Har ju glömt att berätta..
...en liten hemsk historia.
Denna bild är tagen bakom stallet. Det ni ser på bilden är vägen till sommar hagen. Till höger är en hage av järn och stigen är lagomt smal bland de höga gräset. Tittar man noga ser man vår hage där framme. Kanske tio meter från där vi står på bilden.
Hur som helst. Vi har alltid haft denna sommarhage och det har aldrig varit några problen. Men i slutet av förra sommaren började Raspen bete sig så himla konstigt till och från hagen. Just bara en liten bit framför där jag står på bilden, fram till hagen. Han blev stressad, snurrade runt och ville nästan springa över mig. Jag fattade aldrig vad han kunde vara rädd för så jag gick en bit, gjorde halt, gick en bit, gjorde halt.. osv! Tillslut började jag tänka att det kanske var dumheter, för inget funkade, så vi började gå fram och tillbaka den sträckan för att han skulle ge sig. Men inget funkade! Tillslut gav vi faktiskt upp efter att jag tappat honom och han sprang iväg.
I år var jag såklart rädd att det skulle bli samma sak igen. Vilket det blev. Tills en dag då jag sa till mamma "Tänk om han blir rädd för tickande ljudet från hagen vi går förbi?". Mamma skrattade lite och sa att det är ju ingen ström i den hagen, de är ju en järn hage.. "Happ, men lyssna själv så ska du få höra att det tickar". Dagen efter vid middags bordet så hade mamma lyssnat och då sa hon "Tänk det är strömkabeln (den är nergrävd precis där han går) som tickar? Tänk om den är trasig och ger honoom stötar?"
Så vi åkte till stallet, stängde av strömmen och provade gå med honom. Han hade fortfarande lite små panik såklart men jag tog en vända till och provade sedan gå i de djupa gräset (det som är till vänster på bilden. Det var inga problem. Efter några vändor med avstäng ström kunde vi konstatera att rädslan legat i att han helt enkelt fått stötar av strömkabeln... Nu är den omgrävd och det är inga problem att gå där. Så enkelt och hemskt var det med det...
