film från banträningen.


Alltså pappa sa till mig, för några år sedan att jag var den som var mest anfådd när jag kom ut från banan. Så en mix av dålig kondis/styrka, nervositet och den dålig andnigen som kommer av nerverna, kan bli katastof. Jag bjuder iallfall på klippet från idag så får ni iallafall se att idag ställde han upp till 100%. 
 
Jag tycker att hinder 1-5 är den bättre delen. Rätt jämnt tempo och bra språng men sedan börjar jag tappa det. Han blir lite stark,lite lång och det går lite för fort. Tyglarna blir lite långa och jag får inte igenom några bra halvhalter. Men sedan efter 8 får jag ihop det hyfsat igen då jag efter 9a-b tar tag i honom lite ordentligt för att jag inser att det blir väääldigt tokigt. Så kombinationen blir bra även andra gången och 10 lika så. Sista  kommer vi lite stort och jag som har nog svårt ändå att hänga med i sprången blir ännu mer baktung. 
 
Det som glädjer mig mest är att sist jag red en bana som bromsade jag ända in i kaklet och jag stannade ut oss. Blev helt enkelt aaalldelens för feg efter att jag, tävlingen innan, kraschade in i väggen. Idag är den rädslan borta och jag har viljan och glädjen i att få göra detta. Är verkligen oooofantligt tacksam över att mamma ställde upp på att skjutsa hem Bulan så att jag fick chansen att ta denna träning före jobbet. Hon är världsbäst♥

Snyggt! 👍
Han såg pigg ut 😃




Kom ihåg mig?