DAG 12 - en ångest som ofta dyker upp

Det glädjer mig starkt att inte direkt känna att ångesten ligger över min kropp för det gör det inte. Det klart att man någon känner att man vill ändra på sig själv och det var mer så förr men jag känner nästan att man växer i från det. Man ska vara stolt över sig själv! Ingen är perfekt! '

Men nu skulle jag ju svara på en ångest som dyker upp. Dom som känner mig vet att jag älskar att hinna med mycket på dagarna. Planera vad som ska göras ex. plugga, stallet, stan, träffa någon, göra något osv. Jag får som en kick av det! Men ibland går det väl lite över styr för att två saker vill hända samtidigt. Jag har inget emot att vara lite snabb men när jag blir riktigt stressad så vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen.. och vara på två ställen samtidigt går ju inte heller. 

Jag hade fredagsångest i nästan tre år då vi hade Mio. Jag vägrade låta honom vila bara för att jag ville hinna med annat på kvällen. För några år sedan skulle man ju ut direkt efter maten och inte vid 8-9 på kvällarna som nu. Jag minns speciellt när jag gick på Grubbeskolan. Jag grät för att jag stressade upp mig så himla mycket. Vaknade på morgonen och visste att det var dags att skynda sig, slutade halv fyra(hade ont i magen redan sista lektionen som var en två timmar lång bildlektion, varje fredag..), skynda hem och byta om, skynda till stallet, skynda med Mio och när jag kom hem så var jag så uppjagad och hade så ont i magen. Idag är jag smartare och låter min häst vila på fredagar för det är inte bara taskigt mot mig själv utan mot hästen också, att stressa alltså. Någon gång har jag även farit till stallet vääldigt tidigt på morgonen innan skolan som börjar 8.20 för att äta middag ute med gamla klassen efter skolan.

Men jag vet inte detta kanske inte räknas som ångest. Oftas får jag bara ångest när jag vill göra två saker samtidigt eller när jag vill ta tag i mitt liv över en kväll osv.

Jag är oxå en planerings människa som vill hinna med så mkt som möjligt på de timmarna man är vaken.

Har blivit lite lite bättre på att ta de lungt genom åren.

Under gymnasiet fick jag ordentliga depprisioner pga av detta. Läkaren sa då att jag skulle föreställa mig en bägare med energi som jag fick varje månad. "brände" jag all energi i början av månaden fanns ingen energi kvar i slutet. = jag bröt ihop. Så höll de säkert på under hela gymnasiet tills jag förstod att man hinner det man hinner och att hästarna var de viktiga under veckodagarna och på helgen fick kompisarna ta lite mera plats efter man varit på tex sin "lördagsträning" med hästen.




Kom ihåg mig?