i think i just lost my only hope
Idag skulle ha varit en dag som jag verkligen väntat på. En dag med spänning och förhoppningar. För idag skulle equiterapeuten komma och kolla igenom Raspen. Så igår for jag till stallet som vanligt vid tio för att ta in Raspen. Med en tanke på att sedan snabbt komma hem för att sova. Sova så att det fort skulle bli dags.
Men igår när jag kom till stallet så var de inte som vanligt. Det kändes nästan direkt. När jag kom till hans hage så stod han inte där. Bara en sådan sak! Jag ropade på honom flera gånger och tillslut hör jag hans "ångloks läte" och sedan hör jag hur hästarna i en hage brevid galopperar i fullfart. Jag börjar bli rädd och springer in efter en bättre ficklampa så att jag kan gå och leta honom. När jag sedan är tillbaka så ser jag honom. Han går fram och tillbaka i iver. I rädsla. Samtidigt som jag, med en lugn röst, försöker få honom till mig så ser jag. Det syns direkt. Han är halt. Han har ont. Jag ringer mamma och säger att hon måste komma och sedan springer jag in efter en foderhink. Tack vare lite foder får jag in honom. Han är svullen, varm och vill inte stödja på benet. Mamma kommer dit och känner på honom. Från det att jag fått honom ur hagen så börjar han också lugna ner sig. Ju lugnare han blir desto mer hälta visar han. Vid 23 kommer vetrinären. När vi ska ta ut honom ur boxen så hon får se hur det ser ut, så ramlar han nästan. Han har så ont! Hon klämmer och känner och misstänker tillslut en hovbensfraktur. På med gips, i med smärtstillande och sedan försöka få in honom i boxen igen innan han fick sova tills idag. Tills dagen jag hade väntat på, som inte alls blev den dag jag ville. Vi fick tid till röntgen och åkte dit direkt. Så dom kände, klämde, röntgade, ultraljudade. Men hittade ingenting. Jag vet inte ens om de är bra eller dåligt.. Han har ju så förbannat ont! Antingen har han vrickat sig i högsta grad eller så syns inte skadad nu för att han är så svullen.. Därför är han bandagerad och får återbesök nästa vecka. Boxvila tills dess såklart.. Jag önskar att det vore nu jag sa att detta bara var en mardröm. Men det är det inte.
Jag vet inte vad som hade hänt i hagen. Räv, rådjur, grävling och lösa hundar är inte direkt sällsynt där. Eller om hästarna triggat varandra. Det vet jag inte. Jag orkar inte heller försöka lista ut vad som hänt. Jag kommer ändå aldrig få veta. Men nu är Raspen stående och skadad. Igen. Och denna gång har jag tappat hoppet på riktigt. Det är nog inte meningen att vi ska ha någon häst. Jag ska visst bara få se min bästavän ha ont..
Om han bara kunde tala...
Josefin
Typiskt! Så tråkigt att Raspen verkar ha gjort illa sig ordentligt och att ni inte riktigt vet vad de är. Men hovbensfraktur är väl nått som kan läka ihop?
Svar:
Elin Magnusson
Tycker så synd om er, inga ord hjälper, jag vet. Men tänker på er och skickar många styrkekramar till er alla <3
Svar:
Elin Magnusson
Blir så ledsen för din skull. Världen är orättvis! Du är välkommen närsom att rida våra grå i Stöcke.
Svar:
Elin Magnusson
