Tävlar du för din, din tränare eller dina föräldrars skull?
Jag läste precis ett extremt välskrivet inlägg om ponnytävlingar. Självklart händer detta även på storhäst men långt ifrån lika ofta. Tränare och föräldrar som ger 100 instruktioner på 10 sekunder fram till hinder på framhoppningen och när man sedan rider banan så fortsätter det "RID, GALOPPERA, HÅLL I, FRAMMÅÅÅÅT, BENEEENN, STÄCK PÅ DIG". Jag får bara ont i magen. Oavsett nivå så tävlar man väl för sin egen skull. Inte för någon annans. Nu kanske nån tänker "Amen vafan Elin, hur många gånger har inte det behövts för att du ska ta dig i mål?". och då är mitt svar INGEN!! Jag har aldrig kunnat vara helt stolt över en runda när jag har jagats av smackningar. aldrig! Jag tävlar för min skull och behövs det smackningar för att att jag ska tävla så var jag kanske inte redo. Har man däremot problem med sin häst, den har stannat 1-2 gånger så visst, det är en helt annan sak.
Min största merit var på ponny då jag vann en nationell LA på hemmaplan. För mig var det galet stort och jag var sååå glad. Tills en person sa "Det var tackvare mig du tog dig i mål, jag fick ju smacka dig genom hela banan".. För ett år sedan hände samma sak, på en klubbtävling, min FÖRSTA på Bulan. Men då hade jag lite mer mage att säga ifrån även om det kom krokodiltårar mitt i bland mina ord.
Nog om mig. Denna klocka 15 åring, Nellie Berntsson sätter orden bättre på plats. Läs det här!
Sanna
Sunt skriver Elin. Man ska göra det för sin egen skull och ingen annans! Och sedan kan jag tycka att det är en sak om man BER om hjälpen. För man kanske är redo hemma på sin egen ridbana men det blir för mycket när man kommer ex på en klubbis, och det måste man ju öva på :) Men då är det ett val som ryttaren själv har tagit. Men det kanske bara är jag som tänker så :)
Man ska vara nöjd över det man gör, det som gick sämre den gången kan man arbeta på till nästa gång. Men 100 instruktioner hjälper tyvärr inte, iaf inte för mig då jag inte kan sålla allting då :P
