När lyckoruset försvinner snabbare än blixten...

 
Kommer in hit med ett blygt litet hej. Jag har verkligen inte alls haft lust att skriva sedan i tisdags. Känner hur ögonen tåras bara jag tänker på det. Får så ont i magen av den känslan. Från mitt allra bästa humör till mitt allra sämsta.. I tisdags skulle jag ju nämligen hoppträna. Men när jag hoppar upp känner jag direkt att det inte känns som det ska. Börjar trava och känner ordentlig hälta fram. Får ont i magen, går in i ridhuset för att be någon kolla. Så fort jag får bekräftat kastade jag mig av och krokodiltårarna bara strömmade... Jag kan helt enkelt inte släppa att det alltid slutat med de värsta på senaste tiden.. Trots lugnade ord kände jag sådan panik. 
 
När det gäller detta så tänker jag fatta mig kort. Bulan fick vila några dagar och för varje dag blev det bättring. Efter prat med både vetrinär och (världens bästa) hovslagare. Kan vi just nu tro hyffsat säkert att detta är problem för vår hovslagare och inte vetrinär. Efter hjälp av vår hovslagare så har han ej visat mer hälta. (peppar,peppar). För igår provade jag skritta honom och idag även lite trav och jag kan inte känna något. Han känns väldigt pigg och glad förövrigt. Så nu håller jag tummarna! Känns såklart tråkigt att jag fått stryka all planering framtill vår tävlingsdebut (med en klubbtävling innan). Men nu får jag ta en dag i taget några dagar och se. Bara han får må bra!

Håller tummar och tår! Anser att ni har drabbats nog nu! Styrkekram <3

Svar: Tack Åsa, de tycker jag också.. ❤️
Elin Magnusson




Kom ihåg mig?