Tar farväl av 2013
Tänkte göra en årsresume. Precis som jag brukar . Detta har vekligen inte varit ett av det bästa åren för mig. Om jag jämför med tidigare år ur mitt perspektiv. Men jag ska försöka framhäva det bästa, för året har ändå haft några stora toppar. För det är egentligen "bara" detta med Raspen som har sänkt mig och gjort året så tungt. Men det kommer i ett inlägg. Ett inlägg om mina två år med honom..
Året började med att jag skaffade kort på Iksu och började äntligen träna. Men samtidigt som detta så var sista terminen i skolan så ofantligt jobbig. Värsta terminen i mitt liv. Det var så jäkla mycket stress, press och ångest, samtidigt som vi skulle huvudena högt för att kunna planera en bra bal och student. Men jag klarade ju det också. Att kombinera mycket skola, jobb, häst, pojkvän och vänner var tungt och nog grät jag ofta av stress. Men samtidigt hade jag nog inte klarat skolan på samma sett om jag inte fått göra det jag tyckte var roligt heller. Det var ju då det gick som bäst med Raspen också. Helvete vad bra det gick.. Mars var en bra månad om man inte räknar med skolan. Hade nämligen riktigt roligt på House Of Metal och även på Scharinska där System Annihilated gjorde realestfest. Den månaden kunde jag inte tänka mig annat en Metal, faktiskt!
I Maj började saker till en början ljusna. Jag lämnade in sista skolarbetet och nu kunde man bara fokusera på stundenten. Men så blev ju Raspen skadad. Men det var inget jag var orolig för då. Kunde aldrig ana att det skulle sluta som det gjorde. En månads vila trodde jag.. Bra där Elin! Men bortsett från det så firade jag och Tomas två år och i slutet av månaden började sommaren så jäkla bra. Brännbollsyran, balen och för att inte tala om Studenten. Balen kanske inte var världens fest men resterande var galet. GALET! I Juli så tog jag och Tomas bilen ner till Örebro och fick en fantastisk vecka där nere. Det var så jäkla varmt och skönt och att bada varje dag behövdes för att svalka sig. Sedan kom jag hem och började sätta igång Raspen. Fick även äran att tävla Chamonix och det var verkligen så jäkla kul. Hopptränade henne en gång och tävlade henne två klasser. Mer än så har jag inte hoppat sedan i Maj.. Annars så var jag på mitt livs första Kräftskiva och var även på Rex med hela familjen, vilket händer ca var 10e år. Jätte mysigt var det!
I September hade jag haft Raspen i två år. Jag gav blod för första gången och fick jobbet som Demokonsulat. Men sedan fick Raspen sin ligamentskada och livet började kännas mörkare.. Fick dock en lite kick på livet när jag åkte ner till Stockholm helt själv. Kändes som att jag växte rejält som person och jag är verkligen så himla glad att jag for. Novembers höjdpunkter var Soilwork och Clinicen för Jens Fredriksson. Men sedan blev allt jobbigare och jobbigare. Var på ATG med jämna mellanrum och i slutet av månaden togs beslutet. I December lämnade Raspen oss och sedan dess har jag bara jobbat, tränat och varit så mycket som möjligt med Tomas. Har inte träffat vänner på evigheter.. Är så himla glad att jag fått jobba så mycket efter det för jag orkar fortfarande inte inse att han inte är kvar i stallet. Så länge jag inte åkt tillbaka till stallet och fått se det med egna ögon, så kan jag fortfarande intala mig själv att han är kvar. Iallfall dom jobbiga dagarna. Vet inte när jag ska orka vara ledsen. Men iallfall. Jul och Nyår var jätte fin och jag ska nog inte klaga. Jag och min familj har varit friska och jag hoppas det får fortsätta så.
Nu hoppas vi att 2014 blir ett kanon år. Jag tror faktiskt på det. Kram på er!
