Men jag mår som en gud ändå, bara med en svacka som alla andra!
Har inte alls något ambition till skolan just nu. Jag vet verkligen inte vad jag vill med livet och jag har inte alls någon stor lust att kämpa ihjäl mig på skolan. Önskar att jag hade liite enklare att lära mig saker men mitt huvud hänger aldrig med. Jag har satt mig på mitt rum med min dator, som så många andra kvällar. Efter att ha varit i stallet, som så många andra kvällar, efter att ha kämpat på skolan, som så många andra dagar. Spotify spelar lugna låtar och mitt doftljus börjar lukta efter att jag tände det. Ska försöka få ett slut på min berättelse om en liten flicka, på engelska...
Jag älskar mitt liv,
det känns som att jag har allt jag behöver. Men mål i livet trycker ner mig ibland. Jag förstår inte längre vad det är som tar sådan tid för i stallet är jag inte så länge om man jämför med andra och jag pluggar tydligen inte tillräckligt hårt. Men jag vet inte var jag vill komma med allt. Trafikantutbildningen är det enda i skolan jag känner att jag måste kämpa i och har inställningen för det. För jag vill verkligen klara körkortet typ i mars senast (skulle dock inte förvåna mig om det ändå inte räcker). Men när jag inte vet vad jag vill göra i framtiden, inte vet vars dom andra ämnena tar mig så känner jag ibland bara lusten att skita i allt. För oavsätt om jag försöker så räcker det inte. Fast till vad, vad ska det räcka till, jag har ju inget mål. Exakt detta blir jag galet på!
Men nej nu ska jag sluta. Jag kan om jag vill. Skärpning för fan!
