Vill få ett slut på detta.
För precis en vecka sedan så var jag på reumatologen på NUS. Jag tror att jag har skrivit om detta tidigare, alltså mina besvär, men jag har inte pratat så hemskt mycket mer om det. Sedan i somras har jag haft ledvärk, framförallt i händerna. Vissa gånger har jag fått be om hjälp att klä på mig, öppna mjölkpaket, bära saker, osv. Vissa gånger har jag knappt fått ur laddaren ur telefonen.. Detta är alltså på morgonen. Under dagarna har hag mest varit svag och känslig. Blodprover har dock inte visat på reumatisk sjukdom men efter besöket på NUS förra veckan så tror dom att jag har Psoriasis artrit. Ni kan googla om ni vill veta vad det innebär.
Jag har, efter förra medicinen, varit väldigt trött. Att jag inte tränat på evigheter har också gjort att hela jag allmänt inte mått så bra. För träning får mig att må så fruktansvärt bra. När det dessutom beror på något sånt här så blir man väldigt frustrerad. Som tur var har själva ridmomentet gått väldigt bra. Så lite har jag ju rört på mig. Samt att jag börjat ta promenader på luncherna ibland. Men nu har jag fått ny medicin, på gott och ont. Peppar, peppar verkar det hjälpa och jag känner mig dessutom mycket piggare. Så förhoppningsvis kan jag bryta denna onda cirkel nu och även börja prova springa lite. Dock äter jag ca 5-6 tabletter om dagen, vilket får mig att bara vilja kräkas. Jag HATAR att knapra mediciner och allt jag vill just nu är att slippa dom. Men samtidigt vill jag inte gå tillbaka till mina problem. Jag hoppas verkligen att jag kan sluta med dom i Mars då jag ska på återbesök och att jag i fortsättningen inte får tillbaka problemen.
Efter besöket gick allt ur mig massa tårar kom. Både av lite glädje för att jag faktiskt blir tagen på allvar nu men också ledsen för att jag måste äta massa tabeletter. Dessutom kan dom vara farliga för vissa, så blodprover måste tas varje vecka. Att dricka alkohol när man äter denna är också förbjudet. Kändes till en början som att allt bara var så jävla jobbigt med detta. Men efter en del tårar orkade jag inte mer. Jag måste lyssna på läkarna för att någon gång kanske slippa medicin. Och måste jag äta den resten av mitt liv så måste jag bara gilla läget. Jag kan inte gå och vara bitter. Vi får alltid lov att göra det bästa av situationen. Men nu tänkte jag iallafall höra.. Är det någon av er som har Psoriasis artrit? Är det medicin som gäller resten av livet eller.. hur funkar det osv? Vill veta allt.
