Raspoetin
Jag slås alldelens för ofta på tanken "Var hade vi varit idag du och jag, om du funnits kvar".. Våran utvecklingskurva hade ju äntligen tagit fart. Men jag försöker alltid slå bort den tanken. Det blev som det blev och en sak är säkert. Sedan två år tillbaka så finns du inte mer och jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Älskade, finaste Raspoetin.
Johanna Östensson
❤️😢
