min fina, fina prins!

Många är duktiga på att prata om "baksidan med att hålla på med hästar". Men idag vill jag skriva om framsidan. För idag var en sån där dag då jag fick en underbar känsla av att "det här är varför jag håller på med detta"
 
Eller egentligen började det igår. Jag tog honom till en stor åker. Eftersom han var så spänd i måndag så ville jag ge honom ett annat typ av dressyrpass med massor av härlig energi. Och precis så blev det. Vi red i alla gångarter och han var sååå himla fin. Så positiv, arbetsvillig och bara väntade på något att göra. Så då kände jag att jag lite lätt kunde fortsätta där vi var efter träningen för Lena. Lite öka, minska och några förvända galopper. 
 
Men det var egentligen den här dagen jag skulle skriva om. för det slog mig idag hur långt vi har kommit, Bulan och jag. Idag skrittade vi ut på långa tyglar i ca 50 minuter. Det var omöjligt för ett halvår sedan. Då fick jag gå med honom 10 - 15 minuter för att sedan börja hoppa upp och trava/galoppera direkt för att ge honom något annat att tänka på. Allt var läskigt och han bjöd på en del rodeo osv. En del var såklart för att testa mig men jag fick en stor känsla av att han inte alls gillade att fara ut själv, det var läskigt, obehagligt osv. Historian kan göras lång. Denna energiska kille har gått mig på nerverna mer än någon annan. Vi har såklart mycket tillit kvar att bygga på och det kommer ta steg bakåt ibland. Men herregud vad jag tycker om att jobba med honom. Hårt arbete lönar sig alltid och jag älska att se hur nöjd han blir när man gör rätt, oavsett om det är en skogstur, dressyr eller hoppträning. Han vill verkligen så himla väl hela tiden! 

Så härligt att det går så frammåt! Du gör ett bra jobb :) Vi ses på lördag :)

Halllå!! han e min med ;0) glädjs så med dig över de framsteg ni gör tillsammans <3




Kom ihåg mig?