Elin Magnusson

När vi var hos vetrinären sist, en fredag för ca två veckor sedan,  så sa hon att jag kunde börja skritta honom och att jag skulle göra det i en månad tills återbesök. Dessutom skulle han få gå i sin vanliga hage. Han fick stå i hagen under helgen och motionera sig själv. För innan det hade han knappt rört sig i sex veckor. Sedan red jag honom varannan dag i en vecka, 10-20 minuter. På måndagen kändes han lite gallig. Men jag for ändå ut och red för att se om det blev bättre eller sämre. Det såg ut att bli bättre. På tisdagen gjorde jag samma sak men såg ingen skillnad och så började jag kolla hel heten av kotan och även jämföra med andra bakbenet. Det såg inte bra ut.. Så jag skickade bild till mamma som på onsdagen skickade ett mail till våran vet. Med bilden såklart. På onsdagen ringde hon upp och ville att vi skulle komma in och kolla. Han fick såklart bara gå i hagen tills vi fick komma in, idag. 

 

Hade såklart ont i magen. Trodde att det var över nu. När jag kom till stallet idag så såg det mycket bättre ut! (var inte i stallet igår). Kände mig aningen lättat men vi åkte in ändå såklart. Hon kände igenom benet, klämde lite under hovet (utifall att något annat skulle ha hänt sista dagarna). Sedan fick jag gå och springa med honom i gången. Ingen hälta visades! Så då provade hon böja kotan lite. Såg direkt att det blev obekvämt för honom, antagligen gjorde det svinont men han är så obeskrivligt snäll och gör sitt bästa för att stå still. Att sedan försöka springa med honom... finner inga ord. Jag som alltid är den som springer med honom, ser ju inte alltid hur det ser ut. Men nu syntes det i hela kroppen att han inte ville ta ett steg framåt...

 

Finns inte mycket man kan göra med en ligamentskada men vi har idag provat att behandla kotan för att se om det ska hjälpa något på vägen.. Men hoppet är ute för längesedan, vi behöver ett mirakel!