Väldigt nöjd med tanke på att vi inte klarade andra hindret förra helgen.. Resultatet blev hela 26 fel, hhahah! 8 hinderfel och resten för tid. Men tidsfel blir jag nästan stolt över. Både till första hindret och vid sånna lägen att man ska ta om, så försöker jag träna på att inte ha för bråttom. 

På lördagen kändes de som att jag lite mer förstod hur jag ska rida och jag kände väl lite "över, under eller igenom". Hela banan flöt och de fanns inga tveksamheter. I mål och en felfri(!!) runda. Ut från banan kom en stolt ryttare. Stolt över felfri runda och stolt över att Bulan fick känna sig som en kung! Den glädjen han ger är magisk!

Efter två roliga tävlingsdagar så avslutadeshelgen med en härligt uteritt på söndagkvällen efter att jag jobbat 8-17. Fick sällska av familjen Ahlenius. Väldigt trevligt!
 
 
 


 



Kom ihåg mig?