så det här är varför..
..förstod att det skulle komma upp frågor så här får ni svaret.
Mio är världens snällaste ponny och jag kunde aldrig ha fått mig en bättre första häst. Men idag är han inte längre en passande häst för mig. Jag är alldelens för mesig, obeslutsam, obestämd, ofokuserad, jag ger upp, jag gråter jag vill inte, jag orkar inte och har helt tappat lusten.. Mio gör inte mer än vad han behöver och han har blivit mer och mer lat. Jag tror ärligt talat att vem som helst kan hoppa upp på honom och rida en nolla, från LD till minst LB. Alla utom jag. För Mio har gett upp hoppet om mig. Till en början gick allt bra men sedan fick jag tävlingsnerver och prestationsångest. Jag gör alla fel jag kan ute på banan. Det blir en ond cirkel och jag har tappat hoppet om mig själv. Ja, jag ger upp.
Fick även frågan om jag ska köpa en ny. Kanske!
Har funderat på att sluta helt då det tar så otroligt mycket tid, mer tid än vad vill lägga ner på detta. Men då insåg nog min mamma att hon faktiskt också vill rida. Så om hon känner för att ta den eventuellt nya ca två dagar i veckan, plus kanske en medryttare så känner jag att jag kan vara på den nivån jag vill ha det. För jag hatar att säga till folk "nej jag hinner inte" Även om jag har tyckt att det har varit värt det. Men jag orkar inte med den stressen längre. Så om vi köper en häst så blir det en stor häst som passar både mig och mamma.
Älskar sista bilden, den är knäpp!
