blod, svett och tårar..
Redan när jag red fram kändes han lite halv seg. Men när jag hoppade fram kändes han fin. Sedan hoppade vi en liten bara totalt tre gånger. Första gången väldigt lågt och då kändes han som vanligt. Men sedan andra varvet på ca 80-90 cm så började han stanna och tredje varvet på en meter stannade han ännu lite till och det var då han gjorde ett ordentligt stopp så att jag for fram mot halsen på honom där mina händer krockade med munnen. I handen höll jag ju ridspöt så jag fick knoppen på spöt i käften.. as skönt! Fick alltså smaka blod resten av passet. Men iallfall.. tredje varvet hoppade han vissa hinder super fint och vissa inte alls. Två gånger mesade vi till och med så att han saktade av till trav innan. (?) så när vi gjort klart den banan så sänkte jag ner tre hinder men inte ens det funkade. Då kände jag att det är något inte stämmer. Antingen har vi fått ett återfall, vilket kan hända såklart. Eller så har han ont någonstans.. Så Johanna, alltså på riktigt världens snällaste och bästa tränare, hoppade upp på honom. Enda sättet att få reda på om de sitter i mitt huvud eller om han har ont. Men han hoppade ju såklart med henne och hon testade även att bara åka och han hoppade ändå.. Så jag hoppade upp igen och "bara åkte". Hade lite ben men var väldigt mjuk och försökte att inte tänka så mycket.. så han hoppade de två av två gånger och sedan skrittade jag av...
Känns fortfarande lite konstigt för själva träningen gick verkligen inte bra och han kändes inte helt hundra. Men samtidigt borde han ju inte hoppa så bra om han hade haft ont och då borde han ju även ha stannat med Johanna. För det var inte som att hon drog fram pisken och försökta sätta honom på plats.. Näe troligtvis har vi fick jag något återfall och hjärnspökena har kommit tillbaka. Isåfall.. hoppas jag att det går över snabbt!!
